söndag, april 29, 2018

Zadie Smith: On Beauty (2005)

Det här var en roman som fullkomligt nockade mig. Så bra. Smith har löst baserat sin bok från 2005 på E.M. Forsters roman Howard's End (1910), men hon har tydligen också funnit inspiration i Elaine Scarrys essä On Beauty and Being Just (2001). Om jag förstått den rätt, så är Scarrys tes den att skönhet gör oss alla fascinerade. Den fungerar därmed utjämnande och leder alltså till något slags rättvisetillstånd, eftersom vår kollektiva fascination inför skönhet tvingar oss att tillfälligt glömma oss själva. Hm, vet inte vad jag tror om det. Utan att ha läst Scarrys essä lutar jag åt att Smith inte så mycket söker att bekräfta den förras tes i sin roman utan istället att pröva den.  Och kanske funnit att tesen brister? Hursomhelst. 
Lästes ut på regionaltåget mellan NYC och New Carrollton, MD i helgen, med regnet smattrande utanför fönstret. 
Det har av olika skäl tagit veckor att läsa ut Smiths On Beauty och därmed har det funnits gott om tid att involveras i de rivaliserande akademiska familjerna i romanen. Medlemmarna i brittisk-amerikanska familjen Belsey är liberala ateister, i rak motsats till den mer renodlat brittiska familjen Kipps, som definierar sig själva som både kristna och konservativa. Som bäddat för konflikter alltså. Inte blir det bättre av att både Howard Belseys och Monty Kipps forskning fokuserar på Rembrandts storhet eller brist på densamma. I den kampen verkar Monty redan ha avgått med segern, eftersom han har hunnit publicera sin bok först. När den vanligtvis Londonbaserade Monty inbjuds som gästprofessor på Howards universitet ser dock den senare en chans till revansch. Oundvikligen involveras också de vuxna barnen i familjerna i konflikten. Det är bara Kiki Belsey och Carlene Kipps, fruarna till de två akademikerna, som alls tycks kunna överkomma rivaliteten och göra ett aktivt försök att verkligen lära känna varandra. On Beauty avhandlar unga personers tafatta och ofta patetiska väg mot att hitta sig själva, mäns och kvinnors åldrande, otrohet och de sätt på vilka detta hanteras av berörda parter. Och så just skönhet, så klart. Slutresultatet är så himla fint: roligt, tragiskt och rörande. 

2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

majblomma... vill läsa denna så småningom

Mrs. B sa...

Ja! Min mamma stack fast den på min närmast söndertrasade oljerock när jag var i Sverige senast. Trevlig valborg!