London är varmt, varmt. Plötsligt ringer telefonen, Wendy från New York är i London och vi träffas över ett immande kallt glas pimm's. När sågs vi senast? Det är länge sedan. Pratar Cambridgeminnen och gamla lärare, särskilt GG som packade på oss Lady Mary Montague så fort hon fick tillfälle. Läs mer engelsk poesi! sade hon när vi skildes åt för sista gången. Som om vi behövde påminnas. Över ännu ett glas minns vi gemensamma middagar i mitt studentrum med utsikt över trädgårdarna. Du hade det rum jag ville ha! utbrister Wendy. Ja, svarar jag för det är sant. När de formella middagarna kommer på tal fnittrar vi båda till. De slutade redan halv nio. All dressed up and nowhere to go efter det. Söndagskvällar: på varje trädgårdsbänk uttråkade unga kvinnor i aftonklänning. Rent 1800-tal. För att undvika att beställa ännu en pimm's reser vi oss och promenerar sakta genom ett sommarslött och nästan folktomt South Kensington. Vi skiljs åt vid tunnelbanan. När Wendy åkt ser jag att The Times bjuder på fin Penguinupplaga av Ali Smiths The Accidental (som La bibliofille vältalade nyligen). Köper, men slänger själva tidningen utan att läsa. Hjärnan orkar inte med någon text en lustfylld eftermiddag som den här.måndag, juli 28, 2008
Pimm's, Penguin och promenad
London är varmt, varmt. Plötsligt ringer telefonen, Wendy från New York är i London och vi träffas över ett immande kallt glas pimm's. När sågs vi senast? Det är länge sedan. Pratar Cambridgeminnen och gamla lärare, särskilt GG som packade på oss Lady Mary Montague så fort hon fick tillfälle. Läs mer engelsk poesi! sade hon när vi skildes åt för sista gången. Som om vi behövde påminnas. Över ännu ett glas minns vi gemensamma middagar i mitt studentrum med utsikt över trädgårdarna. Du hade det rum jag ville ha! utbrister Wendy. Ja, svarar jag för det är sant. När de formella middagarna kommer på tal fnittrar vi båda till. De slutade redan halv nio. All dressed up and nowhere to go efter det. Söndagskvällar: på varje trädgårdsbänk uttråkade unga kvinnor i aftonklänning. Rent 1800-tal. För att undvika att beställa ännu en pimm's reser vi oss och promenerar sakta genom ett sommarslött och nästan folktomt South Kensington. Vi skiljs åt vid tunnelbanan. När Wendy åkt ser jag att The Times bjuder på fin Penguinupplaga av Ali Smiths The Accidental (som La bibliofille vältalade nyligen). Köper, men slänger själva tidningen utan att läsa. Hjärnan orkar inte med någon text en lustfylld eftermiddag som den här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vad fin din dag i London låter, jag kan se det framför mig. Ett tomt South Kensington låter skönt, med Pimm's och gamla minnen.
The Accidental kommer du helt säkert att tycka om - den är lysande!
Jag är överförtjust i "The Penguin Style" (som jag har vigt en hel kategori åt på min blogg), men The Accidental lyckades jag helt enkelt inte tycka om, fast jag trodde jag skulle gilla den.
Men vad säger du? Jag tyckte den var så smart och smidigt strukturerad och jag gillade att huvudpersonen stack hål på alla idéer de olika familjemedelmmarna hade om sig själva. Jag längtar efter nästa Smith-bok (men inte den i mytserien).
Intressant att ni inte är överens! Jag ska erkänna att jag tänkt både och om den här boken (bra idé men orkar jag med stilen?) så det ska bli spännande att läsa den så småningom. Får nog lägga den till min augustilista för att det säkert ska bli gjort.
Åh vilken londonlängtan jag fick av att läsa det här. Fint!!
qPeter Ingestad, poet:
http://kraxpelax.blogspot.com/
Ja, det var en fin dag. När jag får besök slås jag av hur isolerad jag vanligvis är här i London. Baksidan av att jobba hemifrån, antar jag.
Skicka en kommentar