Train to Busan (2016)

I New York föll första snön för året i går. Inte såna mängder som förra året men ändå respektabla 10-15 centimeter. Den ovanliga tystnaden mitt på Manhattan gav en extra kuslig dimension åt filmen jag och Mr B kröp ihop framför. Extra filtar och några snuttar whiskey behövdes då Train to Busan (2016) fick blodet att frysa och hjärtat att klappa fortare:

Hedgefondförvaltaren Seok-Wo och hans femåriga dotter kliver på tåget till Busan för att besöka ex-frun över dagen. Utan deras och övriga passagerares vetskap har en zombieepedemi precis brutit ut. En infekterad person lyckas ta sig på tåget precis innan det ska avåg och snart svämmar vagnarna över av zombier och de enda överlevande tränger ihop sig. Tåget kan dock inte stanna eftersom smittan spridit sig snabbt över hela landet. Bara Busan verkar fortfarande vara oinfekterat. Rasande bra tempo, persongalleri och intrigvändningar. Tänk World War Z (2013) möter Snowpiercer (2013), med en homage till Night of the Living Dead (1968) i slutscenen. Rekommenderas.