1. Helenas favorit, James Frey's roman Bright Shiny Morning, hyllas i The New York Times och i The Guardian där författaren Irvine Welsh kallar Frey en av de bästa författarna av sin generation. LA Times däremot sågar romanen. Det gör också Entertainment Weekly samt The Observer. Vad ska man tro? Kanske det som skrivs i USA Today eller NY Daily News, där boken beskrivs som ganska dålig men vansinnigt underhållande. Eh? Tror att jag måste läsa A Million Little Pieces innan jag själv ger mig på Bright Shiny Morning.
2. Maj-Britt Wigghs Jaget och fåglarna får Pia Bergström att skämmas över sitt eget sätt att skriva och Eva Johansson placerar Wiggh utanför och ovanför alla litterära tendenser och trender. Å, spännande. Någon som läst boken eller Wigghs tidigare? Jag vill ha.
3. Solzhenitsyn är död, om nu någon missat det, och man skriver om honom överallt. SvD och Staffan Skott skriver om ryssarnas relation till författaren och nämner författarens otäckt jobbiga och därför tacksamt korta roman En dag i Ivan Denisovichs liv samt Cancerkliniken. Ännu en artikel om Solzhenitsyn i The Times.
4. Ulrika Stahre skriver om svenska deckare. Artikeln spretar åt alla håll, men är ett lovvärt försök att diskutera sexualitet, ondska och moral i årets deckarhög. Tack för det! Och tack för att vi slipper personattackerna. Dessutom tipsar hon om franska författaren Anna Rambachs bok Bombyx, som jämförts med Stieg Larsson. Det tycker inte GP, som dock också vältalar. Fast påminner inte handlingen i Bombyx om Guy Jacquemelles Le Sandale Rouge?
5. Maîtresse skriver att la rentrée littéraire, dvs höstens bokutgivning i Frankrike, innehåller färre titlar än vanligt. I The Guardian skriver man att de böcker som publiceras dessutom är ovanligt deppiga och skyller på det franska samhällsklimatet. Maîtresse tipsar för övrigt också om bloggen Ô Chateau, där parisiska karaktärsdrag hånas, förlåt, beskrivs. Pto franska böcker så är tydligen Florian Zeller Frankrikes nya älskling. Köpte hans The Fascination of Evil igår. Här en recension av hans senaste bok, Julien Parme, som jämförts med Räddaren i Nöden.
6. Och så två listor. Först ut de tio bästa böckerna i västerngenren. Okej för Cormac McCarthy, men hör verkligen The Great Gatsby hemma här? Ron Hansens bok om Jesse James ingår iallafall. Sedan en lista över de 25 bästa böckerna som utspelar sig på internatskola. Jane Eyre, Harry P, Engelby och Prep finns med. Men var är Tobias Wolffs fina Old School, Nesbits The Little Princess och Goodmans The Lake of Dead Languages? Fler saknade?
7. Slutligen. Inte bokrelaterat, men en artikel som förklarar varför brittiska pubar är så hemska. För det är dom.
5 kommentarer:
Synnerligen svartvita synpunkter på Bright Shiny Morning, men så är det också, tror jag, en bok man antingen älskar eller hatar. Har iaf inte läst en ljummen recension ännu. I vilket läger jag befinner mig vet du ju redan. :)
Intressant att det är LA Times som står för den mest brutala sågningen med tanke på att romanen utspelar sig just i LA och är väldigt mycket en mytologi över staden. Jag har aldrig varit i Los Angeles - annat än i litterära och popkulturella utflykter, och det är nog så jag vill fortsätta ha det - så jag vet inte om det stämmer att Freys LA-fakta inte stämmer. Men å andra sidan: om A Million Little Pieces-skandalen lärde oss något är det väl just att man ska ta Freys "fakta" med en stor nypa salt. Och Bright Shiny Morning är en roman och inget annat. Den här autenticitetshetsen i litteraturdebatten, I don't get it.
Inser att jag helt tappat greppet om Irvine Welshs utgivning post-Trainspotting. Kanske något jag borde åtgärda?
Jag får jättelust att läsa boken pga av det! Fick jag iofs redan efter ditt inlägg.
Ogillandet från västkusten kan man kanske läsa som ett slag på fingrarna, typ: kom inte hit och berätta för oss hur vi är. Fast jag har inte heller varit i LA så vad vet jag.
Vad gäller Irvine Welsh vet jag inte mer än du. Hans bok Porno är den enda jag sett efter Trainspotting men det beror nog på att omslaget är så ovanligt! Jag har faktiskt inte läst den.
Hoppsan, ser att jag kallat Ervine Welsh för Irving Walsh i mitt inlägg! Skärmblind är jag.
Jag läste Cancerkliniken på min bröllopsresa, hann med några böcker på tre månader. Jag satt varje dag vid havet i Ecaudor och läste den medan min man lärde sig vågsurfa och jag var helt fast i boken. En av dom böcker som levt sig kvar i mitt minne.
Lena: jag var ca 17 när jag läste Ivan Denisovich på bibbloteket och minns det som igår.
Allmänt: men det var då tusan vad omöjligt det är att stava till Irvine Welsh!!
Skicka en kommentar