"Outside it is raining hard, and the rain, solidified by sleet, drums against the windows and runs down like angry snakes." (True Murder, 256)
Tropisk regnstorm utanför dörren igår. Då stannade jag inne, tände ljus och läste ut Yaba Badoes True Murder (2009), i vilken 11-åriga Ajubas föräldrar separerar och hon skickas till internatskola i England. Där lär hon känna Polly, som bjuder hem henne till sina föräldrars hus under loven. När flickorna städar upp på vinden upptäcker de skelettdelar efter två foster och polisen kopplas in. Flickorna bestämmer sig för att lösa mysteriet själva men ser inte att en ny tragedi håller på att spelas upp inför ögon på dem.En roman om hur kärlek inte bara förlöser människor utan också kan lamslå dem, eller som Pollys granne uttrycker det, "you have to pray that love, being what it is, does not lock you up and throw away the key" (185). True Murder är en berättelse om när kärlek går snett. Det är en väl berättad roman, även om jag kan tycka att förklaringen till fyndet på vinden är en antiklimax. De andra två berättelserna, de om Ajubas och Pollys respektive familjesituationer, är desto mer fascinerande. Slutet är hårresande i all sin öppenhet.
2 kommentarer:
internatskola i England, inte alltid lyckat tror jag
Nej, jag har flera vänner som har berättat hur traumatiskt det var att skiljas från föräldrarna vid så tidig ålder. Men Badoes roman är inte så mycket en internatskoleroman som en studie i trasiga familjer. Jag rekommenderar den verkligen.
Skicka en kommentar