läsro en söndagseftermiddag 2

Det är fortfarande bitande kallt ute och inomhus viner vinden genom dörr- och fönsterspringor. Jag är tillbaka i New York men förkyld och vill mest ligga i sängen. En kopp maltigt och citrusdoftande te (Mariage Frères Russian Breakfast Tea - att nämna tesort har jag lärt mig av glamourbibliotekarien) värmer tillsammans med Germaine Greers beskrivning av kärleken till australiska öknen:

 

"For years I have gorged on the life that pounds within what we were taught to call the 'dead heart', from the sudden glitter of dawn, when kangaroos sprang in front of me and emus loped beside me, with my ears tuned to the electric sizzle of finches' song against the limitless silence, to the creeping violet fingers of evening. The white heat never seemed all that hot to me, because the desert winds freeze-dried the sweat on my body. Zero humidity and I were made for each other. The more I saw of semi-arid Australia, the more I yearned for it" (55).