Troy Patterson kallar Evelyn Waugh* för en av 1900-talets komiska genier och menar också att har man inte förstått det förtjänar man husarrest tillsammans med en hög bestående av Waughs romaner. Eftersom jag inte läst något av honom tänkte jag göra just det. Eller ja, inte låsa in mig men läsa en eller två av Waughs böcker. Jag har en stor, klumpig och lätt illaluktande samlingsvolym innehållande Decline and Fall, Black Mischief, A Handful of Dust, Scoop, Put Out More Flags och Brideshead Revisited. Jag börjar så klart med Brideshead Revisited, som Patterson kallar "literature's finest schlock", "the really good bad book"!
Samtidigt tittar jag på BBCs tv-serie baserad på boken. Den är verkligen trogen originalet, ner till repliker och exakta klädbeskrivningar! Jeremy Irons och Anthony Andrews är visserligen betydligt äldre än de 19-21 år som de först spelar, men gör det ändå så bra. I vissa stunder ser de inte en dag äldre ut och det beror helt och hållet på kroppshållning och ansiktsuttryck.
En ny filmatisering kommer också på biograferna snart och lovar mycket vackra kostymer och miljöer. Jag tror mindre på rollbesättningen (f.ö. lika överårig), men erkänner att det nog beror på att jag är så förtjust i Irons/Andrews. Hur ska man förresten klassificera karaktärernas förhållande? Jag har alltid antagit att det är ett homosexuellt, platonskt kärleksförhållande, men är inte alls säker längre. Det antyds ibland, men lika ofta motsatsen. Spelar inte så stor roll, ett manligt förhållande är det hursomhelst - och ett ovanligt komplicerat och intensivt sådant. Det är fint.
*) Trots sitt namn är Evelyn faktiskt en man. Och hans namn uttalas: 'ivlin uåå. Om någon undrar.
Samtidigt tittar jag på BBCs tv-serie baserad på boken. Den är verkligen trogen originalet, ner till repliker och exakta klädbeskrivningar! Jeremy Irons och Anthony Andrews är visserligen betydligt äldre än de 19-21 år som de först spelar, men gör det ändå så bra. I vissa stunder ser de inte en dag äldre ut och det beror helt och hållet på kroppshållning och ansiktsuttryck.
En ny filmatisering kommer också på biograferna snart och lovar mycket vackra kostymer och miljöer. Jag tror mindre på rollbesättningen (f.ö. lika överårig), men erkänner att det nog beror på att jag är så förtjust i Irons/Andrews. Hur ska man förresten klassificera karaktärernas förhållande? Jag har alltid antagit att det är ett homosexuellt, platonskt kärleksförhållande, men är inte alls säker längre. Det antyds ibland, men lika ofta motsatsen. Spelar inte så stor roll, ett manligt förhållande är det hursomhelst - och ett ovanligt komplicerat och intensivt sådant. Det är fint.*) Trots sitt namn är Evelyn faktiskt en man. Och hans namn uttalas: 'ivlin uåå. Om någon undrar.
9 kommentarer:
Jag tycker kärleksvibbarna mellan Charles och Sebastian är alldeles övertydliga - och jag blir så ledsen över att de aldrig "får ihop" det! Istället blir ju Charles ihop med hans syster Julia, vilket jag inte alls fattar, och handlingen börjar kretsa allt mer kring katolskt tråk och tappa stinget.
Nej, Brideshead revisited är som bäst under det första avsnittet i BBC:s tv-serie, när de hänger på universitetet. Både Jeremy Irons och Anthony Andrews är fantastiska i sina roller!
Även om jag inte heller tror lika mycket på nya filmatiseringen, så tänker jag ändå se den. Emma Thompson brukar sällan göra mig besviken.
Möjligtvis är Charles förälskelse i Julia är en projicering av hans (omöjliga) kärlek till Sebastian? Waugh påpekar hela tiden hur lika de två syskonen är. Alt. representerar hon hela den familj som Charles uppenbarligen inte kan slita sig från.
Jag har precis som du alltid tolkat förhållandet som homosexuell kärlek, vilket det verkligen ser ut som under deras första tid i Oxford. Men när jag nu läser boken och ser om serien slås jag istället av just ambivalensen. Den var å andra sidan säkert nödvändig, eftersom homosexualitet fortfarande var brottsligt i Storbritannien då boken skrevs. Hursomhelst rör det sig helt klart om kärlek. Iom att Waugh aldrig definierar den blir ju Charles förälskelse i Julia möjlig även om den aldrig riktigt övertygar.
Vad gäller de religiösa bråken tyckte jag också att de var tråkiga sist jag började se om serien. Men nu tycker jag istället att Oxfordmomenten är alldeles för romantiska och uppskattar den sombra ton som börjar infinna sig (men jag har inte hunnit längre än till episod fyra). Kanske ett tecken på att jag börjar bli gammal och grå. :)
Jag åter ser serien på DVD. Den är precis så underbar och vacker som jag minns den.
Jag jagar Waugh på antikvariaten men kommer hem tomhänt. Varje gång. Längtar till den dag då jag kan sätta Brideshead revisited i mina händer. Det blir ett fynd och lycka!
Det var inte så längesedan jag fick Brideshead Revisited på dvd i present och jag har tittat på serien under sommaren. Jag tycker den är fantastisk, men det slår mig hur totalt annorlunda den är från dagens TV-produktioner.
När den kom var det en av Storbritanniens mest sedda TV-serier. Idag undrar jag om den stora massan hade haft tålamod att ta sig igenom de låååånga klippen. Men vacker är den som sagt!
Jag gillar för övrigt A handful of dust bättre än Brideshead Revisited. Där tycker jag Waughs humor (ironi) kommer fram ganska tydligt.
Vad kul att serien är så välsedd! Själv ser jag den på tre gamla videokassetter som jag fyndat från Oxfam för några år sedan. Jag kanske uppdaterar mig efter den här titten, vi får se.
bokhylleresor: är det på svenska du vill ha hans böcker? Ifall du föredrar engelska ser Back Bay books nya pocketupplagor rätt trevliga ut (klicka på titlarna i mitt inlägg).
a-lo: ja, visst är den vacker trots sina långa klipp. Tack för tipset om A Handful of Dust, kanske blir det den jag fortsätter med efter Brideshead, som faktiskt inte är särskilt rolig.
Jag är en stor fantast av Briedshead revisited, både bok och tv-serie. Såg den jag var liten första gången och blev fast och sedan köpte jag den så fort den kom ut på DVD. Jeremy Irons och Anthony Andrews är fenomenala, inga slår dom.
Har till och med döpt en av mina nallar till Aloysius, vilket kanske säger en hel del om min fascination för denna roman.
Jag hade en katt som hette Sebastian!
lena: det blir spännande att få höra vad du tycker om den nya filmen, för jag antar att du kommer att se den vid tillfälle? Där har man tydligen destillerat vibbarna mellan Charles och Sebastian och introducerat en kärlekstriangel ihop med systern Julia.
Resultatet är nog en mer dramatiskt lyckad berättelse, men också en irriterande förenkling, misstänker jag. Vi får väl se.
Jag har aldrig sett relationen mellan Charles och Sebastian som erotisk på något sätt. Varför i hela världen skulle den vara det? Cara, lord Marchmains älskarinna och följeslagare, beskriver i Venedig deras relation på ett utmärkt sätt.
Kan inte två män vara vänner, intima vänner, som kvinnor kan vara, utan att "misstänkliggöras" ...?
Och romanen handlar ju faktiskt i huvudsak om katolicismen och ett försvar av den. Inte någon puttrig idyll på universitetet. Jag tycker diskussionerna om religion är urintressanta och på senare år har jag insett att det är religionens skuld/förtjänst att barnen Flyte är som de är. Den katolska SKULDEN.
Evelyn Waugh var ett tag gift med en kvinna som också hette Evelyn. För att kunna skilja dem båda åt kallades de av sina vänner she-Evelyn och he-Evelyn...
Skicka en kommentar