Jag erkänner att jag såg om The China Syndrome från 1979 mest för att jag tycker att Jane Fondas garderob i filmen är så snygg. Den är både diskret och glamorös, och mycket olik 1970-talspastischerna i filmer som American Hustle. Inte heller Michael Douglas, här frilansande kameraman med radikala åsikter, ser ut som någon i den filmen. Jag gillar också att hjältarna i filmen är journalister. Tredje statsmakten osv. Det har ju gjorts en hel del filmer på ämnet (journalisthjältar), t.ex. All the Presidents' Men (1976) och The Killing Fields (1984). Jag hoppas snart se Spotlight (2015), filmen om hur journalister vid Boston Globe avslöjade mörkläggningen av sexuella övergrepp i katolska kyrkan. Här är journalisterna verkligen den lilla människans förkämpar. The China Syndrome har åldrats väl, även om kärnkraftsfrågan nog är mer komplicerad än filmen antyder.
2 kommentarer:
Jag har för mig att jag såg denna på bio första gången, alltså runt 1979, och jag älskade den. Är lite osäker på hur många gånger jag sett den nu, men det var väldigt längesedan sist. Blev lite sugen på att se om den :)
Ja, gör det. Den håller ännu, som sagt.
Skicka en kommentar