Kasama Tsuneo är tjänsteman på japanska migrationsverket. Under arbetstid upplever han plötsligt en högst oväntad och oprovocerad orgasm (!) och hemsöks kort därefter av en kvinnas röst. "Samtalen" med kvinnan upprör Tsuneos arrangerade förlovning och påverkar också hans arbete med att spåra människor som befinner sig illegalt i Japan.
I In Search of a Distant Voice beskrivs Japan som kulturellt isolerat och oförstående inför andra länder och folkslag. Den japanska nationalkaraktären, här personifierad av Tsuneo, framstår som främmande också inför sig själv. I romanen antyds att ursprunget till rösten är en förträngd händelse från Tsuneos egen tid som illegal invandrare i USA. Upplägget med rösten - rör det sig om telepati, ett spöke eller Tsuneos undermedvetna? - är spännande men håller inte riktigt hela vägen. Tsuneos tillbakablickar på sin tid i USA leder inte särskilt långt - han drar inte några verkligt nya slutsatser om sig själv - och hans jakt på "kvinnan" bakom rösten (som kanske faktiskt är en "man") slutar nästan lika otillfredställande. Man kan visserligen förstå det som att Tsuneo fortfarande sublimerar och därför förblir blind inför sina begär. Men då tolkar man väldigt fritt (och queer), långt utanför romanens egna ramar. Synd på en intressant idé eller bokens styrka? Jag vet faktiskt inte.
I In Search of a Distant Voice beskrivs Japan som kulturellt isolerat och oförstående inför andra länder och folkslag. Den japanska nationalkaraktären, här personifierad av Tsuneo, framstår som främmande också inför sig själv. I romanen antyds att ursprunget till rösten är en förträngd händelse från Tsuneos egen tid som illegal invandrare i USA. Upplägget med rösten - rör det sig om telepati, ett spöke eller Tsuneos undermedvetna? - är spännande men håller inte riktigt hela vägen. Tsuneos tillbakablickar på sin tid i USA leder inte särskilt långt - han drar inte några verkligt nya slutsatser om sig själv - och hans jakt på "kvinnan" bakom rösten (som kanske faktiskt är en "man") slutar nästan lika otillfredställande. Man kan visserligen förstå det som att Tsuneo fortfarande sublimerar och därför förblir blind inför sina begär. Men då tolkar man väldigt fritt (och queer), långt utanför romanens egna ramar. Synd på en intressant idé eller bokens styrka? Jag vet faktiskt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar