Snöblandat

Idag packas det och väljs bland reselitteraturen, för imorgon bär det äntligen av till Sverige och snö, is och mörker. Kanske blir det som planerat temaläsning under två veckor? Jag har sparat följande titlar för något sådant (tyvärr kan jag inte ladda upp några egna foton för tillfället så håll till godo med följande):

Sarah Emily Miano: Encyclopedia of Snow

Vendela Vida: Let the Northern Lights Erase Your Name

Maria Peura: At the Edge of Light

Barbara Sjöholm: The Palace of the Snow Queen: Winter Travels in Lapland

Eller så blir det något helt annat.

Henry Adams - "Democracy: An American Novel"

It was the feeling of a passenger on an ocean steamer whose mind will not give him rest until he has been in the engine-room and talked with the engineer. She wanted to see with her own eyes the action of primary forces; to touch with her own hand the massive machinery of society; to measure with her own mind the capacity of the motive of power. She was bent on getting to the heart of the great American mystery of democracy and government.

Fortfarande vackra, rika och sofistikerade New York-änkan Mrs. Lightfoot Lee goes to Washington, där hon snart blir varse senator Ratcliffe och han henne. Via senatorn vinner Mrs. Lee insikt i Washingtons maktspel, samtidigt som hon indirekt erbjuder den ambitöse men oborstade senatorn från mellanvästern den ton och etikett som krävs för att han en dag ska kunna göra anspråk på presidentposten. Men Mrs. Lees överlägsna moraliska position vis-a-vis Ratcliffe, hennes krav på ärlighet och folklig förankring i beslutsfattandet, ställs på ände då senatorn involverar henne i sina politiska problem.

Adams roman Democracy är mao ingen kärlekshistoria utan mer en 1800-talsföregångare till (lika anonymt skrivna) romanen Primary Colors, dvs en satirisk lektion i makt, ansvar och etik. Inte så rolig att jag skrattar högt, inte en enda gång, men ler och fnyser till då och då, det gör jag. Lämplig läsning i amerikanska presidentvalstider (plus ça change, osv).

London Film Festival

...pågår just nu. De senaste åren har jag med glädje sprungit mellan biografer, jagat biljetter och skrattat, gråtit, svurit över fantastiska, halvdana och urkassa filmer. Förra året såg jag nog en eller två dåliga filmer för många för i år har jag inte känt någon riktig entusiasm över festivalen och därför inte köpt en enda biljett. Om jag orkat gå hade jag nog försökt se:
Italienska Un giorno perfetto, stumfilmen The Living Corpse, Palme d'Orvinnaren Entre les murs, franska Nucingen house och La belle personne (en nytolkning av Mme Lafayettes La Princesse de Clèves, med überfranske Louis Garrel i en av huvudrollerna), Firaaq, Liverpool, All Around Us, Salt of this Sea och så vidare. Biljetterna till Che, Frost/Nixon (verkar så bra!), Vicky Cristina Barecelona och Quantum of Solace hade jag misslyckats med att få, men inte surat över eftersom de ändå kommer på bio snart.
Fast nu ska jag ju inte gå på någon festival.

Benedictsson botar bokstoppet

Hoppsan, den gick över snabbt, läs- och köpapatin. Har just klickat hem Nina Björks Fria själar och Lisbeth Larssons Hennes döda kropp (hem och hem, egentligen till min kära mors adress i Sverige där jag befinner mig om ca en vecka). Mottagandet av Björks bok är blandat (se här och här), men det hon skriver om verkar vansinnigt intressant och jag bara måste läsa. Kanske tillsammans med en länge planerad läsning av John Stuart Mill och Wollstonecraft.

Lisbeth Larssons bok kan nog ge delvis andra perspektiv på Benedictsson, vars texter man för övrigt kan ladda ner från eboklagret Omnibus. Men vem höll egentligen i pennan? Enligt Larsson har inte ens Svenska Akademin i sin nyutgåva av Benedictssons texter tagit hänsyn till de omarbetningar, tillägg m.m. som Axel Lundegård gjorde efter författarens död. Hm, kanske kan förklara varför det sentimentala slutet i pjäsen Bergtagen klingar så falskt i förhållande till resten av dramat. F.ö. gör Larssons artikel läsaren uppmärksam på ett antal konstigheter vad gäller paret Engdahl/Witt-Brattströms involvering i SAs Benedictsson-projekt. Extra rolig artikel bara för det, tyckte jag.

Fyndar i bokhyllan

Ett besök inne på Waterstone's bekräftar det jag redan hade på känn; jag har mentalt om inte faktiskt köpstopp. Såg inte en bok jag vill ta med mig hem, bara grälla omslag och förutsägbara, halvdana berättelser. Tittar istället igenom mina egna hyllor och hittar betydligt intressantare titlar. Och det är väl som det ska vara. Vore hemskt om jag bara köpt sådant som nu verkar strunt. Gör följande urval:

Henry Adams: Democracy

Anne Sexton: A Self-Portrait in Letters

Diane Wood Middlebrook: Anne Sexton - A Biography

Emily Flygare Carlén: Rosen på Tistelön

Mary Wollstonecraft: A Vindication of the Rights of Woman (Norton Critical ed.)

Michael Frayn: Spies

Cees Noooteboom: Roads to Santiago

Charlotte Brontë: Shirley

Sven-Eric Liedman: I skuggan av framtiden

Flannery O'Connor: Complete Stories

Orhan Pamuk: Den Svarta Boken

Czeslaw Milosz: The Captive Mind

Michael Azar: Den Koloniala Bumerangen

Börjar sedan högst upp, med Anne Sextons brev och Flygare Carlén. Påbörjar också Henry Adams. Härligt att vara tillbaka!

Var börjar man?

Hjärnan lik klibbigt potatismos, tal- och tankeförmåga som en femåring. Efter en maratonvecka av skrivningar och omskrivningar och renskrivningar på ca två timmars sömn per dygn konvalecerade jag (fast det var knappast jag längre) på soffan framför tv:n i stort sett hela helgen. Vem visste (inte jag) att skräp som The X-Factor, Strictly Come Dancing och, ja, vad visades mer, minns inte riktigt, kunde ha en sådan läkande effekt?

Idag känner jag mig nästan hel igen, mentala blåmärken och ångestsärr i tankefåran, men i stort sett funktionell, normal, tillbaka. Vill nu läsa och skriva och tänka fritt om inte stort. Var börjar man? Jag tittar lite på Babel, läser några bloggar, bygger nya torn av de oläsa böckerna på sovrumsgolvet, lovar mig själv att gå utanför dörren minst en gång per dag (!) och inte oroa mig över saker över vilka jag har absolut ingen kontroll, t.ex. finansmarknadskriser och hur mitt skrivarbete ska mottagas. Men, så svårt att engagera sig i något roligt, lätt, luftigt. Tips, någon?

Ska kanske städa istället. Enligt Åsa Moberg har (svenska) kvinnor en tendens att förvandla städningen till lyckoprojekt. Jag vet inte om det stämmer. Hon skriver det ju i sin både briljanta och otroligt pinsamma bok om Beauvoir. Men efter ett antal veckor av ostädning - under vilka Mr. B naturligtvis inte dragit sitt strå till stacken, det gör han aldrig (och genom att erkänna detta riskerar jag väl att bli lika pinsam som Moberg) - är det på tiden. För som Moberg mår jag oftast bättre och blir allt lite gladare av ett (någorlunda) rent hem.

Ryktet om min död...

Usch vad tråkigt att det enda jag har att skriva om är hur mycket Blogger krånglar på min dator (skriver detta på Mr. Bs maskin). Jag har inte läst ut en bok sedan början av september (det måste vara ett personligt rekord), knappt gått utanför dörren - förutom en surrealistisk dagstur till Brighton som jag får berätta om en annan gång - och inte har jag sett några nya filmer, pjäser, utställningar, knappt några andra människor faktiskt. Och nu är det plötsligt oktober! Men återkom gärna 11 oktober för då är mitt evighetslånga skrivprojekt över och livet mitt igen! Tills dess gör jag en offentlig paus, men hoppas kunna hitta en minut här och där för att läsa andras bloggar. À bientôt!