Var börjar man?

Hjärnan lik klibbigt potatismos, tal- och tankeförmåga som en femåring. Efter en maratonvecka av skrivningar och omskrivningar och renskrivningar på ca två timmars sömn per dygn konvalecerade jag (fast det var knappast jag längre) på soffan framför tv:n i stort sett hela helgen. Vem visste (inte jag) att skräp som The X-Factor, Strictly Come Dancing och, ja, vad visades mer, minns inte riktigt, kunde ha en sådan läkande effekt?

Idag känner jag mig nästan hel igen, mentala blåmärken och ångestsärr i tankefåran, men i stort sett funktionell, normal, tillbaka. Vill nu läsa och skriva och tänka fritt om inte stort. Var börjar man? Jag tittar lite på Babel, läser några bloggar, bygger nya torn av de oläsa böckerna på sovrumsgolvet, lovar mig själv att gå utanför dörren minst en gång per dag (!) och inte oroa mig över saker över vilka jag har absolut ingen kontroll, t.ex. finansmarknadskriser och hur mitt skrivarbete ska mottagas. Men, så svårt att engagera sig i något roligt, lätt, luftigt. Tips, någon?

Ska kanske städa istället. Enligt Åsa Moberg har (svenska) kvinnor en tendens att förvandla städningen till lyckoprojekt. Jag vet inte om det stämmer. Hon skriver det ju i sin både briljanta och otroligt pinsamma bok om Beauvoir. Men efter ett antal veckor av ostädning - under vilka Mr. B naturligtvis inte dragit sitt strå till stacken, det gör han aldrig (och genom att erkänna detta riskerar jag väl att bli lika pinsam som Moberg) - är det på tiden. För som Moberg mår jag oftast bättre och blir allt lite gladare av ett (någorlunda) rent hem.