Philippe Claudel - "Grey Souls"

1917 mördas ett tio-årigt barn i en liten nordlig fransk stad och utredningen manipuleras i en riktning bekväm för samhällets högre skikt. Tjugo år senare bestämmer sig en av de ursprungliga utredarna för att ta reda på vad som egentligen hände. Okonventionellt mysterium, vars styrka är Claudels språkliga behandling av tiden och miljön. Första världskriget, vinterkylan, grannosämjor och galenskap skildras i vackra scener separerade av tiden och minnet. Här ger heller inga enkla deckarsvar på frågorna om skuld och ansvar.

Ändå vet jag inte vad jag ska tycka om Grey Souls (Grå själar). Kanske är Claudel en aning för (melo)dramatisk, helt enkelt. Kanske hade jag inte haft något emot det om jag inte nyss läst Yates, som är motsatsen. Claudels sätt att handskas med mordgåtan påminner också om Schenkels Mordbyn. Fast han inte lika sofistikerad i sin samhällskritik. Men, men, visst är det läsvärt och jag kommer säkert också att läsa Brodecks rapport. Så småningom.