Mitt bokprojekt går ut på att läsa böcker som stått olästa i bokhyllan alltför länge. Jag baserar urvalet på listan 1001 böcker att ha läst innan du dör.
"Our deeds are fetters that we forge ourselves.
Ay, truly: but I think it is the world that brings the iron".
En tredjedel in i 800-sidorsromanen Middlemarch och jag påminns om det oemotståndliga med viktoriansk litteratur: folkmyllret, de grundliga miljöbeskrivningarna (efter bara några sidor trampar jag också runt på leriga vägar, snubblar omkring i alldeles för långa, blöta kjolar från vilka ångan sedan stiger vid brasan i det inrökta biblioteket) och berättarens helt ogenerade "jag" som förklarar världens gång för mig och alla andra läsare.
"Our deeds are fetters that we forge ourselves.Ay, truly: but I think it is the world that brings the iron".
En tredjedel in i 800-sidorsromanen Middlemarch och jag påminns om det oemotståndliga med viktoriansk litteratur: folkmyllret, de grundliga miljöbeskrivningarna (efter bara några sidor trampar jag också runt på leriga vägar, snubblar omkring i alldeles för långa, blöta kjolar från vilka ångan sedan stiger vid brasan i det inrökta biblioteket) och berättarens helt ogenerade "jag" som förklarar världens gång för mig och alla andra läsare.
Det är mycket tryggt. Vad som än händer kommer George Eliot att redogöra för orsaker och verkan. Överreligiösa Dorothea Brookes äktenskap med den betydligt äldre och kalla fisken Mr. Casaubon, t.ex. Där har vi ett olämpligt äktenskap om något. Stackars Dorothea, som hoppas att Casaubon ska introducera henne i den manliga mystikens innersta, dvs. latinet och grekiskan. En potentiell hjältinna, vars mod och ambition inte på något sätt matchar hennes känslolösa, självupptagna man. Ojoj, det kan väl inte sluta väl? Och idealistiske Dr. Tersius Lydgate sedan? Som gått och kärat ner sig i Rosamunde Vincy. Det hör man redan på namnen hur illa de passar varandra. Fortsättning följer.
4 kommentarer:
Det var en bra ide det där med att läsa dom böcker som står olästa i ens bokhylla, för i min står det en hel del, även fast jag vet det måste jag köpa ännu mer.
Middelmarch har jag velat läsa ett tag, den har funnits där i bakhuvudet i flera år. Nu finns den dock inte min bokhylla så det får bli biblioteket. Min make har smått tröttnat på mina eviga bokinköp som inte riktigt får plats i bokhyllan. Förstår dina tankar om att man kan ju inte tröttna på det viktorianska lantlivet, med alla dess små intriger
Det är i alla fall bra att du som utgångspunkt inte använder Göran Häggs lista med 1001 böcker, den verkar ju vara komponerad med utgångspunkt från något förlags önskan om lagerrensning.
Nja, min egentliga utgångspunkt är ju den egna bokhyllan, så jag misstänker att en och annan Hägg-rekommendation nog står där, fast vad vet jag. Är hans bok verkligen SÅ hemsk? På vilket sätt?
Lena: jag tycker gott att man kan låna klassiker och bara köpa dem om man absolut älskar det man läst. De är ju så lätta att hitta om så vore/när det blir fallet.
Skicka en kommentar