Jacqueline Woodson: Another Brooklyn (2016)

"If we had had jazz, would we have survived differently? If we had known our story was a blues with a refrain running through it, would we have lifted our heads, said to each other, This is memory, again and again until the living made sense? Where would we be now if we had known there was a melody to our madness? Because even though Sylvia, Angela, Gigi and I came together like a jazz improv - half notes tentatively moving toward one another until the ensemble found its footing and the music felt like it had always been playing - we didn't have jazz to know this was who we were. We had the Top 40 music of the 1970s trying to tell our story. It never quite figured us out." (p. 1-2)

Jacqueline Woodson vann årets litteraturpris till Astrid Lindgrens minne för sina ungdomsböcker. Hennes roman Another Brooklyn är dock ingen ungdomsbok utan en fiktiv skildring av Brooklyn på 1907-talet, sett genom den vuxna Augusts ögon. Nyinflyttad tillsammans med sin yngre bror och sin pappa - men signifikant nog ingen mamma - lärde hon som barn så småningom känna tre andra flickor, de framtida vapendragarna Sylvia, Angela och Gigi. Tillsammans är de oövervinnerliga, tills de börjar utvecklas fysiskt. Då framträder plötsligt ett "annat Brooklyn," där vuxna män söker förföra tonåriga flickor, där fattigdomen hela tiden hotar och där galenskapen lurar runt hörnet. Woodsons pros är lyrisk i sin återhållsamhet och verbala sparsamhet, men innehållsmässigt rik på både atmosfär och intrig. Så bra. Läs den.

Zadie Smith: On Beauty (2005)

Det här var en roman som fullkomligt nockade mig. Så bra. Smith har löst baserat sin bok från 2005 på E.M. Forsters roman Howard's End (1910), men hon har tydligen också funnit inspiration i Elaine Scarrys essä On Beauty and Being Just (2001). Om jag förstått den rätt, så är Scarrys tes den att skönhet gör oss alla fascinerade. Den fungerar därmed utjämnande och leder alltså till något slags rättvisetillstånd, eftersom vår kollektiva fascination inför skönhet tvingar oss att tillfälligt glömma oss själva. Hm, vet inte vad jag tror om det. Utan att ha läst Scarrys essä lutar jag åt att Smith inte så mycket söker att bekräfta den förras tes i sin roman utan istället att pröva den.  Och kanske funnit att tesen brister? Hursomhelst. 

Lästes ut på regionaltåget mellan NYC och New Carrollton, MD i helgen, med regnet smattrande utanför fönstret. 

Det har av olika skäl tagit veckor att läsa ut Smiths On Beauty och därmed har det funnits gott om tid att involveras i de rivaliserande akademiska familjerna i romanen. Medlemmarna i brittisk-amerikanska familjen Belsey är liberala ateister, i rak motsats till den mer renodlat brittiska familjen Kipps, som definierar sig själva som både kristna och konservativa. Som bäddat för konflikter alltså. Inte blir det bättre av att både Howard Belseys och Monty Kipps forskning fokuserar på Rembrandts storhet eller brist på densamma. I den kampen verkar Monty redan ha avgått med segern, eftersom han har hunnit publicera sin bok först. När den vanligtvis Londonbaserade Monty inbjuds som gästprofessor på Howards universitet ser dock den senare en chans till revansch. Oundvikligen involveras också de vuxna barnen i familjerna i konflikten. Det är bara Kiki Belsey och Carlene Kipps, fruarna till de två akademikerna, som alls tycks kunna överkomma rivaliteten och göra ett aktivt försök att verkligen lära känna varandra. On Beauty avhandlar unga personers tafatta och ofta patetiska väg mot att hitta sig själva, mäns och kvinnors åldrande, otrohet och de sätt på vilka detta hanteras av berörda parter. Och så just skönhet, så klart. Slutresultatet är så himla fint: roligt, tragiskt och rörande. 

vårstädning på altanen

Årstiden tickar långsamt på mot våren. Temperaturen stiger sakta och nätterna är inte längre krispiga av frost. Så ska våren komma, långsamt och milt. Tillbaka i New York. Växterna på altanen kläs av och jag kan äntligen avgöra vilka plantor som klarat fyra snöstormar och några av de kallaste veckorna på östkusten på flera år.  

Kaprifolen har klarat sig över förväntan. Den har växt sig grön under frostskyddet och är redan full i knoppar. Fler än jag kan räkna.

 Den asiatiska liljan har också överlevt. Lökarna har nog mått bra av kylan och bristen på regn. Hoppas att de innehåller tillräckligt mycket näring för att blomma igen.

Så till de stora krukorna. Två av fyra hortensior spirar, de härdiga och stora varianterna. De två andra är stendöda. Nu börjar det kanske roligaste av allt, att leta nya plantor. Jasminplantor har redan beställts på nätet. Imorgon ett besök på plantmarknaden nere vid Union Square för att se vad de har där.

 Slutligen: stolar, bord och soffan är avtäckta och spolade. Efter det en kort tepaus. Resten får stå tills imorgon.

 Tekopp Mason's "Fruit Basket Green", te Mariages Frères Ruschka.

I bakgrunden mynta, salvia och jordgubbsplanta. De och buxbomen verkar klara det mesta.