sommarläsning - om städer II

Nästa bok i min stadsläsning är Jonathan F. P. Roses The Well-tempered City (2016) 

När Rose inte skriver böcker sysslar han med s.k. urban planning, för att i samråd med olika organisationer förbättra stadsmiljön i existerande och nya städer. 

 På tal om stadsliv skördar jag nu blåbär på altanen. En handfull ner i den grekiska yoghurt med ringlad honung som jag äter varje morgon sedan Greklandsvistelsen. 

 Igår hittade jag också den största geting jag någonsin sett. Den låg död på altanen men jag vågade mig först inte fram utan tog en bild med zoom istället, därav den lite dåliga bildkvalitén. Den är ca 2,5-3 cm lång och efter lite googlande kom jag fram till att det måste röra sig om en s.k. cicada killer och att den så gott som aldrig sticker människor. Cikador, däremot, gör bäst i att hålla sig undan.

Natur och stad i bästa och värsta (?)  kombination.

Steven Johnson: Ghost Map (2006)

Steven Johnsons bok om koleraepedemin i Soho 1854, The Ghost Map, är fascinerande läsning på fler plan. Först och främst är det en kulturhistorisk berättelse om hur en läkare och en präst tillsammans lyckades stoppa en epidemi som tog död på hundratals människor på bara några veckor. Det är också en ganska skrämmande tillbakablick som leder in i framtiden. Vilken blir nästa stora epidemi och hur ska vi överleva den?  Men det jag kanske läser med största nöje är hans avvikelser från huvudberättelsen. Mest för att de tvingar mig att fundera över om han verkligen har rätt. T.ex. så menar Johnson att boende i städer faktiskt är mer miljövänligt än att bo på landet, trots att motsatsen ofta hävdas:

"From an overall ecosystems perspective, if you're going to have 10 million human beings trying to share an environment with other life-forms, it's much better to crowd all 10 million of them into a hundred square miles than to spread them out, edge-city style, over a space ten or a hundred times that size. If we are going to survive as a planet with more than 6 billion people without destroying the complex balance of our natural ecosystem, the best way to do it is to crowd as many of those humans into metropolitan spaces and return the rest of the planet to Mother Nature. " (p. 233) 

Johnson ignorerar här luftföroreningar som tar död på människor (se här t.ex. i London) och idiotiska stadstrender, som att torka sig i rumpan med blöta servetter som inte bryts ner (se här ännu ett London-exempel), men helt fel har han nog inte. Mer spännande är dock hans påpekande att städer hämmar  den mänskliga tillväxten. Sjukhus med förlossningsmottagningar hittas i städer, vilket medför att fler barn överlever födseln, vilket historien visar innebär att kvinnor föder betydligt färre barn. Det betyder att den mänskliga tillväxten på sikt kommer att stanna av, vilket i längden också är bra för miljön: "As urbanization continues worldwide, current estimates project that the earth's human population will peak at around 8 billion in 2050. After that, it's population implosion that we'll have to worry about." (p. 234). När Johnson skrev sin bok bodde majoriteten av människor fortfarande på landsbygden. Året efter rapporterades att majoriteten av människor nu bor i städer. 

sommarläsning - om städer

Tillbaka i New York efter några veckors resande i juni, bl.a. till London, där vi bodde på ett billigt Holiday Inn några dagar och på köpet fick finaste utsikten över South Kensington. Det här är mina gamla kvarter. Dr Johnson sade att när man är trött på London så är man trött på livet. Och det händer verkligen saker i huvudet när jag är här. Tror att det har att göra med det svindlande historiska perspektiv som möter vart man än vänder blicken.

I bakgrunden Canary Wharf, the Eye och the Shard. Värmebölja när vi var där, så varmt, fuktigt - och mulet, såklart.

Jag älskar stora städer och jag älskar verkligen London. Mitt sommarprojekt i läsväg är lämpligt nog att läsa om städer, både skönlitterär och fackmässig litteratur. Först ut just en Londonskildring, eller vad man nu ska kalla det:

Johnsons bok utspelar sig i ett riktigt snuskigt 1800-talsLondon, där avskrädeshögarna växer i takt med en explosionsartad stadsinvandring. Han beskriver hur dåtidens vetenskapsmän, politiker och samhällsplanerare misstog faran med all skit (de var rädda för lukten) och hur misstaget resulterade i en koleraepidemi. Referenser till och citat från Dickens, Engels m.fl. levandegör tidsperioden. Spännande också att läsa om Londons återvinningssystem, som var högst effektivt men helt oorganiserat från centralt håll. 

För den som inte orkar läsa (vet f.ö. inte om boken finns översatt till svenska) så har Johnson gjort ett Ted-talk som går att se här:

Semesterläsning på Mykonos

Jag är normalt ingen solsemestrare, men så underbart det varit att bada i havet, somna i solen efter en Bloody Mary eller två till lunch och känt både kropp och själ gå ner i varv.  

På den här båten bodde vi. Nej, jag skojar. Den tillhörde någon rysk oligark eller liknande som ankrat utanför Elia strand för dagen. Vi bodde här.

Vad jag slöläste på stranden: 

Dorothy L. Sayers Five Red Herrings (1931) - Lord Peter befinner sig i de skottska högländerna när liket av en grälsjuk konstnär påträffas i en sjö. Misstankarna faller på de andra konstnärerna i trakten. Fem av dem är s.k. "red herrings", en är mördaren. Lite för komplicerad plot för strandhäng. Jag fick ständigt bläddra tillbaka för att reda ut namnen på konstnärerna. Och ett fasligt cyklande i kapp tåg i den här historien. Det mesta uppvägdes dock av Lord Peter, den charmigaste amatördetektiven i historien.

Erica Ferenciks The River at Night (2017) - ett tjejgäng bestämmer sig för att forsränna uppe i norra Maines vildmark. När en olycka är framme måste kvinnorna snabbt ta sig hem. Lokalbefolkningen är dock minst sagt fientligt inställd. Har jämförts med romanförlagan till filmen Den sista färden (1972) och då vet läsaren vad som väntar. Spänning, lite skräck (fast inte av något övernaturligt slag) och snabb handling. Den här sträckläste jag under parasollen.

Jane Harpers Force of Nature (2018) - Harpers andra roman efter Hetta (The Dry, 2017). Den här berättelsen utspelar sig i den australiska bushen och precis som i Ferenciks roman fokuserar handlingen på ett gäng kvinnor, arbetskamrater som är på s.k. jobbretreat. Aaron Falk från Hetta är också tillbaka, för att utreda misstankar om ekonomisk brottslighet inom företaget kvinnorna arbetar på. Gruppen går vilse i bushen och en av kvinnorna, Falks visselblåsare, återvänder inte med de andra. Strukturen är inte lika komplicerad som Hetta, på gott och ont, men på stranden och flyget var det perfekt läsning. 

Mr B och jag var för övrigt på Mykonos för ett bröllop, som tog plats i solnedgången i den vackra kyrkan nedan.