Sliter mitt hår, tvivlar på mina egna slutsatser, läser och skriver, skriver om. Misslyckas. Skriver om igen. Misslyckas bättre (Beckett). Prokrastinerar och kallar det för något annat: att smälta, att sortera, att kategorisera, men egentligen bara andra ord för att skjuta upp. För det blir så dåligt allting, banalt, uppenbart och alla kommer att läsa det och skratta, avfärda och döma. Det är så logiskt alla fattar utom du (Bjärbo). Läsa på, inte förstå, läsa vidare, kämpa, plötsligt flyter allt, skriver utan motstånd, kraschlandar. Slänger skiten. Börjar om. Och så en dag är det färdigt. Bra nog. Jättedåligt, men tiden är slut, tyvärr. Dags att lägga ner pennan, trycka på "send," stänga av datorn.
2 kommentarer:
det blev nog bra
du är snäll du
Skicka en kommentar