att läsa eller inte läsa är frågan

Ska man sluta läsa författare vars offentliga åsikter man anser stötande, omoraliska? Tchoupitoulas har i vintras uppmärksammat sina läsare på det faktum att både Siri Hustvedt och Paul Auster har skrivit under en protest mot arresteringen av polske regissören Roman Polanski. Den senare drogade och våldtog en trettonårig flicka, arresterades och erkände brottet, men flydde USA innan någon dom kunde fällas. Drygt trettio år senare arresterades han på nytt och sitter nu i husarrest i sin villa i Gstaad i väntan på ev. utlämning. Slutet gott skulle man kunna tro men det som förvånar är det antal kulturpersonligheter som protesterat mot arresteringen. De flesta tillhör filmindustrin, men på protestlistan* hittar vi också Hustvedts och Austers namn.

Man undrar hur de tänkte. Utgår man från deras respektive litterära produktion är ett möjligt svar att de ifrågasätter den officiella versionen av händelsen. Typiskt för deras romaner är ju undersökningen av språkets och berättelsernas begränsningar och pluralistiska natur. I både Hustvedts och Austers böcker är sanningen ett undflyende, problematiskt begrepp. De är alltså antihumanistiska till själva sin karaktär. Kan det möjligen vara så att deras upphovsmän ifrågasätter själva våldtäkten? I så fall verkar de illa insatta i fallet. Ingen av de medverkande har motsatt sig den officiella versionen av vad som hände. Inte ens Polanski (må vara att han därmed lovades strafflindring).

Polanski med tonårsflickor vid tiden strax efter våldtäkten

En annan möjlig förklaring till Austers och Hustvedts namnunderskrifter kan vara politisk. Här skulle i så fall det amerikanska rättsmaskineriet representera ett maktmissbruk, där offret inte är ett barn utan den hyperkänsliga och okonventionella konstnären på vänsterkanten. Men då måste man bortse från Polanskis eget missbruk av sin position som vuxen man och framgångsrik regissör i förhållande till en trettonårig flicka som hoppades på en roll i en av hans filmer. Är det månne så Auster och Hustvedt resonerat? Alternativt anser de att Polanski, som vuxit upp i Lolitafixerade Frankrike och vars hustru blev brutalt mördad, inte helt ansvarade för sina handlingar när våldtäkten begicks. Men det är just den typen av förklaringar som kan och måste prövas i en domstol. Istället drog Polanski och begick därmed ännu ett brott.

Vem vet, kanske var de fulla när de skrev på listan. Kanske hyser de samma pedofila böjelser som Polanski. Frågan man som läsare istället kan fundera över är hur man nu ska förhålla sig till deras litteratur. Som textum, textum (via Caroline) påpekar, Auster och Hustvedt har faktiskt offentligt gått ut och fördömt Polanskis arrestering och, så vitt jag vet, gör det fortfarande. Som läsare av deras romaner uppmuntras man därmed att själv ta ställning i frågan, oavsett deras motiv. Och om man anser att de gjort fel, ja, hur ska man då förhålla sig till det de skrivit och kommer att skriva? Ett alternativ är så klart att helt separera verket från dess upphovsman och läsa precis som tidigare. Ett annat är att i personlig protest vägra läsa deras romaner och rensa ut existerande exemplar från den egna bokhyllan. En mer extrem åtgärd vore att uppmana bibliotek etc. att rensa sina hyllor och inte längre köpa in dem.

Vore det inte för att jag hittills funnit båda författarskapen rätt intressanta valde jag troligen det första eller andra alternativet. Nu kommer jag istället att närma mig deras verk på samma sätt som jag läser Hamsun och en dag troligtvis kommer att läsa t.ex. Céline, dvs. med stor misstänksamhet. Frågan är förstås hur jag kommer att förstå romanerna i ljuset av författarnas ställningstagande. Införandet av en moralisk dimension i mina tillbakablickar på t.ex. Hustvedts fiktionalisering av styvsonen i What I Loved gör att jag nu finner denna fiktionalisering mer problematisk och otäck, men inte mindre intressant, än jag tidigare gjorde. Däremot vet jag inte hur jag ska förhålla mig till Austers postmodernism. Rent instinktivt känns hans författarskap plötsligt mindre spännande, mindre relevant. Framtida läsningar får avgöra. F.ö. blev jag mer upprörd över att se både Pedro Almodóvars och Terry Gilliams namn på listan. Deras filmer har jag alltid uppfattat som djupt humanistiska, till skillnad från Hustvedts och Austers verk.

*) Uppdatering: protestlistan åtföljs av ett brev som förtydligar att de som skrivit under fördömer arresteringen av en filmmakare under en pågående filmfestival, där han/hon lovats att fritt kunna visa sina filmer. Hm...