"Earthly Possessions" (1977) - Anne Tyler

Jag gillar egentligen inte att läsa planlöst utan vill gärna planera läsningen efter någon slags ordning. Jag tror det beror på att jag har alldeles för många böcker här hemma  och den växande insikten att jag aldrig kommer att hinna läsa ut allt innan jag dör. Det är en ångestfylld tanke som jag kommit på att jag kan skjuta ifrån mig på två sätt. Antingen får jag helt enkelt göra mig av med majoriteten av böckerna (vilken frihet!) eller så får jag försöka motivera valen på något sätt. Så försöker jag i alla all undvika ängslan jag drabbas av så fort jag läst klart något.

 

Fast ibland blir jag förrådd av själva läslusten. Jag ser en titel och plötsligt bara måste jag läsa just den texten, strunt samma i alla best laid schemes. Så var fallet idag, med Anne Tylers roman från 1977. Earthly Possessions är en roman om Charlotte, en medelålders kvinna med ett aldrig realiserat behov att att resa iväg - iväg från föräldrarna, iväg från den äkta mannen, iväg från alla de människor som invaderat hennes hem, iväg från sitt liv. Hon har därför utvecklat ett negativt förhållande till sina och mannens ägodelar, eller earthly possessions, som romanen heter på engelska. Titlen anspelar indirekt på det faktum att maken är präst. Charlotte resonerar som en fiktiv förlaga till Marie Kondo, skulle man kunna säga. Rensa ut, släng bort och må bättre. I romanens början har hon äntligen påbörjat en resa. Problemet är bara att hon gör resan i sällskap med sin kidnappare, en ung bankrånare som tagit henne som gisslan och nu är på flykt undan polisen.

Anne Tyler är expert på vardagsrealism med tragikomisk knorr. Varför har jag inte läst mer av henne, egentligen? Kanske är det för att jag läste hennes roman The Accidental Tourist när jag var alldeles för ung. Då ville jag inte läsa om medelålders karaktärers livskriser. Idag, när jag själv väl räknas som medelålders, uppskattar jag den lätta och komiska hand med vilken Tyler skildrar vardagen.  
"