A. J. Finn: The Woman in the Window (2018)

En typisk flygplansroman. En sådan där som jag brukar köpa just på flygplatser för att inte sitta utan något att roa mig med under en lång flygtur. Det är A. J. Finns roman The Woman in the Window. Först tvekade jag lite mer än vanligt, för jag känner viss mättnad på opålitliga kvinnliga berättare som lider av någon form av psykisk funktionsnedsättning. Att romanens premiss påminner mycket om Hitchcocks film Fönstret mot gården var till en början också ett minus. Men romanberättaren kallas för "woman" istället för "girl" i boktitlen och jag älskar ju Hitchcocks film, så jag föll till föga. Att författaren så villigt erkänner sina filmiska inspirationskällor var också avgörande. Och visst höll den mig road under resan, även om jag som vanligt mest sov och tittade på film. 

The Woman in the Window är en bladvändare där huvudperson och berättare är Anna Fox, som lider av agorafobi och alltså inte klarar av att vistas utomhus. Istället tillbringar hon dagar och nätter med att titta på svartvit film,  kombinera läkemedel med alldeles för mycket rödvin och spionera på sina grannar. Precis som James Stewart i Fönstret mot gården tycker hon sig en kväll bevittna ett mord i huset mittemot, men när hon ringer polisen tror de inte på henne. Just sådana här tydliga referenser till film gör Finn romanen igenom. Dessutom är ju Anna ett stort fan av s.k. film noir och en hel del riktiga klassiska titlar i genren nämns i boken. Som några timmars underhållning fungerar The Woman in the Window alldeles utmärkt. Joyce Carol Oates, som recenserat romanen för The New Yorker, håller uppenbarligen med. Recensionen går att läsa här.

Eftersom jag delar intresset för film med huvudpersonen (och förmodligen också med författaren) roade jag mig med att skriva ner alla filmer som nämns i romanen.  Den enda film jag egentligen saknar - dvs som aldrig nämns i boken - är just den som delar titel med romanen, nämligen Fritz Langs The Woman in the Window från 1944. De filmer som faktiskt nämns är dock i de flesta fall väl värda att leta upp och se både en och två gånger:

Shadow of a Doubt (Hitchcock, 1943)

The Man Who Knew Too Much (Hitchcock, 1934)

Gilda (Vidor, 1946)

Out of the Past (Tourneur, 1947)

Airplane (Zucker, Abrahams, 1980)

Gentlemen Prefer Blondes (Hawks, 1953)

Les Diaboliques (Clouzot, 1955)

The Fallen Idol (Reed, 1948)

Ministry of Fear (Lang, 1944)

The 39 Steps (Hitchcock, 1935)

Double Indemnity (Wilder, 1944)

Gaslight (Cukor, 1944)

Saboteur, (Hitchcock, 1942)

The Big Clock (Farrow, 1948)

The Thin Man series (1957-1959)

Le Boucher (Chabrol, 1970)

Dark Passage (Daves, 1947)

Niagara (Hathaway, 1953)

Charade (Donen, 1963)

Sudden Fear (Miller, 1952)

Wait Until Dark (Young, 1967)

The Vanishing (Sluizer, 1988)

Side Effects (Soderbergh, 2013)

Casablanca (Curtiz, 1942)

Night and the City (Dassin, 1950)

Whirlpool (Preminger, 1949)

Murder, My Sweet (Dmytryk, 1944)

Night Must Fall (Williams, 1937)

Laura (Preminger, 1944)

Vertigo (Hitchcock, 1958)

Frantic (Polanski, 1988)

The Third Man (Reed, 1949)

Rififi (Dassin, 1955)

Dead Calm (Noyce, 1989)

Rebecca (Hitchcock, 1940)

Strangers on a Train (Hitchcock, 1951)

Wicker Man (Hardy, 1973)

Rope (Hitchcock, 1948)

North by Northwest (Hitchcock, 1959)

The Lady Vanishes (Hitchcock, 1938)

The Addams Family (Sonnenfeld, 1991)

The Outlaw (Hughes, 1943)

Hot Blood (Ray, 1956)

Rear Window (Hitchcock, 1954)

Signs (Shymalan, 2002)

Rosemary's Baby (Polanski, 1968)

Body Double (de Palma, 1984)

Blow-Up (Antonioni, 1966)

Midnight Lace (Miller, 1960)

Foreign Correspondent (Hitchcock, 1940)

23 Paces to Baker Street (Hathaway, 1956)

The Good Wife series (2009-2016)