"Our Dragon doesn't eat the girls he takes, no matter what stories they tell outside our valley. [---] He doesn't devour them; it only feels that way."
Vid randen av en djup skog ligger en grupp byar som övervakas av ett torn i vilket bor en trollkarl vid namn Dragon. Vart tionde år väljer trollkarlen ut en bland traktens 17-åriga flickor och tar med henne tillbaka till tornet. Vad som händer med dem vet ingen, förutom att de unga kvinnor som återvänder inte längre vill stanna i trakten. I byn Dvernik vet alla redan vem som kommer att väljas härnäst: vackra och talangfulla Kasia. Jämnåriga Agnieszka är både lättad och ledsen över att förlora sin bästa vän. När Dragon väl dyker upp är det dock inte Kasia han väljer utan Agnieszka.
Jamen, visst är det en riktig saga Naomi Novik berättar i hyllade fantasyromanen Uprooted. Jag sträckläste under Atlantenflygningen mellan New York och Stockholm (istället för att försöka sova) och var därför helt groggy när jag satt och väntade på nästa plan, som skulle ta mig norrut. Men det var det värt. Uprooted är inte den uppdaterade Beauty and the Beast-berättelse jag föreställde mig innan läsningen, även om sådana inslag också förekommer. Älskade istället referenserna till Baba Yaga och hur Novik valt att fokusera på vänskapsrelationen mellan Agnieszka och Kasia, och deras kamp mot romanens verkliga hot, den omgivande skogen. Ett hot som för övrigt gör att Uprooted ibland påminner mer om en skräckroman än en saga. Min enda invändning är att jag efter ungefär halva romanen inte längre helt hänger med i de magiska svängarna, dvs. vilka de magiska formlerna är och hur de verkar. Och faktiskt inte heller helt med på vad som händer, för i den här berättelsen går det undan - vilket jag annars gillade! Min oförmåga att hänga med kan ju ha berott på sömnbristen... Kulturdelens Jenny har för övrigt skrivit en bra recension, så den som vill veta mer eller fortfarande tvekar, läs här. Rekommenderas.
2 kommentarer:
Tack för länkningen! Jag skulle nog också blivit snurrig om jag sträckläst boken, men som tur var hade jag ett par dagar på mig. Jag tyckte att magin var personligt och lockande beskriven, och jag håller med dig om att det var fint att boken lät flickornas vänskap ta plats och utvecklas på oväntade sätt. Överhuvudtaget var det ju en bra saga, med omvärderingar av gamla "sanningar" men med rötterna i traditionerna.
Det var bland andra din recension av boken som fick mig att leta upp den, så tack själv! Och jo, jag kommer nog att läsa om den och då ta lite mer tid på mig när det kommer till händelserna på slutet.
Skicka en kommentar