Att resa österut resulterar i den värsta formen av jetlag. Kropp och själ släpar efter i flera dagar. Dricker Mariages Frères
Alexandra David-Néel mitt in natten.
Kanske det te jag tycker bäst om, särskilt kalla och ruggiga dagar, men faktiskt också mitt i sommarhettan. En stapelvara hemma. Ett te jag skulle packa för en öde ö eller varför inte en vandring till fots i de himalayiska bergen (se nedan). Varmt och kryddigt, med viss fruktig fyllighet.
Teet har lånat sitt namn från fransk-belgiska upptäcktsresanden Alexandra David-Néel, som reste till bl.a. Tibet under första halvan av 1900-talet. Hon reste alltså också österut men det gick ju betydligt långsammare på hennes tid. Kroppen hann vänja sig. Kan f.ö. inte bestämma mig för om David-Néel var en kvinnlig pionjär eller en riktig knäppgök. Antagligen var hon både och. Nej, jag tar tillbaka det, hon var absolut både och.
Som tonåring fascinerades hon av det ockulta och när hon flyttade till Paris för att läsa vid Sorbonne, började hon röka hasch och gick med i en kult. Inte något standardbeteende för en kvinna vid den tiden, precis. Hon radikaliserades politiskt och skrev en bok i vilken hon förespråkade anarki som den enda vettiga politiska idén. Men det är sina många spirituella resor till Indien, Kina, Japan och just Tibet hon är mest känd för. Den senare var en plats stängd för västerlänningar, men David-Néel lyckades ta sig över gränsen och lärde sig så småningom språket. Hon var den första europeiska kvinnan att träffa Dalai Lama och skrev massvis med böcker om sina resor och diverse österländska religioner. Hon hade också den goda smaken att gifta sig med järnvägsingenjören Philippe Néel, en man som finansierade hennes passion men själv stannade hemma. Sådana äkta män ska inte underskattas. David-Néel verkar f.ö. ha inspirerat senare romansförfattare, som
Madeleine Brent, vars kvinnliga huvudpersoner växer upp i eller reser till de trakter hon besökte. Här slutar associationskedjan. Klockan har blivit morgon och jag måste till jobbet.
Att resa österut resulterar i den värsta formen av jetlag. Kropp och själ släpar efter i flera dagar. Dricker Mariages Frères Alexandra David-Néel mitt in natten. Kanske det te jag tycker bäst om, särskilt kalla och ruggiga dagar, men faktiskt också mitt i sommarhettan. En stapelvara hemma. Ett te jag skulle packa för en öde ö eller varför inte en vandring till fots i de himalayiska bergen (se nedan). Varmt och kryddigt, med viss fruktig fyllighet.
2 kommentarer:
Åh, jag läste ju en bok av henne för många många år sedan (kanske trettio) och blev mycket imponerad! Jag minns hennes triumfrop när hon tagit sig till en hög, hög bergstopp med mycket möda - eller rättare sagt, jag mindes litet fel, och när jag googlade hittade jag att det hon utropade var "Lha gyalo - gudarna har segrat!"
Roligt att det finns ett te med hennes namn, för det tibetanska te hon beskrev i boken lät oerhört lockande för att det skulle vara så mättande under långa strapatser: te med smör och mjöl. När jag själv kom mig för med att prova det smakade det självklart fruktansvärt. Men det var nog för att jag inte hade jaksmör att använda.
Jag är säker på att jaksmör gjorde hela skillnaden! Men allvarligt talat så är Mariages Frères version sublim. Om man gillar chai-teer, vill säga. Jag har inte läst någonting av David-Néel ännu men tror att jag faktiskt har en bok där hon beskriver sina resor till Kina. Eller var det till Japan? Jaja, får hur som helst lust att läsa något av henne efter din entusiastiska beskrivning.
Skicka en kommentar