Har man inte tillgång till en riktig trädgård är en krukträdgård ett bra alternativ. När Mr B och jag bodde i London hade vi en långsmal balkong full av tomma och ogräsfulla krukor. Det tog några veckor att förvandla platsen till en grönskade oas men den kunde vi sedan njuta av år framåt.
Altanen här på Manhattan är betydligt större, men min krukträdgård förhållandevis blygsam. Delvis beror det på att vi inte vet hur länge vi bor kvar, delvis på att jag fortfarande är osäker på vilka växter som klarar sommarhettan (ca 30-35 grader varmt juni-augusti) och den rätt bistra vintern. Mars rekordvärme (25 grader varmt idag) har i alla fall fått växterna i krukorna att börja spira. Hortensiorna t.ex. har uppenbarligen bara väntat och väntat på våren och knopparna antyder redan små gröna blad. Om båda blommar är en annan sak. Den ena hortensian blommar på höstens utväxt och har det varit för kallt i vinter blir det inga blommor. Den andra, däremot, blommar på vårutväxten så den har jag större förhoppningar om. Bilderna nedan från idag och förra sommaren:
 |
| juli 2015, New York |
6 kommentarer:
Fint! Jag har hört flera bostadsrättsföreningar i Sverige som lägger sig i vad folk har för planteringar på sina terrasser och balkonger eftersom man funnit att folk har VÄLDIGT mycket tung jord i tunga krukor och därmed belastar balkongerna mer än man får.
Tack! Jag kan tänka mig att grannar och föreningar kan ha synpunkter för jord och krukor ihop kan väga massor. Vår balkong i London var ju inte nybyggd direkt men de flesta krukorna var inte särskilt tunga. Man kunde i princip stick ner en pinne i ett glas jord så började den växa. Saknar det brittiska klimatet väldigt mycket...
Gôrfint!
Men visst är det. Jag saknar vår lägenhet i London så det gör ont ibland, och bland annat för balkongen. Fjärde våningen uppe i trädkronorna. Det är visst härligt att ha en sådan utsikt som vi har här på Manhattan men det gröna får man fixa själv, helt klart...
Så mycket blomsterprakt på den sparsamma ytan! Jag är imponerad och njuter från avstånd av vad du lyckas med. Jag har ingen balkong alls och heller inga gröna fingrar, och har nyligen börjat längta efter grönska efter ett helt liv som asfaltsblomma. Vinterns hyacintlökar kan förhoppningsvis få nytt liv i pojkvännens stugträdgård till påsk!
Vet du, mina fingrar är inte heller särskilt gröna, men det fantastiska med södra England är att allt växer som av sig självt. Här i New York har jag redan lyckats ta död på ett halvt dussin utomhusväxter. Tror att det mest har att göra med klimatet men så klart också med att jag inte vet vad jag håller på med... Lycka till med hyacintlökarna, har aldrig vågat mig på att övervintra några såna!
Skicka en kommentar