Summering över läsningen 2014

helt okej

Nästan en bok i veckan. Att börja skriva här igen hade mao önskad effekt, trots att jag inte på långa vägar läser lika mycket som när jag började den här bloggen. Flera av titlarna var sådana jag länge velat läsa: Curtis Sittenfelds Prep (2005), Sylvia Townsend Warners Lolly Willowes (1926) och Elizabeth Bowens The Heat of the Day (1948) har samlat damm i hyllorna i flera år. Trots att ingen av dem helt levde upp till förväntningarna blev de äntligen lästa och bara det var kul. Att jag faktiskt tog mig an relativt nyutgiven litteratur, i form av Joyce Carol Oates The Accursed (2013), Claire Messuds The Woman Upstairs (2013) och Patrick Modianos Lilla Smycket (2001/2014), tillhör också ovanligheterna numera. 

bättre

Bland höjdpunkterna under 2014 hamnar dock en tidigare och betydligt kortare roman av Oates, Blackwater (1992) och likaså en annan Modiano, De dunkla butikernas gata (1978/1980).  Andra titlar som kvalar in på någon slags tio-i-topplista är två romaner jag tidigare sett och älskar filmversionerna av, nämligen Ruder Goddens Black Narcissus (1939) och Elisabeth Sanxay Holdings The Blank Wall (1947). Ingen av romanerna förlorade på att läsas i efterhand. Årets mest tillfredställande läsning var ändå George Gissings The Odd Women (1893), men så är jag extra förtjust i skildringar av så kallade "new women." Andra kvinnoskildringar jag hade stor behållning av var Nella Larsens Passing (1929) och Pat Barkers Blow Your House Down (1984). Teju Coles Open City (2011) och Elizabeth Winders Pain, Parties, Work: Sylvia Plath in New York, Summer 1953 (2013) vann båda på att läsas i just New York, där både roman och biografi utspelar sig. Den enda svenska roman som blev utläst i år var Therese Bohmans Den drunknade (2010) men det var den å andra sidan värd.

 

Den totala bokskörden efter julfirandet ser för övrigt lovande ut, med flera författare jag inte hört talas om tidigare. Jag ser särskilt fram emot Elena Ferrantes avslutande roman i hennes Neapeltriogi, trots att jag inte läst de två första, samt Jane Smileys senaste roman, fast där borde jag nog läsa A Thousand Achres först, eftersom Smiley här återvänder till samma familj: