Från första sidan till sista är jag på helspänn, precis som fadern och sonen i boken. Det är närmast outhärdligt och visst kommer tårarna på de sista sidorna. Vilken tur att berättelsen är snabbläst för annars hade jag nog inte stått ut. Jag har normalt svårt för böcker som lindar sig runt hjärtat och klämmer till. Men The Road var ett ljuvligt, smärtsamt undantag. Tack till Ylva och alla andra som rekommenderat McCarthys bok.lördag, augusti 02, 2008
Cormac McCarthy - "The Road"
Från första sidan till sista är jag på helspänn, precis som fadern och sonen i boken. Det är närmast outhärdligt och visst kommer tårarna på de sista sidorna. Vilken tur att berättelsen är snabbläst för annars hade jag nog inte stått ut. Jag har normalt svårt för böcker som lindar sig runt hjärtat och klämmer till. Men The Road var ett ljuvligt, smärtsamt undantag. Tack till Ylva och alla andra som rekommenderat McCarthys bok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Visst är den makalös!
Ja, den var både hemsk og hemskt bra den här.
Nu är det fjärde bloggen idag som jag läser om "The road" Måste läsa på det snaraste. Trots att den verkar lite obehaglig.
Även jag skrev om Vägen igår. Också väldigt tagen.
Jag måste erkänna att jag inte alls var säker på att gilla boken, trots alla rekommendationer. Mest för att jag inte fattade meningen med filmen No Country for Old Men. Jo, den var välspelad och välberättad, men jag förstod aldrig varför. Det bästa med The Road var nog ändå att det McCarthy ville säga gick att förstå! Om jag nu fattat rätt förstås. :)
Lustigt för jag såg filmen några dagar innan jag började på Vägen. Och inte heller jag var så förtjust i den. Den var inte alls vad jag trodde den skulle vara. Undrar hur den är att läsa?
Ja, det kan man fråga sig. Kanske bröderna Coen missade något väsentligt.
Glad att du tyckte om den!
Skicka en kommentar