Booker T. Washington - "Up from Slavery"

Hur handskas man med friheten om man levt hela sitt liv som slav och hur överlever man i ett fientligt, vitt majoritetssamhälle? I von Triers film Manderlay väljer de nu fria männen och kvinnorna att isolera sig och fortsätta som om ingenting har hänt. I självbiografiska Up from Slavery (1901) är istället praktiskt arbete nyckeln till en fridfull integrering. Sömmerskor, kockar, murare osv. fyller viktiga funktioner i alla samhällen, skriver Washington och startar yrksesskola för svarta. Den nyvunna rösträtten lägger han däremot ingen större vikt vid. Svart rösträtt var ett känsligt ämne i den amerikanska södern efter rekonstruktionen. När Washington avfärdade rösträttens betydelse vann han nog popularitetspoäng hos nervösa vita läsare. I norr gick däremot svarta intellektuella i taket och kallade honom rasförrädare.

Fast Washington beskriver delvis en annan verklighet än den i norr. Den svarta befolkningen i södern befinner sig i en akut ekonomisk och moralisk kris, påpekar han i boken. I förlängningen kommer yrkeskompetensen att medföra en högre levnadsstandard för hela gruppen, men då gäller det att inte alienera den vita majoriteten. Jag tolkar hans avfärdande av rösträtten som taktisk. Washingtons projekt, framförallt Tuskegee Institute, den yrkesskola han startade upp från grunden, var oerhört framgångsrika. Mycket tack vare den politiska balansgången, misstänker jag. Up from Slavery är pedagogiskt och politiskt manifest, exemplarisk självbiografi och samtidigt - för en viss läsare - en lugnande bekräftelse på att också den fria svarta individen minsann visste både sin samhällsnyttiga och underordnade plats.

Penguin Modern Classics

Jag vet inte riktigt varför jag älskar utseendet på just den här versionen av Penguins Modern Classics. Något med typsnittet och dess storlek i kombination med fotografier som också andas klassiker, kanske.

dokumentära dilemman

Om man ska tro Sveriges television handlar den svenska dokumentären Black Nation om vad det innebär att vara svart man i Detroit. Missvisande innehållsinformation, faktiskt. Det är ju en dokumentär främst om Black Christian Nationalism. Och som ofta likställs svarta män med ghettot. Lite konstigt också att en av kyrkoledarna citerar Orlando Patterson, som förhåller sig skeptisk till ideologier som den ovan. Enligt honom är den svarta underklassens bistra situation inte så mycket en rasfråga, som en ekonomisk fråga. Den vinkel nämns inte i dokumentären. Fast Black Nation är sevärd, om man håller ovanstående i minne. Kan ses på svt.play tom 23 december.

Illustrerade Proust, del I

"[Swann's] face with its arched nose and green eyes, under a high forehead fringed with fair, almost red hair, done in the Bressant* style"

- Marcel Proust, Swann's Way

*) Bressant: a well-known actor (1815-1886) who introduced a new hair-style which involved wearing the hair short in front and fairly long behind.

as a moral act and as a work of art

Angående den ev. diskrepansen mellan ämne och utförande:

"not all works of art which successfully perform a moral function greatly satisfy as art. [...T]he short film Night and Fog by Alain Resnais satisifes equally as a moral act and as a work of art. Night and Fog, also a memorial to the tragedy of the six million, is highly selective, emotionally relentless, historically scrupulous, and - if the word seems not outrageous - beautiful".

- Susan Sontag, "Reflections on The Deputy" (1964)

Black Literature Month

Årligen återkommande Black History Month (oktober i Storbritannien, februari i USA) är en kontroversiell företeelse, som jag gör en miniatyrversion av i december. Månaden blir alltså vikt åt - främst - afroamerikansk litteratur och enbart manlig sådan. Är mest intresserad av den för tillfället och har just påbörjat Booker T. Washingtons självbiografiska Up from Slavery (1901). Jag hoppas att så småningom läsa Ralph Ellison, Richard Wright och James Baldwin via bl.a. James Weldon Johnson, för att avsluta med ett par romaner av Percival Everett. Men då närmar vi oss slutet av december.

Herta Müller - "The Passport"

Att läsa Herta Müllers The Passport är lika lustfyllt som att äta grus. Som att tugga spik. Det tar en evighet. Det är tråkigt. Det är hårt, gör lite ont och jag förstår inte varför jag gör det. Men slutet är plötsligt parfymerade blad, melankoliska, lite vissna sådana. Vilken tur att berättelsen är kort. Fast det korthuggna meningsbyggandet är förrädiskt enkelt och kräver långsam, långsam läsning.

Mjölnaren Windisch har ansökt om ett pass som aldrig anländer, trots de många säckar mjöl han lämnat utanför borgmästarens dörr. I väntan har det stillastående, bakåtvända livet i byn blivit outhärdligt; varje dag Windisch cyklar till kvarnen är en hopplös nedräkning. I desperation skickas dottern till borgmästarens dörr - och säng. Ugglor flyger över den dammiga huvudgatan, när de inte fångas och stoppas upp av den lokala konservatorn. Äppelträdet bredvid kyrkan sväljer sin egen frukt. Utdrag här.

Cornwall i svart på vitt

Hoppla, tillbaka! Men med förlängd jobbdeadline (sista november), vilket innebär endast sporadiska inlägg under resten av november. Läsandet har definitivt legat på sparlåga de senaste veckorna. Däremot har jag avslutat så gott som varje kväll med några timmar film. London är varmt och det har regnat förskräckligt och trottoarerna ligger begravda under lövhögarna. Förskräckligheter har också präglat helgens filmtittande. Förutom Hitchcocks Rebecca (1940) och Jamaica Inn (1939) har jag också njutit av charmiga Cornwallspökisen The Uninvited (1944), med Ray Milland. Manus skrivet av Dodie Smith, minsann. Perfekta matinéer eller nattfilmer i höst- och vintermörkret. Häll upp konjaken, kryp in under filten och låt er skrämmas...

Tillfälligt avbrott

Igen. Ber så mycket om ursäkt och återkommer mitten av november, efter deadline.