Snart halvvägs in i Lelièvres biografi över Françoise Sagan flyter liv och verk ihop för mig. Françoise, Bernard, Florence och Jacques - väluppfostrade rebeller utan mål och mening i livet. Efter succén med Bonjour Tristesse saknas inte heller pengar, varför då växa upp, resonerar gruppen? Istället hyr man hus i Saint Tropez och senare, när turisterna svämmar över den blå kusten, köps ett hus i Normandie. När hon inte flänger runt i diverse sportbilar, super eller läser (bouquine) skriver Sagan samtidsberättelser om hur man överlever i ett amoraliskt universum.I romanen Those Without Shadows (Dans un mois, dans un an/Om en månad, om ett år) söker karaktärerna desperat efter berättelser genom vilka deras liv ska få mening och mål. Det är framförallt i kärleken svaren söks. En löst sammansatt grupp konstnärer och intellektuella i Paris noterar noggrant varje detalj i det egna och andras kärleksliv. Varje gest rymmer en potentiell evighet och nostalgin är omedelbar, den uppstår redan i ögonblicket:
"'I shall never be able to take this lightly again', she thought, 'it will never again be something easy, nocturnal; it will always be bound up with that look of his'."
Melankoli präglar också de böcker jag tidigare läst av Sagan. De vore outhärdligt banala om det inte vore för de molnlätta sanningar de förmedlar på avskalad, exakt prosa. Det som räddar hennes berättelser från klichéstämpeln är att Sagan accepterar oss som vi faktiskt är. Hennes romankaraktärer lever som vi gör, inte som vi önskar att vi gjorde och hon dömer dem inte. När jag läser hennes böcker slås jag av hur ovanlig sådan generositet är, och inte bara bland författare. Den är nyckeln till hennes charm, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar