De som kan, reser. Andra läser (Antarktis).

Jenny Diski söker den stora vitheten, det stilla tomrummet. Inombords och så långt söderut det är möjligt att överhuvudtaget resa. Jag hade fått för mig att det var reseskildringar Diski skrev och det är det. Fast till grad vilken resorna är inre hade jag inte förstått. Skating to Antarctica är bland vackraste jag läst i år. Det säkra handlaget, lättheten och elegansen med vilken hon beskriver det svåraste, hur det är att som barn svikas av de vuxna. Här är hela texten ett isberg, där känslorna lurar under den svala ytan - ha, kan inte låta bli just den metaforen.

vadå tomt?

När jag slår igen pärmarna känner jag plötsligt trånsjuka efter fler sydpolsberättelser. I bokhyllan står Beryl Bainbridges The Birthday Boys, en fiktiv skildring av Scotts misslyckade expedition, bredvid Francisco Coloanes novellsamling Tierra del Fuego. H. P. Lovecrafts skräckroman At the Mountains of Madness är väl annars klassikern bland fiktiva sydpolsskildringar. Området har också inspirerat till science fiction: Ursula le Guins novell "Sur: A Summary Report of the Yelcho Expedition to the Antarctic, 1909-1910" och Kevin Brockmeisters The Brief History of the Dead verkar mest spännande. Filmatiseringen av den tecknade serien Whiteout kommer jag också att leta upp. Den sparsmakade och krispa miljön tycks f.ö. inspirera till kassa spänningsromaner. Robert Masellos Blood & Ice verkar okej men inte Louis Charbonneaus The Ice eller William Dietrichs The Ice Reich. Bruce Chatwins klassiker In Patagonia - som Diski tar med sig på sin resa - och Sarah Wheelers Terra Incognita: Travels in Antarctica lockar desto mer. Det gör också Ernest Shackletons expeditionsskildring South: The 'Endurance' Expedition samt Aspley Cherry-Garrards The Worst Journey in the World: A Tale of Loss and Courage in Antarctica. Brr, tur att våren är här. För den som bara inte kan få nog av Antarktis se dessutom här.