Mitt bokprojekt går ut på att läsa böcker som stått olästa i bokhyllan alltför länge. Jag baserar urvalet på listan 1001 böcker att ha läst innan du dör.
Tillbaka i Storbritannien efter två alldeles för korta veckor i Sverige. Fick inte så mycket läst. Hamsuns roman Markens gröda tog jag mig dock igenom, först med visst obehag. Gillar inte den stadsfientliga naturromantiken och de rasistiska inslagen. Svårast har jag för den idealiserade nybyggarandan. Var är de historiska referenserna? fräser jag åt de inledande sidorna i det halvfranska bandet från 1929 (luktar så gott, ligger så lent i handen).
Men Hamsun skriver inte historia. Istället: Nietzscheinspirerad myt. Den resliga och fåordiga nybyggarbonden Isak tar klivet ut i det norska fjälllandskapet, besegrar och befolkar (!) naturen och bidrar till uppkomsten av ett genuint kulturlandskap i skarp kontrast till det förkonstlade och korrupta stadslivet. Fast man kan istället beskriva boken som en okonstlad lovsång till det mänskliga mysteriet. Oberäkneliga hjärtan, personlig tragik, generationskonflikter, trasiga själar och livet som en ständig inre och yttre kamp uttryckt i solbelysta fjälltoppar, fysisk ansträngning och djupa, vintriga skogar.
Tillbaka i Storbritannien efter två alldeles för korta veckor i Sverige. Fick inte så mycket läst. Hamsuns roman Markens gröda tog jag mig dock igenom, först med visst obehag. Gillar inte den stadsfientliga naturromantiken och de rasistiska inslagen. Svårast har jag för den idealiserade nybyggarandan. Var är de historiska referenserna? fräser jag åt de inledande sidorna i det halvfranska bandet från 1929 (luktar så gott, ligger så lent i handen).Men Hamsun skriver inte historia. Istället: Nietzscheinspirerad myt. Den resliga och fåordiga nybyggarbonden Isak tar klivet ut i det norska fjälllandskapet, besegrar och befolkar (!) naturen och bidrar till uppkomsten av ett genuint kulturlandskap i skarp kontrast till det förkonstlade och korrupta stadslivet. Fast man kan istället beskriva boken som en okonstlad lovsång till det mänskliga mysteriet. Oberäkneliga hjärtan, personlig tragik, generationskonflikter, trasiga själar och livet som en ständig inre och yttre kamp uttryckt i solbelysta fjälltoppar, fysisk ansträngning och djupa, vintriga skogar.
Bo Cavefors tycker att man ska fokusera mer på kärleksmotivet i Hamsuns böcker och mindre på författarens nazistsympatier. Visst kan man det. Ändå, ändå. Boken igenom tänker jag på Vilhelm Mobergs Raskens och hur mycket bättre jag tycker om den romanen. Där tar sig den mänskliga kampen ett liknande uttryck men skildras av helt andra, i mitt tycke mer sympatiska, orsaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar