Lucka 24

GOD JUL!

Lucka 23

Alla firar inte jul tillsammans med andra. Julen kan också firas ensam. Här några tips på hur man kan fira jul på egen hand:

1. städa och gör fint några dagar innan. Julpynta och köp hem god mat och dryck för en person.

2. bädda rent i sängen med många kuddar och filtar.

3. köp något fint åt dig själv som du länge velat ha. Slå in det i ett paket eller be dem göra det redan i affären.

4. tänd ljus på julaftonsmorgon, koka gott kaffe/te och lyssna på julsånger. 

5. mys i pyamasen hela dagen. Trä gärna raggsockar på fötterna också. Eller välj något fint och glittrande (men bekvämt).

6. titta på en svartvit julfilmsklassiker eller två. Eller - om såna filmer skapar ensamångest - välj en klassik screwballkomedi eller noir thriller.

7. se en hel säsong av en ny serie.

8. lägg ett stort pussel eller läs en tegelstensklassiker.

9. förvandla julafton till en spadag. Bada skumbad eller duscha varmt och länge. Vårda händer och fötter, smörj in dig i väldoftande krämer och masker. Tänd doftljus.

10. duka fint för en person och ät julmiddag. Eller lägg allt på en bricka och ät sittande i soffan eller sängen.

11. ta en promenad på kvällskvisten och väl hemma igen, värm dig med ett glas varmt vin eller glögg.

12. eller gå ut mitt på dagen istället, gå på bio, ett museum eller en konsert. 

13. lägg dig tidigt (blås ut alla ljus först) med en kopp örtte och en bok, och se fram emot nästa dag.

14. eller stanna uppe länge, läs några rader poesi och njut av lugnet.

Lucka 22

O'Henrys fina julnovell "The Gift of the Magi" om det fattig paret som bestämmer sig för att köpa varandra en riktigt fin julklapp är en ironisk romantisk saga. Här i en kortfilmsversion från O'Henry's Full House (1952). Går också att läsas här.

Lucka 21

bild: mommypotamus.com

Bourbon (whiskey), grädde och muskotnöt. Eggnog, eller äggtoddy som den nog kallas i Sverige, är ljuvligt gott kring jul. Helst framför en vedeldad brasa, tindrande gran eller bara levande ljus. Här kommer ett recept som jag lånat från bloggen dalecarlia:

• 4 ägg
• 2 dl vispgrädde
• 1 dl röd mjölk
• 1/2 dl socker 
• 1 dl Jim Beam (eller annan sour mash whiskey)
• 1 hel muskotnöt

Börja med att ta fram 3 skålar, separera äggen, gulor i en skål och vitor i en annan, häll hälften av vispgrädden i den tredje. Blanda sockret i gulorna och vispa med elvisp till de fått en krämig konsistens. Vispa vitorna till de blivit ordenligt fluffiga men utan att de är hårda, gör samma sak med vispgrädden. Häll nu ner whiskeyn sakta under omrörning i skålen med sockret och gulorna, fortsätt med vitorna och grädden. Vispa inte hårt utan rör om för att behålla eggnoggen fluffig. Avsluta med att röra ner mjölken och resten av grädden. Servera direkt eller ställ in i en karaff i kylen. Vid servering riv lite muskot över varje glas eller kopp. Tips: För alkoholfri eggnog – byt ut whiskeyn mot 1 dl mjölk och tillsätt 1 tsk vaniljsocker.

Lucka 20

Benjamin Brittens fina A Ceremony of Carols i Christ Church Cathedral, Oxford (1982)

Lucka 19

Lucka 18

Dagarna innan jul möts Jonathan och Sara på Bloomingdale's, när de båda försöker lägga vantarna (haha) på varuhusets sista par svarta handskar. En klassisk meet cute, alltså. Jonathan faller direkt för Sara, men hon vägrar att ge honom sitt telefonnummer och skriver istället ner det i ett andrhandsexemplar av Gabriel Garcia Marques Love in the Time of Cholera. Om det är meningen att de ska träffas igen så kommer Jonathan en dag att hitta boken

Ja, premissen är idiotisk och om man som jag inte tror på ödet så finns det mycket att irritera sig på i Serendipity. Men bortser man från det är filmen en charmig, nåja, julberättelse som utspelar sig i New York och en sådan kan jag förlåta mycket. Vad står jag inte ut med för att se en film som utspelas i klassiska NY-miljöer och mestadels kring jul.

T.ex. just Bloomingdale's, för övrigt också Carrie Bradshaws (Sex and the City) varuhusfavorit. 

Runt hörnet ligger kaféet Serendipity 3, som inte bara gett namn åt filmen utan är dit Sara och Jonathan går och fikar efter att de träffats inne i varuhuset.

 Hotellet Waldorf Astoria.

 Golfklubben på Chelsea-piren.

Bokhandeln Housing Works i Soho.

Och så klart skridskobanan i Central Park under jultid. 

 Jag tänker inte gå in desto mer på vad som händer i filmen, men det är ju ett romantiskt drama så romantiska förvecklingar och dramatiska sista-minuten-vändningar är det gott om. En liten bagatell till film som ofta glöms bort på listor över stämningsfulla julfilmer. För inte kan det vara så att den anses så dålig att den inte får vara med?

Lucka 17

Brittiska Charbonnel et Walker gör världens godaste drickchoklad. Ljuvlig att dricka framför riktig eller virtuell brasa. Receptet är enkelt: choklad, lite vatten och mjölk. Det viktiga är att blanda chokladflingorna med vattnet innan mjölken tillsätts. Toppa gärna med nyvispad grädde.

Lucka 16

För att det Nat King Coles röst är oemotståndlig och för att det är den här tiden på året man ska lyssna på julmusik. Men julmusik i för stora doser kan faktiskt göra människor psykiskt sjuka. Se och läs mer här.

Lucka 15

"New York in December"

av Marie Viljeon

The skies of these winter days are crystalline and blue and if there is a snow-fall every ugliness of the city is softened for some suspended hours beneath it. We contemplate the stark architecture of trees. Beneath their bare branches the city exhales plumes of steam from orange air vents. Fallen brown leaves still crunch underfoot and all growth seems withheld without doubt, but in Chinatown and Cobble Hill, pale pink blossoms confuse passersby who think that The End has come: the vernal cherries are in bloom. ... 

Despite the lack of change in the little garden, it is precisely this long, chilly, suspended rest that gives meaning to the other side of the year and that makes possible, come spring, to contemplate planting tomatoes, yet again. Winter forgives us the crime of endlessly repeating ourselves. We wait.

That is what winter is. And without the wait, and without the emptiness, and without the browning and drying and blowing away, the cold, the frozen pots, the bareness, the shriveled herb leaves, the sticks of fig and rose, without the white pillows of snow, the spare horizon, spring would be nothing. How unbearable, a constant awakening, a continuous rising up, like remaining awake at a party that won’t end. We need sleep. We need to be empty.

It is the only possible preparation for the excess to come.  

Ur 66 Square Feet: A Delicious Life, s. 209, 213)

Lucka 14

Nötknäpparen, NYC Ballet och Warner Bros.

Lucka 13

"En oväntad Lucia"

av Maria Lang

"Var det sant att natten till den trettonde december var årets längsta och mörkaste? En hednisk förhäxad natt då ondskan hade större svängrum än annars ...

Han säger också att det fanns gamla gummor som kallade henne för Lucifers hustru. Och Lucifer, det är djävulen, det. 

- I så fall, sade han långsamt, och glömde bort att han aldrig drack kaffe på mornarna, skulle hon ju inte alls vara ljus och helgonlik. Du ska se att mitt första intryck var riktigt och att din Lucia faktiskt är ett troll eller ett spöke. 

Han såg på hennes mörka hår och de blågröna ögonen som glänste i skenet från de flackande lågorna. Och han tillade i en ton som var både fundersam och eggande: 

- Ja, jag tror jag föredra att få påhälsning av en sådan Lucia. Inte en som är menlös och helig utan en som är ond och oberäknelig och farlig ..."

ur Vitklädd med ljus i hår (1967)

Lucka 12

Slapstick, romantik och en gnutta socialrealism - It Happened on 5th Avenue (1947) är en julfilm som värnar om de hemlösa, arbetslösa och kärlekstörstande. I efterkrigstidens New York letar f.d. G.I.s desperat efter ett jobb och någonstans att bo, medan förkrigstidens baroner tillfälligt överger sina enorma hus på femte avenyn för värmen söderut. 

När världens näst rikaste man, Michael O'Connor, bommat igen sitt hus på avenyn för säsongen flyttar hobon Alosiyus McKeever in med sin lilla hund. Där lever han varje vinter i smyg som en kung under de fyra månader O'Connor är bortrest. 

Efter att McKeever förbarmat sig över arbetslösa G.I.en Jim flyttar snart en allt större skara behövande in i det stora huset, däribland O'Connors egen dotter, Trudy, som upptäckt husockupanterna men väljer att inte rapportera dem. Istället presenterar hon sig som en fattig musiker och välkomnas med öppna armar av McKeever och Jim. Hon är dock inte den enda som får lära sig hur den andra halvan - den mindre bemedlade - lever. När O'Connor själv oväntat återvänder till New York övertalas han av Trudy att spela henne urfattiga pappa.

En film med fin julstämning, fantastiska karaktärsskådespelare och humor.

Lucka 11

Lady Gaga and Joseph Gordon-Hewitt sjunger "Baby It's Cold Outside." 

Lucka 10

"The Mistletoe Bough"

av Thomas Haynes Bayly

The mistletoe hung in the castle hall,

The holly branch shone on the old oak wall;

And the baron's retainers were blithe and gay,

And keeping their Christmas holiday.

The baron beheld with a father's pride

His beautiful child, young Lovell's bride;

While she with her bright eyes seemed to be

The star of the goodly company. 

"I'm weary of dancing now," she cried;

"Here, tarry a moment — I'll hide, I'll hide!

And, Lovell, be sure thou'rt first to trace

The clew to my secret lurking-place."

Away she ran — and her friends began

Each tower to search, and each nook to scan;

And young Lovell cried, "O, where dost thou hide?

I'm lonesome without thee, my own dear bride."

They sought her that night, and they sought her next day,

And they sought her in vain while a week passed away;

In the highest, the lowest, the loneliest spot,

Young Lovell sought wildly — but found her not.

And years flew by, and their grief at last

Was told as a sorrowful tale long past;

And when Lovell appeared the children cried,

"See! the old man weeps for his fairy bride."

At length an oak chest, that had long lain hid,

Was found in the castle — they raised the lid,

And a skeleton form lay mouldering there

In the bridal wreath of that lady fair!
O, sad was her fate! — in sportive jest

She hid from her lord in the old oak chest.

It closed with a spring! — and, dreadful doom,

The bride lay clasped in her living tomb!

Oh, the mistletoe bough!
Oh, the mistletoe bough!

(ca 1830)

Lucka 9

I Georgetown, Washington D.C. dekoreras de fina brownstonehusen nedtonat till jul. En krans eller två, några röda rosetter. Aldrig glitter, blinkande ljusslingor eller tomtar.

Lucka 8

Jag tillhör den lilla (?) skara som faktiskt tycker om filmatiseringarna av Maria Langs romaner. Jag vet inte var Tragedi på en lantkyrkogård spelades in, men filmen lyckas fånga en alldeles speciell borgerlig och samtidigt lantlig julstämning. De fina interiörerna hittas bakom lucka 8:

Lucka 7

Favorit i repris. Flashmob i shoppingcentrets restaurangdel.

Lucka 6

Ett julkort från Quentin Tarantino: Kill Bill, part 1, O-Ren Ishii versus the Bride i snön. 

Lucka 5

Murder on the Orient Express

av Agatha Christie

“When he awoke the train was still at a standstill. He raised a blind and looked out. Heavy banks of snow surrounded the train. He glanced at his watch and saw that it was past nine o'clock. At a quarter to ten, neat, spruce and dandified as ever, he made his way to the restaurant car, where a chorus of woe was going on.”

(1934)

Mystery in White: A Christmas Crime Story
av Jefferson Farjeon

“It snowed all day and all night. On the 22nd it was still snowing. Snowballs flew, snowmen grew. Sceptical children regained their belief in fairyland, and sour adults felt like Santa Claus, buying more presents than they had ever intended.  In the evening the voice of the announcer, traveling through endless white ether, informed the millions that more snow was coming ... More snow came. It floated down from its limitless source like a vast extinguisher. Sweepers, eager for their harvest, waited in vain for the snow to stop. People wondered whether it ever would stop . By the 23rd it was news. By the 24th it was a nuisance.”

(1937)

1222 över havet 
av Anne Holt:

“Endast bakom den översta tredjedelen av fönstren virvlade fortfarande snön som i en skenande centrifug, gråvita flingor som lystes upp inifrån mot den ännu becksvarta morgonen utanför. Vinden hade inte mojnat. Vi höll på att begravas i snö ... Hittills hade snön tornat upp sig i enorma drivor ett par meter från husväggarna mot sjön. Jag antog att det hade både med vinden och värmen från huset att göra, vallgravar av luft låg mellan oss och de skrämmande snömängderna. Nu höll de på att fyllas. Täcken av yrsnö hade lagt sig kring huset och bäddat om oss mot de värsta angreppen. Bara från sidoflygeln där hotellet var som högst för att den låg i en sluttning, kunde jag fortfarande höra det välkända knakandet i väggarna. Jag visste inte om jag skulle bli lättad eller rädd.”

(2007)

Lucka 4

Dags att skriva önskelista:  

Linda Simon: Lost Girls: The Invention of the Flapper (2017)

Joshua Ferris: The Dinner Party: Stories (2017)

Elizabeth Strout: Anything is Possible (2017)

Catherine Maxwell: Scents and Sensibility: Perfume in Victorian Literary Culture (2017)

Ta-Nehisi Coates: We Were Eight Years in Power: An American Tragedy (2017)

Tara Laskowski: Bystanders: Stories (2017)

Lucka 3

Julskyltning, Bon Marché, Paris, 2017.

"Holiday Windows, A (Sort of) Love Story"
by Susie Boyt

"At this time of year I often peer into store windows for clues to what I should feel. Standing before a winter wonderland scene of wicker deer and frosted apples, assorted miniature wassailers in bobble hats and tartan, all set against snow-dusted spruce intertwined with fairy lights (and in the background the heroic figure of Santa, ho-ho-ho-ing a bit too strenuously in the face of untold strain), well — it can help you make believe that all is right with the world. Or right-ish.

Loiter a minute more and a familiar mixture of anxiety and longing will arise, heralding the realization that you’re a festive athlete in preparation, and over the coming weeks every ounce of your strength and moral energy is going be summoned. It could end with one of those sore throats that feels as if you have swallowed a pair of nail scissors. So, yes, you’d better watch out."

...utdrag från 1 dec, 2017 New York Times.

Lucka 2

SNOW

by Julia Alvarez

Our first year in New York we rented a small apartment with a Catholic school nearby, taught by the Sisters of Charity, hefty women in long black gowns and bonnets that made them look peculiar, like dolls in mourning. I liked them a lot, especially my grandmotherly fourth grade teacher, Sister Zoe. I had a lovely name, she said, and she had me teach the whole class how to pronounce it. Yo-lan-da. As the only immigrant in my class, I was put in a special seat in the first row by the window, apart from the other children so that Sister Zoe could tutor me without disturbing them. Slowly, she enunciated the new words I was to repeat: laundromat, cornflakes, subway, snow.

Soon I picked up enough English to understand holocaust was in the air. Sister Zoe explained to a wide-eyed classroom what was happening in Cuba. Russian missiles were being assembled, trained supposedly on New York City. President Kennedy, looking worried too, was on the television at home, explaining we might have to go to war against the Communists. At school, we had air-raid drills: an ominous bell would go off and we'd file into the hall, fall to the floor, cover our heads with our coats, and imagine our hair falling out, the bones in our arms going soft. At home, Mami and my sisters and I said a rosary for world peace. I heard new vocabulary: nuclear bomb, radioactive fallout, bomb shelter.

Sister Zoe explained how it would happen. She drew a picture of a mushroom on the blackboard and dotted a flurry of chalkmarks for the dusty fallout that would kill us all. The months grew cold, November, December. It was dark when I got up in the morning, frosty when I followed my breath to school. One morning as I sat at my desk daydreaming out the window, I saw dots in the air like the ones Sister Zoe had drawn—random at first, then lots and lots. I shrieked, "Bomb! Bomb!" Sister Zoe jerked around, her full black skirt ballooning as she hurried to my side. A few girls began to cry.

But then Sister Zoe's shocked look faded. "Why, Yolanda dear, that's snow!" She laughed "Snow."

"Snow," I repeated. I looked out the window warily. All my life I had heard about the white crystals that fell out of American skies in the winter. From my desk I watched the fine powder dust the sidewalk and parked cars below. Each flake was different, Sister Zoe said, like a person, irreplaceable and beautiful.

...utdrag från boken How the Garzia Girls Lost Their Accents (1991).

Lucka 1

Vintermörkret sänker sig sig över oss. Kylan kryper på och fryser allt till is. Det är dags att öppna första luckan i den allra första julkalender jag någonsin gjort för den här bloggen: 

Bakom lucka ett döljer sig en  virtuell brasa. Hör ni knastret och känner ni doften? Nu börjar vi komma i rätt stämning. Christina Rossetti får mjukstarta nedräkningen till julafton med en betraktelse (1872) över naturen i karg vinterskrud:

In the bleak mid-winter
Frosty wind made moan,
Earth stood hard as iron,
Water like a stone;
Snow had fallen, snow on snow,
Snow on snow,
In the bleak mid-winter
long ago.
/.../

Tematrio - rädsla

Lyrans triotema den här gången är rädsla. Tre (okej, fyra) romaner som skrämt mig så mycket under läsningens gång att jag tvingats sluta (men tagit upp läsningen igen när jag lugnat ner mig) är:

Stephen King: Pet Sematary (1983)

Jag var knappt tonåring och läste den här mitt på ljusan dag, ensam i en vit bungalow i norra Nigeria. Så långt från New England och djurkyrkogårdar som man kan komma nästan. Och ändå blev jag så rädd att jag var tvungen att lägga i ifrån mig boken. Jag vågade inte ta upp den igen förrän mina föräldrar och syskon kommit hem. Först gången en bok hade den effekten på mig.

Shirley Jackson: The Haunting of Hill House (1959)
Den här läste jag bara för några år sedan, i soffan hemma i London och insåg alldeles för sent vilket misstag det var. Så här kände jag när jag läste om stackars Eleonor Vance som lockas till Hill House för att delta i ett psykologiskt (och kanske paranormalt) experiment.

Michelle Paver: Dark Matter (2010)
Paver verkar ha skrivit romanser och ungdomsromaner innan hon bytte genre och skrev en av de mest krypande skrämmande böcker jag läst. Spöke på Svalbard under förkrigstid. Läste den här både i London och uppe i Kiruna i vintermörkret. Det kan ha bidragit till både mysrysningarna och rädslan som så småningom kom att dominera.

Shirley Jackson: Hangsaman (1951)
Jag hade uppenbarligen lyckats förtränga hur rädd jag blev när jag sist läste Jackson, eftersom jag gjorde det igen, ensam på rummet uppe i Luleå. I Jacksons roman om collegestudenten Natalie, som inte känner sig helt hemma på colleget uppe i Vermont är det egentligen bara en scen  som skrämmer, men den är verkligen otäck. Av det slaget att jag plötsligt inte litade på min egen läsning. Här har jag skrivit lite mer, dock utan att spoila.

När jag skriver det ovan slår det mig att rädslan gjort att platsen för läsningen verkligen fastnat i minnet. Antagligen för att rädsla också manifesterar sig fysiskt. Jag blir verkligen rädd på plats, så att säga.

Hallowe'en - novelläsning

Jag har världens bästa jobb, kommer jag på mig själv att tänka när en del av det går ut på att bara läsa massor av bra noveller. Flera av novellerna den här veckan har varit riktigt otäcka. Hallowe'en är ju här så jag passar på och tipsar om en läskig novell eller två. Men först, hur fina är inte grannarnas dekorationer i år? Själv har jag inte ens sopat altanen från löv, än mindre plockat bort sommarens växter. Men tillbaka till novellerna. Både Dickens ("The Signal-man" ) och MR James ("Oh, Whistle and I'll Come to You, My Lad") är ju klassiker att läsa så här års, men följande ger åtminstone mig kalla kårar, de också. Samtliga noveller är på engelska, men det som är bra är ju att texterna inte är så långa. Klicka på titlarna för att komma direkt till novellen:

Henry James: "The Romance of Certain Old Clothes"

Syskonrivalitet uppstår när två materialistiska systrar kärar ner sig i en och samma man. Men är det verkligen mannen de kampar om, eller de tjusiga klänningar den blivande fru förväntas bära?

Joyce Carol Oates: "Where are You Going, Where Have You Been?"

Rebellisk tonårstjej flörtar med farlig kille. Den här novellen är tydligen mycket populär på läslistor för amerikanska högstadiet (säkert pga unken sensmoral), men jag tänker att den inte är lika vanlig i Sverige. 

Shirley Jackson: "One Ordinary Day, with Peanuts"

Svårt att välja bland Jacksons många noveller, men den här är nog bland de otäckaste.

Neil Gaiman: "Click Clack the Rattlebag"

En kortis, men inte mindre läskig för det. 

Megan Abbott: "The Little Men"

Kanske favoriten bland tipsen. En spökhistoria som utspelar sig i 1950-talets Hollywood bland palmer, eucalyptus och klåfingriga män i filmindustrin. Abbott älskar adjektiv och i den här berättelsen gör det inget, då atmosfären är nästan allting. 

Kom gärna med fler tips på noveller eller länka till egna inlägg på ämnet i kommentarerna.