Vardagar i Arlington Park består av mammor som fikar tillsammans, shoppar tillsammans, hämtar barnen från skolan och går hem för att vänta på sina äkta män. Arlington Park var målet; ändå känns tillvaron meningslös, tänker Juliet medan Amanda städar bort sina ångest. Maisie, som övertalat sin man att flytta hit från London, undrar om hon inte gjort ett stort misstag. Var det här allt? Är det här livet? Under tiden förbereder Christine kvällens middagsbjudning där hon som vanligt kommer att dricka alldeles för mycket. Rachel Cusks roman är en homage till Virginia Woolfs Mrs. Dalloway, men en väldigt fri sådan. Arlington Park utspelas under en dag, Cusk hoppar mellan karaktärerna och det är en viss typ av kvinnoliv som står i centrum. Det är det där livet som är lätt att både önska sig och att kritisera. Det är både priviligerat och meningslöst, fyllt av förtvivlan och - ibland - ögonblick av någon slags lycka. Inte en upplyftande roman, heller ingen roman där 'något händer'. Att läsas för Cusks förmåga att ge också de vardagligaste detaljer mening och poetisk skönhet:
"...when the french doors were open and the light lay in golden, quiescent panels on the oak floor. These moments came and they were beautiful, fragile pauses, like bubbles, in which Amanda experienced a feeling of summation, almost of symbolism. They were representations: they were advertisments, for something that lay half-way between the life that was lived here and her own feelings about it. It irked her that more people were not there to witness them (s. 55-56)
7 kommentarer:
Låter intressant, även om temat kan tyckas uttjatat.
Har aldrig hrt talas om Rachel Cusk förut?
jag håller med om attdet är ett uttjatat tema, men det som lyfter Cusk är hennes faktiskt ganska konsekventa förkastande av hela livsstilen, särskilt mammatillvaron, vilket det fö skriv om i den här recensionen i The Guardian:
http://www.guardian.co.uk/books/2006/sep/16/featuresreviews.guardianreview6
Cusk tillhör en grupp samtida brittiska kvinnliga författare som inte alltid fått den uppmärksamhet de förtjänar, tycker jag. Andra är Esther Freud och Zoë Heller. Av Cusk har jag tidigare läst "The Temporary", som är ett slags anti-Bridget Jones med ett stalkerinslag. Det är tydligen också hennes roman "Saving Agnes", som jag är lite sugen på.
Hmm, later intressant, borde jag kika narmare pa!
Den här vill jag också läsa!
Undrar vad du rekommenderar av Zoë Heller (hoppas inte att jag har frågat det förut...).
Zoë Heller har skrivit tre romaner av vilka jag läst hennes andra, "Notes on a Scandal", som också filmatiserats. Gillade den (och filmen) väldigt mycket.
Jag hoppas snart påbörja hennes senaste roman, "The Believers", som jag vet ganska lite om. Utspelas i New York, brustna demokratiska illusioner, det är allt jag hört. Rapporterar mer efter läsningen!
Tack, det är The Believers jag har liggande här. Ser fram emot din rapport.
Skicka en kommentar