Först av tio. Jag har rekommenderats att läsa The Woman Upstairs och nu undrar jag varför. Väninnan bakom rekommendationen är lågstadielärare på en Waldorf-skola (don't get me started), hon är gift och har ett dotter. Hon antydde starkt att jag skulle känna igen mig i romanen, eftersom "jag också är lärare." Vad menar hon egentligen? Romanen handlar ju inte alls om det. Jag tror hon projicerar annat något på mig, eller på romanen och jag är osäker på vad det är.
Huvudpersonen i Massuds roman är lågstadielärare, precis som min väninna. Hon (huvudpersonen) är ensamstående och kärar ner sig i en elevs familj. Karismatiska mamma Sirena är konstnär, vilket också huvudpersonen är. Karismatiska pappa förför på andra sätt. Beskrivningar av kvinnornas konstnärsskap minner lite om Siri Hustvedts What I Loved men saknar intellektuell kärna. Huvudpersonen är f.ö. arg, nej rasande, skitförbannad. I romanens början antyds, ja mer än antyds, att hon blivit sviken av familjen i fråga. Påståendet upprepas romanen igenom och när jag kommer till slutet har jag utvecklat flertal hypoteser. Tyvärr besannas den mest troliga och uppenbara. Problemet med romanen är precis dessa antydningar. De är klumpiga, alltför direkta, saknar subtilitet. Väninnans rekommendation dock alldeles för vag - jag måste ta ett snack med henne.
Nr 2: Therese Bohman - Den drunkade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar