Kanske beror det på mediaintresset för Noréndagböckerna. Jag antar hur som helst En annan sidas trioutmaning, själv/biografier, via Bokbabbel. Dock med reservation, eftersom det rör sig om två genrer där skillnaderna stavas sanningsanspråk och läsarattityder. Gällande det senare: jag läser självbiografier för att lära känna mig bättre. Biografier för skvallerpotentialen och tiden. Därför blir det två listor. Men ändå, vad svårt att begränsa titlarna till tre!Självbiografier:
1. Birgitta Stenberg: Kärlek i Europa. Modern svensk klassiker om Europaresor innan interrailkort och språkstudier. Om att hitta en identitet utanför snäva köns- och författarroller, med skickliga metanarrativa inslag. Den klart bästa i tetralogin (fast egentligen fem, med Alla Vilda). Mustig, rolig och ibland tragisk bladvändare.
2. Simone de Beauvoir: En familjeflickas memoarer. Igen, den första i en serie om fyra självbiografier. En Bildungsroman i strikt bemärkelse där Beauvoir skildrar sin väg genom det franska utbildningssystemet, uppbrottet från hemmets katolska medelklassmoral och mötet med Sartre. Kan också läsas som del av existentiellt livsprojekt. Mer spännande än det låter.
3. Jean-Jacques Rousseau: Bekännelser. Han är världslitteraturens mest självupptagna geni (på papper) och oavsiktligt tragikomisk. Olyckligt förälskad i varenda societetskvinna han möter och med åren alltmer paranoid. Men, det är också ett känsligt självporträtt av en tänkande man som aldrig kände sig i takt med tiden.
Biografier:
1. Andrew Wilson: Beautiful Shadow: A Life of Patricia Highsmith. Det tål att repeteras: en nattsvart personlighet skildras och resultatet är lika spännande som hennes egna böcker.
2. Robert Caro: The Power Broker: Robert Moses and the Fall of New York. Episk biografi över stadsarkitekten Moses, utformaren av det moderna New York. Minst lika rafflande som Gudfadern men på rätt sida (oftast) om lagen.
3. Phyllis Rose: Parallel Lives: Five Victorian Marriages. Gruppbiografi över äktenskap mellan kända viktorianska män och kvinnor. Ger oöverträffade insikter i tidens sexualmoral och äktenskapsproblem. Ex. John Ruskins traumatiska upptäckt av fruns könshår.
(Bubblare: Alex Haley: The Autobiography of Malcolm X. Pga spökskriveri egentligen biografi, men strunt i det. Suverän skildring av medborgarrättsrörelsen och att vara svart man i 1960-talets USA. Samt Antonia Fraser: Marie Antoinette. Mycket bättre än filmversionen. Glamour, politiskt intrigerande och revolution. Här finns allt.)
3 kommentarer:
Jag kan uppskatta en en del självbiografiska romaner, där man inte alltid vet vad som är biografi och roman. Sådana motsatser som VS Naipauls "Ankomstens gåta" och Peter Weiss "Motstådendets estetik", fungerar båda mycket bra.
Jag har inte läst någon av dem, men sett Weiss bok. Visste inte att den hade självbioinslag. Tack för tipset! Ankomsten till England och Oxford Uni är ett sådant återkommande tema hos Naipaul att jag inte skulle klara av en hel roman om det. Den senaste biografin tecknar honom dessutom som ett riktigt svin vilket gör mig mer nyfiken på den (skvallret). Men visst är det spännande med böcker som inte respekterar gränserna. T.ex. Hustvedt och Duras skriver ju också så.
Jag klarar inte heller av de flesta av Naipauls böcker, men ankomstens gåta var för mig annorlunda, mest intressant för den bild av 50-talets England som den ger.
Skicka en kommentar