lördag, juli 25, 2015

Hans Fallada - "Alone in Berlin"

Det tog veckor men reservationerna släppte efter ungefär tvåhundrafemtio sidor. Och vilken tur, för tegelstenen Alone in Berlin är nog det bästa jag läst i år. Tyskland under andra världskriget: När sonen dör vid fronten bestämmer sig arbetarparet Quangel för göra motstånd. På vykort som de lämnar här och var i Berlin kritiserar de Hitler och tredje riket. Därmed riskerar de också livet. Förutom Otto och Anna Quangel skildrar Fallada (f.ö. en pseudonym) övriga hyresgäster i huset där de bor. Det är en broklig samling mer eller mindre misslyckade individer som alla har det gemensamt att de drivs av rädsla, girighet och hat, något de för övrigt delar med alla i Berlin under perioden. Ingen känner sig säker, till slut inte ens den SS-officer som har i uppdrag att spåra upp vykortsskrivarna. Paranoian är tyvärr alltför ofta befogad och motstånd verkningslöst, men det är just det som bidrar till berättelsens känslomässiga effekt. Väsentlig läsning, verkligen.  

3 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

en tjock bok som får vänta lite till i bokhyllan...

Mrs. B sa...

Men då har du den i alla fall och kan läsa vid lust och tillfälle. Det tog flera år, tror jag, innan jag ens orkade öppna boken, fast den stod i hyllan, och sedan veckor innan den bet fast så pass att jag var tvungen att sträckläsa. Intressant läsprocess, faktiskt.

MissMagic sa...

Låter riktigt bra. :) Blir sugen på att läsa :)