inte min bild, tyvärr, men precis så här såg min svärfars veranda ut, inklusive tidningspappret.
Memorial Day i USA idag och i helgen firade Mr B och jag med att ta tåget ner till DC för att äta krabba och umgås med hans familj. Chasapeakes blåkrabbor räknas till de godaste i världen. Men det har också varit en helg vikt åt läsning, främst av ungdomsromaner.
Först ut, andra delen av Rick Yanceys trilogi om invaderande utomjordingar. Jag läste första delen, The Fifth Wave (2015), i våras och tyckte den var helt okej, om än full av logiska luckor. En passus: varför är ungdsomsromaner så ofta ologiska, tänkte jag då. I Yanceys fortsättning, The Infinite Sea, sys några av hålen ihop, men jag måste tydligen vänta till del tre innan logiken bakom utomjordingarnas beteende står klar. Trots detta är jag rätt förtjust i Yanceys romanserie. Karaktärerna är väl utvecklade, den utomjordiska invasionen är full av överraskande vändningar och den romantiska subplotten kompletteras med en mer actionbetonad sådan. The Fifth Wave har f.ö. redan filmats:
Helgens andra ungdomsroman läste jag ut i sängen , tidigt söndag morgon. E. Lockharts We Were Liars (svensk titel: Kanske är det allt du behöver veta) från 2014 utspelas till största delen på en privatägd ö utanför Martha's Vineyard, Cape Code.
På ön härskar patriarken Harris Sinclair, vars förhållande till sina tre döttrar påminner starkt om King Lears, men också om sagornas "goda" men oresonliga kungar. Berättaren är ett av barnbarnen, Cadence, som lider av amnesi och återvänder till ön för att ta reda på vad som egentligen hände henne där två år tidigare. Mysteriet driver romanen framåt. Trots det fick beskrivningarna av det priviligerade livet på ön fick i alla fall mig att ändå sakta ner läsningen. Trovärdiga skildringar av inte bara tonåringarna på ön utan också deras mammor. Slutet är rena fyrverkeriet. Var är filmversionen?
På tal om slut, läste jag ut How I Live Now (2004) på tåget tillbaka till New York igår kväll. Meg Rosoff har nyligen fått Alma-priset för sina ungdomsromaner men det här var hennes debut så kanske skulle jag inte ha väntat mig alltför mycket. Amerikanska Daisy reser till Storbritannien för att besöka sina engelska kusiner. Väl där faller hon för en av kusinerna, Edmond, men så bryter ett världskrig ut och ungdomarna och barnen skingras. I resten av romanen kämpar Daisy för att återförenas med framförallt kusinen Edmond. Dock följande klumpigheter: varför Rosoff ansåg att Daisy och Edmond måste ha en övernaturlig förmåga att kommunicera med varandra förstår jag inte. Rosoff har uppenbarligen läst Jane Eyre för många gånger. Slutet antyder också det, samt det faktum att Daisy har en elak "styvmor." Jag önskar bara att hon hade vävt in förlagan till sin berättelse lika tjusigt som Lockhart gör med King Lear. Och helt okej känns det inte att läsa en roman där ett krig mest fungerar som en ploj för att skilja förälskade tonåringar åt. Rosoffs roman har såklart också filmats och av trailern att döma har manusförfattaren bara gjort bra saker med ursprungsmaterialet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar