tisdag, juli 14, 2015

Ira Levin - "Rosemary's Baby"

Mr B och jag bäddar med linnelakan och slår på luftkonditioneringen i sovrum och vardagsrum innan vi lägger oss. När vi vaknar är det fortfarande svalt i rummet, men två timmar senare når solen altandörrarna och lägenheten känns plötsligt kvav och instängd igen. Jag har stannat kvar i sängen för länge och håret i nacken är blött av svett, men jag vet bättre än att öppna dörrarna och släppa in värmen. Istället fäster jag upp håret med en klämma, hämtar en kopp kaffe i köket och börjar läsa Rosemary' Baby...

Klibbigheten bara förstärks av klaustrofobin i Rosemary's Baby. Det unga paret Rosemary och Guy har turen att erbjudas en lägenhet i the Bantham, ett av de imponerande 1800-talshus som kantar Central Parks västra sida. Fast är det tur? Efter att en ung kvinna begår självmord genom att hoppa från husets tak och ett möte med de underliga gamla paret som bor mittemot dem, börjar Rosemary undra. Hennes olust förstärks när hon drömmer att hon har sex med Guy medan grannarna tittar på. Om det nu var Guy. På morgonen har hon dessutom konstiga klösmärken på kroppen.


Det som bidrar till klaustrofobin i romanen är sätten på vilka Rosemary manipuleras av alla i hennes närhet. Trots att jag har sett Polanskis filmatisering från 1968 av Ira Levins roman - och vet hur det slutar - är det spännande läsning. Den skrivit buzzfeeds lista över 53 bladvändare håller med; när man väl börjat går det inte att sluta läsa. En miniserie från 2014 (?) baserad på romanen utspelar sig i Paris istället för i New York. Vill man hellre se Polanski, Mia Farrow m.fl. prata om filmen från 1968 ska man klicka här.

4 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

såg filmen nyligen, bra fortfarande.

Mrs. B sa...

jag tittar just nu på miniserien och, oj, den är inte särskilt bra, men Paris är ju alltid Paris.

♥ Hanneles bokparadis sa...

nja, London och Dublin lockar mej mer :)

Mrs. B sa...

London kan jag hålla med dig om, även om vi precis flyttat därifrån. Dublin har jag jag aldrig besökt, men hoppas göra det en dag. Kul att se läsa att du gillar. Fast, å, Paris är nog favoriten. Vi har å andra sidan bekanta som inte alls kan förstå hur någon skulle vilja bo i t.ex. New York eller annan storstad. Själv är jag rätt flexibel...