William Hazlitt och huvudvärk

Efter en helg framför datorn och en helt ny läroplattform på jobbet (å, bara att behöva skriva "läroplattform" är tråkigt!) vaknade jag med en förskräcklig huvudvärk i morse. Två koppar kaffe och ipren, men ingenting hjälpte. Kröp tillbaka i sängen med William Hazlitts Selected Writings. Läser i "My First Acquaintance with Poets" följande beskrivning av Samuel Taylor Coleridge. Hazlitt minns hur han som ung man slagit följe med poeten längs en landsväg och hur Coleridge för en slags oavbruten monolog. Och inte nog med det:

In digressing, in dilating, in passing from subject to subject, he appeared to me to float in air, to slide on ice. [...] I observed that he continually crossed me on the way by shifting from one side of the foot-path to the other. This struck me as an odd movement; but I did not at that time connect it with any instability of purpose or involuntary change of principle, as I have done since. (218)

Att utläsa en personlighet efter hur personen går. Det kan Hazlitt såklart bara göra i efterhand, när han lärt känna Coleridge bättre. Men lite roligt är det. Och min huvudvärk är som bortblåst.