Mitt bokprojekt går ut på att läsa böcker som stått olästa i bokhyllan alltför länge. Jag baserar urvalet på listan 1001 böcker att ha läst innan du dör.
Mänskliga relationer präglas av missförstånd, säger Nathan Zuckerman i Roths bok. Sedan berättar han historien om Seymour 'Swede' Levov, vars dotter Merry inleder en karriär som terrorist. Atletisk, framgångsrik och gift med en f.d. Miss New Jersey personifierar Swede den judisk-amerikanska drömmen. För dottern symboliserar han allt som är fel med Amerika, Vietnam-kriget inte minst. När en bomb exploderar och dottern försvinner börjar sönderfallet. Och det som rämnar är inte bara familjen Levov utan en hel generation som står oförstående inför det våld och den irrationalitet som präglar barnens handlingar.
Under läsningen slår det mig att de senaste amerikanska romaner jag läst berättats av just de unga och arga som anklagande utpekar föräldragenerationen (Kingsolver, Franzen). Zuckerman är inledningsvis också fördömande. När han träffar Swede i vuxen ålder avfärdar han honom irriterat som förnöjsam och okomplicerad. Det är först senare, när han får reda på vad dottern gjort, som Zuckerman börjar misstänka att Swede är en mer sammansatt person. På fiktiv väg försöker han då att sätta sig in i den forne barndomshjältens situation och spekulera i de långtgående effekterna av dotterns handlingar.
Jag tycker att det greppet fungerade väl i Roths roman The Human Stain. Där rörde det sig också om missförstånd med tragiska konsekvenser. I båda romanerna undersöker Roth baksidan av den politiska korrekthet som dominerar dagens västerländska kultur. I American Pastoral förlorar han sig tyvärr i detaljerade, nostalgiska beskrivningar av det samhälle som Merrys hat riktas mot. Då tappar jag både tråden och intresset. Dessutom tycks Swede ofta vara precis lika okomplicerad som Zuckerman först misstänkte! Det är först i romanens sista och bästa del, när middagsgästerna hos Levovs diskuterar porrfilmen Deep Throat och Watergate som det antyds att den äldre generationen nog inte var mer moralisk än den yngre, bara bättre på att dölja sina dåliga sidor. Synd bara att den idén presenteras så sent.
Jag skulle kunna prata om den här boken i timmar, trots att jag faktiskt fick kämpa mig igenom vissa delar. Det förra har så klart att göra med Roths ambition. Men mest beror det nog på den passion med vilken han återigen försvarar rätten att vara en individ, trots att han kanske inte lyckas helt den här gången. Nästa bok i projeketet är Bernard Schlinks Högläsaren, som jag alldeles bakvänt läser på franska...
Mänskliga relationer präglas av missförstånd, säger Nathan Zuckerman i Roths bok. Sedan berättar han historien om Seymour 'Swede' Levov, vars dotter Merry inleder en karriär som terrorist. Atletisk, framgångsrik och gift med en f.d. Miss New Jersey personifierar Swede den judisk-amerikanska drömmen. För dottern symboliserar han allt som är fel med Amerika, Vietnam-kriget inte minst. När en bomb exploderar och dottern försvinner börjar sönderfallet. Och det som rämnar är inte bara familjen Levov utan en hel generation som står oförstående inför det våld och den irrationalitet som präglar barnens handlingar.Under läsningen slår det mig att de senaste amerikanska romaner jag läst berättats av just de unga och arga som anklagande utpekar föräldragenerationen (Kingsolver, Franzen). Zuckerman är inledningsvis också fördömande. När han träffar Swede i vuxen ålder avfärdar han honom irriterat som förnöjsam och okomplicerad. Det är först senare, när han får reda på vad dottern gjort, som Zuckerman börjar misstänka att Swede är en mer sammansatt person. På fiktiv väg försöker han då att sätta sig in i den forne barndomshjältens situation och spekulera i de långtgående effekterna av dotterns handlingar.
Jag tycker att det greppet fungerade väl i Roths roman The Human Stain. Där rörde det sig också om missförstånd med tragiska konsekvenser. I båda romanerna undersöker Roth baksidan av den politiska korrekthet som dominerar dagens västerländska kultur. I American Pastoral förlorar han sig tyvärr i detaljerade, nostalgiska beskrivningar av det samhälle som Merrys hat riktas mot. Då tappar jag både tråden och intresset. Dessutom tycks Swede ofta vara precis lika okomplicerad som Zuckerman först misstänkte! Det är först i romanens sista och bästa del, när middagsgästerna hos Levovs diskuterar porrfilmen Deep Throat och Watergate som det antyds att den äldre generationen nog inte var mer moralisk än den yngre, bara bättre på att dölja sina dåliga sidor. Synd bara att den idén presenteras så sent.
Jag skulle kunna prata om den här boken i timmar, trots att jag faktiskt fick kämpa mig igenom vissa delar. Det förra har så klart att göra med Roths ambition. Men mest beror det nog på den passion med vilken han återigen försvarar rätten att vara en individ, trots att han kanske inte lyckas helt den här gången. Nästa bok i projeketet är Bernard Schlinks Högläsaren, som jag alldeles bakvänt läser på franska...
5 kommentarer:
OMG! Innan jag läste ditt inlägg hade jag bara en lista med c:a 100 böcker. Nu har jag några fler...
Jag planerar verkligen inte att läsa alla 1001, bara de böcker på listan som jag redan äger och står olästa, dvs ca 150 stycken!
Den här 1001-listan är för övrigt ganska omdebatterad då vissa författare över klart överrepresenterade medan andra helt saknas. Fast man får förstås en hel del tips på lite äldre böcker.
Som alltid tycker jag det är särskilt roligt att höra vad andra bloggare tycker om just Roth.
Det verkar som vi har haft väldigt likartade läsupplevelser av American Pastoral.
Ja, verkligen! Och vilken välgjord kommentar du skrivit om boken på din blogg; du tar upp flera av de saker jag tänkte men inte riktigt kunna sätta ord på.
Allt som allt blir jag mindre sugen på att läsa senare Roth och istället koncentrera mig på hans tidigare böcker. Jag har ett gäng olästa som står i bokhyllan och jag tror att The Ghost Writer nog blir min nästa Roth-bok.
Jag har också funderat på det där, om det är någon särskild tidsperiod av Roth jag gillar bäst. Men jag blir inte riktigt klok på det. Gillar flera av de nyare: The Human Stain, The Dying Animal, Everyman och Exit Ghost. Men t.ex. gamla The Breast är ju också riktigt bra - skitrolig helt enkelt.
Skicka en kommentar