"Det var på den tiden Farfar började tala om den dröm han senare ofta skulle komma att ha. Drömmen som han redogjorde för med samma glittrande blick som när han berättade historierna de dagarna i ända återupprepade för varandra var blå: På grund av det oupphörligt, marinblå regnet i drömmen blev Farfars hår och skägg bara längre och längre." "Then Grandfather would begin to speak of the dreams that would visit him so often as time wore on. His eyes would light up, just as they did when he told one of those stories they repeated to each other all day long. He'd been dreaming in blue, he'd say: the rain in his dream was the deepest blue, midnight blue, and it was this never-ending blue rain that made his hair and beard grow ever longer."
Nu har jag engagerat mig tillräckligt i Jan Veneer-Carlssons ordkaos och byter till Maureen Freelys översättning. Veneer-Carlsson har översatt en norsk översättning av Pamuks Kara Kitap. Freelys engelska översättning är den andra sedan romanen först publicerades. Det märks. I båda fallen.
5 kommentarer:
Men du, vilken svensk ordkompott! Jag fick läsa flera gånger för att begripa - hur det borde vara.
Och när man lätt förstår är det istället platt och reducerat:
"Om morgnarna var sjön stilla, roddbåten vit, och båtens ägare som rodde dem vänlig."
"The sea was always calm on those mornings, and the rowboat white; it was always the same friendly boatman waiting to greet them."
Det är synd när översättningar ser ut så här eftersom det ger intrycket av att det är Pamuk som skriver illa.
"lätt förstår" - det är inte bara V-C som skriver som en kratta...
Tänk att eng kan vara lättare att förstå en sve... Stackars boken. Och författaren.
Det är verkligen synd, för Pamuk är en verkligt bra författare - ett arrogant svin i verkliga livet tydligen men en bra författare trots (tack vare?) det.
Skicka en kommentar