måndag, februari 13, 2017

Uprooted (2015) - Naomi Novik

"Our Dragon doesn't eat the girls he takes, no matter what stories they tell outside our valley. [---] He doesn't devour them; it only feels that way."

Vid randen av en djup skog ligger en grupp byar som övervakas av ett torn i vilket bor en trollkarl vid namn Dragon. Vart tionde år väljer trollkarlen ut en bland traktens 17-åriga flickor och tar med henne tillbaka till tornet. Vad som händer med dem vet ingen, förutom att de unga kvinnor som återvänder inte längre vill stanna i trakten. I byn Dvernik vet alla redan vem som kommer att väljas härnäst: vackra och talangfulla Kasia. Jämnåriga Agnieszka är både lättad och ledsen över att förlora sin bästa vän. När Dragon väl dyker upp är det dock inte Kasia han väljer utan Agnieszka. 

Jamen, visst är det en riktig saga Naomi Novik berättar i hyllade fantasyromanen Uprooted. Jag sträckläste under Atlantenflygningen mellan New York och Stockholm (istället för att försöka sova) och var därför helt groggy när jag satt och väntade på nästa plan, som skulle ta mig norrut. Men det var det värt. Uprooted är inte den uppdaterade Beauty and the Beast-berättelse jag föreställde mig innan läsningen, även om sådana inslag också förekommer. Älskade istället referenserna till Baba Yaga och hur Novik valt att fokusera på vänskapsrelationen mellan Agnieszka och Kasia, och deras kamp mot romanens verkliga hot, den omgivande skogen. Ett hot som för övrigt gör att Uprooted ibland påminner mer om en skräckroman än en saga. Min enda invändning är att jag efter ungefär halva romanen inte längre helt hänger med i de magiska svängarna, dvs. vilka de magiska formlerna är och hur de verkar. Och faktiskt inte heller helt med på vad som händer, för i den här berättelsen går det undan - vilket jag annars gillade! Min oförmåga att hänga med kan ju ha berott på sömnbristen... Kulturdelens Jenny har för övrigt skrivit en bra recension, så den som vill veta mer eller fortfarande tvekar, läs här. Rekommenderas. 

torsdag, februari 09, 2017

The Blizzard of 2017

Jodå, vi fick en "blizzard" i år också (se 2016 års version), dvs snabba vindar och mycket snö. Faktum är att vädret slagit rekord när det kommer till svängningar. Igår var det t-shirtväder och i dag är det snöstorm. Har tydligen aldrig hänt förut, trots att New York är känt för sin växlande väderlek (något att tänka på för de som planerar en resa hit). Mr. B gick till jobbet som vanligt och får nog plumsa genom en hel del snöhögar när han tar sig hem ikväll. Jag jobbar ju hemifrån så jag kan tillåta mig att bara njuta av det vita. Det ljusar upp annars så tråkiga februari. Annat som piggar upp är den sallad jag slängde ihop till lunch, där jag tänkte på färg lika mycket som på smak:  
Det syns inte i bild, men jag lade också i en näve torkade blåbär i salladen. Superenkelt och gott. Jag tog vad jag hade i kylskåpet - med betoning på färg, som sagt. Det jag gjorde efter att bilden tagits var att bryta baconskivorna i mindre bitar och hälla över en dressing gjord på mango och chipotle. En variation på amerikansk frukost, men lite nyttigare inbillar jag mig. Vill också tipsa om världens bästa sätt att steka bacon i mikrovågsugnen om man gillar välstekt bacon men hatar oset: franska Joie's oink oink bacon tray. Lägg ett papper under baconskivorna bara, så försvinner en del onödigt fett.
En hög böcker piggar också upp. Nelson och Cohen läser jag redan, men ser fram emot att påbörja framförallt Raymond Kennedys Ride a Cockhorse när tillfälle ges. Två Patricia Highsmith har dessutom lyckats smyga sig in i högen, samt en novellsamling - Kelly Links Get in Trouble, som jag  hoppas hinna i alla fall påbörja i februari. Hurra för snödagar!  

tisdag, februari 07, 2017

prognos

Nej, men kom igen. Hur tänkte vädret nu då? 

söndag, februari 05, 2017

Söndagsplaner

Vad gjorde jag utan kaffe ruggiga söndagseftermiddagar då jag helst inte vill sticka näsan ovanför täcket? Planen idag är att tillbringa hela dagen just i sängen med en kopp och en hög böcker. Överst i högen Maggie Nelsons The Argonauts (2016). Efter bara fyra sidor inte helt övertygad om dess relevans men kanske väl tidigt att avfärda Nelsons queera perspektiv på sitt förhållande. Jag väntar med ett omdöme. En smakbit tills dess:

"Words change depending on who speaks them; there is no cure. The answer isn't just to introduce new words (boi, cis-gendered, andro-fag) and then set out to reify their meanings (though obviously there is power and pragmatism here). One must also become alert to the multitude of possible uses, possible contexts, the wings with which each word can fly. Like when you whisper, You're just a hole, letting me fill you up. Like when I say husband."
(Nelson, The Argonauts, 8)

lördag, februari 04, 2017

mexikansk migrant

Vissa immigranter kan inga murar i världen stoppa. 
house finch (haemorhous mexicanu)
"Originally only a resident of Mexico and the southwestern United States, [house finches] were introduced to eastern North America in the 1940s. The birds were sold illegally in New York City as "Hollywood Finches," a marketing artifice. To avoid prosecution under the Migratory Bird Treaty Act of 1918, vendors and owners released the birds. They have since become naturalized." 
("house finch," Wikipedia.com)

onsdag, februari 01, 2017

The Girls - Emma Cline

"I waited to be told what was good about me. I wondered later if this was why there were so many more women than men at the ranch. All that time I had spent readying myself, the articles that taught me that life was really just a waiting room until somebody noticed you - the boys had spent that time becoming themselves." (28)

The Girls (2016) utspelar sig i norra Kalifornien på 1960-talet. Det är sommar och fjortonåriga Evie Boyd väntar mest på att den ska ta slut så hon kan börja på internatskola. Då kommer hon av en slump i kontakt med en grupp unga kvinnor som utsöndrar en slags trasig glamour Evie finner oemotståndlig. Hon börjar hänga med gruppen, mest för att få vara i närheten av Susanne, en av kvinnorna, men förförs också av gruppens manliga ledare, Russell. Det är dock Susanne som är föremålet för hennes bestående fascination. Evie blir alltmer involverad i gruppens göranden, samtidigt som Russell uppmanar till allt våldsammare handlingar. 

Att Emma Cline har inspirerats av Charlie Manson och de spektakulära mord hans anhängare utförde på hans uppmaning är väl rätt uppenbart uitfrån den korta synopsisen ovan. Men Cline verkar också ha inspirerats av mannen till ett av Mansons offer, nämligen Polanski och hans sexuella utnyttjande av en minderåring. Trots de ofta solkiga detaljerna och det hotfulla händelseförloppet är berättelsen lätt som en sufflé - i positiv bemärkelse. Evie befinner sig oftast i utkanten av det som sker och hennes perspektiv är hela tiden påverkat av hennes beundran för framförallt Susanne. Hon ser helt enkelt inte det berättaren, hennes äldre jag, och läsaren ser. Cline skildrar tidsandan precis som jag föreställer mig att en fjortonårig tjej skulle ha upplevt den - i ett solkattsblänkande skimmer.
Emma Cline -  modern-day flower power girl
"It was the end of the sixties, or the summer before the end, and that's what it seemed like, an endless, formless summer. The Haight populated with white-garbed Process members handing out their oat-colored pamphlets, the jasmine along the roads that year blooming particularly heady and full." (25)

Det som imponerar  mest är just Clines insikt i hur det är att vara tonårstjej, på gränsen till att bli vuxen men inte riktigt där. Mer om Emma Cline här och hur hon som trettonåring "groomades" av en betydligt äldre man skriver hon om här. The Girls är hennes debutroman. Så bra, verkligen så bra. 

måndag, januari 09, 2017

En måndag på jobbet, typ

Nytt år, ny termin. Det här är den stressigaste tiden på året förutom terminsslutet. Jag får påminna mig om att ta paus, dricka en kopp te och sträcka på mig. Det är lätt att bara jobba på när man arbetar hemifrån. Samtidigt är jag så privilegierad som kan göra det i alla fall halva terminen. Termometern visar minusgrader i New York precis som i Sverige och snön ligger kvar på altanen. Som bilden visar har jag minsta skrivbordet - specialbeställt för att få plats precis här, mellan fönster och dörr. Men ganska kallt just på grund av placeringen. Efter tio år i London är jag dock van vid dragiga fönster och otäta dörrar. Därav fårskinn och yllesjal. För att inte tala om raggsockor. De syns dock inte i bild, för dem har jag på mig. Jag kokar en kopp te till, Kusmis Sweet Love. Ett kryddigt te med doft av lakritsrot och rosépeppar - värmer och piggar upp. 

söndag, januari 08, 2017

Train to Busan (2016)

I New York föll första snön för året i går. Inte såna mängder som förra året men ändå respektabla 10-15 centimeter. Den ovanliga tystnaden mitt på Manhattan gav en extra kuslig dimension åt filmen jag och Mr B kröp ihop framför. Extra filtar och några snuttar whiskey behövdes då Train to Busan (2016) fick blodet att frysa och hjärtat att klappa fortare:


Hedgefondförvaltaren Seok-Wo och hans femåriga dotter kliver på tåget till Busan för att besöka ex-frun över dagen. Utan deras och övriga passagerares vetskap har en zombieepedemi precis brutit ut. En infekterad person lyckas ta sig på tåget precis innan det ska avåg och snart svämmar vagnarna över av zombier och de enda överlevande tränger ihop sig. Tåget kan dock inte stanna eftersom smittan spridit sig snabbt över hela landet. Bara Busan verkar fortfarande vara oinfekterat. Rasande bra tempo, persongalleri och intrigvändningar. Tänk World War Z (2013) möter Snowpiercer (2013), med en homage till Night of the Living Dead (1968) i slutscenen. Rekommenderas.

"Eileen" (2015) - Ottessa Moshfegh

Eileen utspelar sig i en liten kuststad i New England på 1960-talet. Romanens namne är 19 år, bor med sin alkoholiserade pappa och arbetar på ett ungdomfängelse för pojkar. Det är ett tomt och innehållslöst liv på ytan, men inom Eileen bubblar alla möjliga tankar, mest om hennes egen kropps fascinerande äcklighet, men hon fantiserar också om Randy, en av fängelsets väktare, och på att en gång för alla lämna stan för ett nytt liv. Men ingenting händer. Tills fängelset anställer en ny lärare vid namn Rebecca och Eileens fascination hittar ett nytt objekt.

Moshfegh har skapat en alldeles oemotståndlig person i Eileen, vars kusiner bebor romaner av Shirley Jackson och Patricia Highsmith. Jag sträckläser ända till slutet, men någonstans mot slutet ändrar både intrig och personer omotiverat karaktär. Till det sämre. Och jag tror det beror på följande: Moshfeghs miljöer och personbeskrivningar är suveräna, men intrigen suger. Kanske beror på att romanen bara utspelas under en vecka men framförallt Rebeccas handlingar känns omotiverade och inte helt trovärdiga. Jag brukar sällan tänka så, men jag önskar att Moshfeghs roman varit lite längre så att Rebecca fått utvecklas mer som karaktär. Då hade Eileen kanske varit värdig att stå rakryggad bredvid moderna klassiker som The Woman Upstairs eller Notes on a Scandal - två romaner boken jämförts med och på goda grunder. Nu når den inte riktigt dit. Men visst är det läsvärt ändå. 

tisdag, januari 03, 2017

rödhakar - julgranspynt

a carol of (American) robins
En stor flock amerikanska rödhakar (betydligt större än de svenska) pausade bland byggnaderna idag, bl.a. i grannens uteväxter. Den på bilden påminner om en gran och visst utgör fåglarna underbar juldekoration, lite sent ute bara. Passande att ett av de kollektiva substantiven för rödhakar är "carol". Några av dem hittade också till vår altan och bajsade rikligt på murkanten innan de flög iväg igen. 

måndag, januari 02, 2017

Läst 2017

Fetstilade titlar rekommenderas:

Murder for Christmas - Francis Duncan

Eileen - Ottessa Moshfegh
In a Dark, Dark Wood - Ruth Ware
Utmarker - Arne Dahl
Inland - Arne Dahl
Grave Sight - Charlaine Harris (omläst)
Gave Surprise - Charlaine Harris (omläst)
An Ice Cold Grave - Charlaine Harris (omläst)
The Girls - Emma Cline
Betty Friedan: Fighter for Women's Rights - Sondra Henry och Emilt Taitz
Betty Friedan: A Voice for Women's Rights - Milton Meltzer
Uprooted - Naomi Novik
The Argonauts - Maggie Nelson
Svenska brott: Bodenfallet - Lars Olof Lampers och Thomas Bodström 
Top Secret Twenty-One - Janet Evanovich
My Face for the World to See - Alfred Hayes
The Chemist - Stephenie Meyer
Arabella - Georgette Heyer (omläst)
Lady of Quality - Georgette Heyer (omläst)
Venetia - Georgette Heyer
The Devil's Cub - Georgette Heyer
The Talisman Ring - Georgette Heyer
Faro's Daughter - Georgette Heyer
These Old Shades - Georgette Heyer
A Mercy - Toni Morrison
Get in Trouble - Kelly Link
Closely Watched Trains - Bohumil Hrabal
Busman's Honeymoon - Dorothy L. Sayers (ljudbok)
Killing Floor - Lee Child (omläst)
Die Trying - Lee Child (omläst)
Tripwire -Lee Child (omläst)
Without Fail  - Lee Child (omläst)
The Visitor - Lee Child (omläst)
Night School - Lee Child
Persuader - Lee Child (omläst)
The Enemy - Lee Child (omläst)
Bad Luck and Trouble - Lee Child (omläst)
Nothing to Lose - Lee Child (omläst)
Worth Dying For - Lee Child (omläst)
The Perfect Stranger - Megan Miranda
Smack - Melvin Burgess
The Mystery of the Blue Train - Agatha Christie
The Essex Serpent - Sarah Perry
Running - Cara Hoffman
Little Deaths - Emma Flint
Both Ways is the Only Way I Want It - Maile Meloy
Until Friday Night  - Abbi Glines
A Gate at the Stairs - Lorrie Moore
Persuasion - Jane Austen (omläst)
The Quick - Lauren Owen
Dead Witch Walking - Kim Harrison (omläst)
The Good, the Bad and the Undead - Kim Harrison (omläst)
Every Which Way but Dead - Kim Harrison (omläst)
A Fistful of Charms - Kim Harrison (omläst)
For a Few Demons More -  Kim Harrison (omläst)
Where Demons Dare  - Kim Harrison (omläst)
White Which, Black Curse   Kim Harrison (omläst)
Black Magic Sanction  - Kim Harrison (omläst)
Pale Demon - Kim Harrison (omläst)
A Perfect Blood - Kim Harrison (omläst)
Ever After - Kim Harrison (omläst)
The Undead Pool - Kim Harrison (omläst)
The Witch with No Name - Kim Harrison (omläst)
The Drafter - Kim Harrison
Exit West - Mohsin Hamid
Housekeeping - Marilyn Robinson
A Different Class of Murder: The Story of Lord Lucan - Laura Thompson
The Underground Railroad - Colson Whitehead
The Road through the Wall - Shirley Jackson
The End of Everything - Megan Abbott
Never Let Me Go - Kazuo Ishiguro
Bödeln - Pär Lagerkvist
Edenbrooke - Julianne Donaldson
Blackmoore - Julianne Donaldson

Noveller:
Megan Abbott: "The Little Men", "Cheer"
Chinua Achebe: "The Sacrificial Egg"
Chimamanda Ngozi Adichie: "Ghosts"
Louisa Alcott: "Cousin Tribulation's Story"
Isaac Asimov: "The Fun They Had"
Margaret Atwood: "Murder in the Dark" (omläst)
Julia Alvarez: "Daughter of Invention", "Snow"
Djurna Barnes: "Come into the Roof Garden, Maude"
Ambrose Bierce: "The Boarded Window"
Elizabeth Bowen: "The Demon Lover"
Ray Bradbury: "All Summer in a Day"
Jean "Binta" Breeze: "Sunday Cricket" (omläst)
Linda Brewer: "20/20"
Willa Cather: "A Burglar's Christmas"
Kate Chopin: "The Story of an Hour" (omläst)
Richard Connell: "The Most Dangerous Game"
Stephen Crane: "A Tent in Agony"
Roald Dahl: "Lamb to the Slaughter", "Genesis and Catastrophe", "The Man from the South"
Philip K. Dick: "The Hanging Stranger"
Roddy Doyle: "Ash"
Roberto Fernandez: "Wrong Channel"
Neil Gaiman: "Click, Clack, the Rattlebag"
Mary Gaitskill: "Secretary"
Tessa Hadley: "Surrogate"
Ernest Hemingway: "A Clean, Well-lighted Place"
Langston Hughes: "Thank You, Ma'am"
Shirley Jackson: "The Daemon Lover", "Charles", "The Lottery" (omläst), "One Ordinary Day, with Peanuts", "The Summer People"
Miranda July: "Roy Spivey"
Khemiri, Jonas Hassen: "As You Would Have Told It to Me (Sort of) If You Had Known Me Before I Died"
Rudyard Kipling: "Rikki-Tikki-Tavi" (omläst)
Kelly Link: "The Summer People" (omläst)
W. Somerset Maugham: "The Appointment in Samarra"
Lorrie Moore: "You're Ugly, Too"
Alice Munro: "Boys and Girls"
H.H. Munro (Saki): "The Interlopers"
Joyce Carol Oates "Where are You Going, Where Have You Been"
Flannery O'Connor: "A Good Man is Hard to Find" (omläst)
Frank O'Connor: "Guests of the Nation" (omläst)
O'Henry: "A Strange Story", "The Gift of the Magi" (omläst)
Dorothy Parker "A Telephone Call"
Edgar Allan Poe: "The Tell-tale Heart"
Padgett Powell: "A Gentleman's C"
Kristen Roupenian: "Cat People"
JD Salinger: A Perfect Day for Bananafish"
George Saunders: "A Lack of Order in the Floating Object Room"
Zadie Smith: "The Embassy of Cambodia"
John Updike: "A&P"
Kurt Vonnegut: "Harrison Bergeron"

Kaosutmaning 2017

Jag antar årets kaosutmaning, som i år skapats av Sofies bokblogg. Sofie skriver: De senaste året har ansvaret för Kaosutmaningen cirkulerat mellan olika bloggare, och inför 2017 har jag knåpat ihop en lista. Utmaningen går ut på att mellan 1 januari och 31 december pricka av minst 20 av de 35 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan. Om du antar utmaningen skriver du det i en kommentar, så samlar jag ihop alla medverkande (på den här sidan). Uppdatera gärna på din blogg hur det går under året, så kan vi få tips av varandra.

Varsågoda, här är årets utmaningar:
1. En bok i en genre du vanligtvis inte läser
2. En bok med ett djur på omslaget Get in Trouble av Kelly Link (rävar)
3. En bok på ett annat språk än svenska - The Mystery of the Blue Train av Agatha Christie
4. En bok från Afrika
5. En bok från Asien
6. En bok från Amerika - A Mercy av Toni Morrison
7. En bok från Oceanien
8. En bok från Europa (inte Sverige) - Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro
9. En bok med en tonårig huvudperson -  The Girls av Emma Cline
10. En bok med fler än tre hbtq-personer - The Argonauts av Maggie Nelson
11. En bok med något rött på omslaget - Eileen av Otessa Moshfegh
12. En bok som kommer som film under 2017 eller 2018
13. En bok publicerad 2017 - Running av Cara Hoffman
14. En bok publicerad innan 2000 - Housekeeping (1980) av Marilynne Robinson
15. Ett seriealbum
16. En bok du tycker att alla borde läsa - Exit West av Mohsin Hamid
17. Sista boken i en serie - The Witch with No Name av Kim Harrison (Hollows-serien)
18. En bok som har mer än en författare
19. En bok du valde på grund av bilderna - A Different Class of Murder av Laura Thompson
20. En bok om något du brinner för
21. En tegelsten (på över 500 sidor)
22. En bok på under 150 sidor - My Face for the World to See (130 sidor) av Alfred Hayes
23. En lånad bok
24. En faktabok
25. En bok för barn
26. En klassiker - Persuasion (1817) av Jane Austen
27. En hyllvärmare - A Gate at the Stairs (2009) av Lorrie Moore
28. En bok som vunnit ett pris - The Underground Railroad av Colson Whitehead (Pulitzer, National Book Award, Arthur C. Clarke)
29. En bok du länge velat läsa - Bödeln av Pär Lagerkvist
30. En somrig bok - The End of Everything av Megan Abbott
31. En bok som utspelar sig före år 1900 - The Essex Serpent av Sarah Perry
32. En bok som utspelar sig under eller handlar om andra världskriget - Closely Watched Trains av Bohumil Hrabal
33. En bok som utspelar sig norr om Uppland - Inland av Arne Dahl
34. En hypead bok
35. En bok vars titel börjar på L - Little Deaths av Emma Flint

Bokslut 2016

Dags för den årliga summeringen. Till att börja med läste jag nästan tjugo verk fler under  2016  än jag gjorde under 2015, dvs 61 stycken, då jag inte hann läsa ut den puttriga men något långsamma Murder for Christmas förrän igår. Med tanke på hur mycket jag flänger och far, jobbar och studerar - och de lässvackor jag numera drabbas av  - får jag väl vara nöjd med den siffran. 

Årets bokval präglades av diverse skrivplaner, vilket betydde att jag t.ex. tvingade mig igenom F. Scotts Fitzgeralds samtliga romaner - och sedan kunde konstatera att ingen av dem lever upp till mästerverket The Great Gatsby, även om Tender is the Night är helt klart läsvärd Kanske är det i kortformatet Fitzgerald kommer till bäst till sin rätt? Av lästa biografier och biofiktioner över mitt egentliga forskningsobjekt, Zelda Fitzgerald, hade jag mest behållning av Zelda Sayre Fitzgerald av Linda Wagner-Martin, även om Nancy Milfords biografi Zelda Fitzgerald fortfarande måste räknas till klassikerna.

Ytterligare en författare jag läste mycket av under 2016 var Michel Faber. Hans kortromaner är välskrivna men efter Under the Skin, var det kanske väntat att jag skulle bli besviken. Mastodontverket The Crimson Petal and the White gillade jag direkt efter utläsningen, men så här i efterhand berodde det nog mest på att jag faktiskt orkat ta mig igenom tegelstenen! 

Liksom halva Sverige läste jag den första romanen i Elena Ferrantes svit, men det var faktiskt en av hennes fristående romaner jag imponerades mest av. The Days of Abandonment är en intensiv, förtvivlad roman vars huvudperson balanserar svindlande nära det mentala stupet. Strålande bra skrivet. 

Precis som i Ferrantes roman handlar Chico Buarques roman Budapest om kärlek och besatthet, i det här fallet både till en person och till ett språk då huvudpersonen bestämmer sig för att lära sig ungerska och förälskar sig i sin språklärare. Julie Otsukas The Buddha in the Attic var en sådan läsupplevelse att den numera ingår i flera av de kurser jag undervisar, medan Yaba Badoes roman True Murder fortfarande får håren på armarna att resa på sig när jag tänker på den.


För ovanlighetens skull läste jag också en del ungdomslitteratur. Rick Yanceys The 5th Wave var lovande men trilogin höll inte till slutet. Detsamma tyckte jag om Meg Rosoffs roman How I Live Now. E. Lockharts We Were Liars var däremot en sådan där somrig, sofistikerad ungdomsroman jag hade älskat om jag varit i yngre tonåren. Nu fann jag den lite för förutsägbar. Det kunde jag inte säga om den klart bästa av de ungdomsromaner jag läste 2016, Rebecca Steads When You Reach Me, som jag tyvärr inte skrev något om här.

Till skillnad från tidigare år läste jag bara två verk som kan kallas klassiker, Maria Edgeworths Belinda och Goethes Den unge Werthers lidanden. Edgeworths roman tänker jag fortfarande på då och då, vilket får sägas vara ett gott betyg. Goethes - inte så ofta. 

Att jag alls läste något i december var en bedrift med tanke på hur mycket jag hade att göra. Tur att jag snubblade över två riktigt bra, facklitterära verk. I The Orchid Thief skildrar Susan Orlean den världsomspännande orkidéehandeln och vi får träffa en grupp fanatiska orkidéesamlare i Florida. Låter kanske inte så spännande - men det är det, en riktig bladvändare. Och så Marie Svelands Hatet: En bok om antifeminism, som höll mig vaken på en flight mellan Sverige och New York, trots att jag knappt sovit en blund natten innan. Det är en tunn bok som inte tar mer än ett par timmar att läsa ut, men jag fick pausa flera gånger eftersom det Sveland skriver om gjorde mig så arg, ledsen och engagerad. Rekommenderas verkligen.

2017 planerar jag att begränsa mitt film- och tv-tittande, samt mitt ofta rätt meningslösa klickade runt på nätet. Jag hoppas att läsa bättre (kvalitativt, oväntat, engagerande, riktat) snarare än mer, men helst både och så klart. God fortsättning!

lördag, december 31, 2016

Gott Nytt År!

...önskar jag alla till tonerna av den vackraste vintersång jag vet just nu. Gå ut i vintermörkret, begrunda stjärnorna och blicka framåt med tillförsikt.
Sure on this shining night
Of star made shadows round,
Kindness must watch for me
This side the ground. 
The late year lies down the north.
All is healed, all is health.
High summer holds the earth. 
Hearts all whole.
Sure on this shining night I weep for wonder wand'ring far
alone
Of shadows on the stars.

- James Agee (1934) / Morten Lauridsen

lördag, december 24, 2016

God Jul - med en julberättelse från Paul Auster

I den sista scenen i filmen Smoke (1995) berättar tobaksaffärens ägare Auggie (Hervey Keitel) en julberättelse för författaren Paul Benjamin (William Hurt), som fått i uppdrag att skriva en sådan för en tidning. Paul Auster skrev manuset till filmen och det sägs att det han skrev först var just den här julberättelsen. I det första klippet berättar Auggie berättelsen, medan klipp två är Pauls Auster/Benjamins) version av händelserna. Varsågoda:


fredag, november 18, 2016

Julskyltning på 5th Avenue

Harry Winston
Tiffany's
Bergdorf Goodman
Trump Tower

Bästa romanen skriven av en svensk man

Lyran undrar vilken den bästa svenska romanen skriven av en man är. Svårt, men ju nu anser jag det vara Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Läser om den lite då och då och fascineras alltid av det psykologiska porträttet av doktorn, hans opålitlighet som berättare och Stockholmsmiljöerna. Jag har dock fortfarande inte tagit mig an vare sig Bengt Ohlssons prequel Gregorius eller Kerstin Ekmans parallellroman (eller vad man nu ska kalla den), Mordets Praktik. Så Doktor Glas blir det. Fast imorgon har jag kanske ändrat mig.

torsdag, november 17, 2016

Mörkt i november - morgonläsning

Det bästa med de mörka morgnarna är inte månen (normalstor i morse) utan att det känns helt naturligt att stanna kvar i sängen en stund för att läsa. Min senaste Jane Eyre-upplaga (Knickerbocker Classics) är nog finaste hittills. Mjuka, silkeslena pärmar i rosa och rejält gummiband håller omslaget på plats. Och typsnitt och papperskvaliteten superb. Som om jag läste romanen för första gången! Barnet Jane drömmer om Arktis, om Lappland och om fjordar. Själv är jag glad för att just nu vara långt därifrån. 
Det är kanske lite tidigt, men jag har redan börjat juldekorera eftersom jag är hemifrån största delen av december. Om nu vädret bara kunde förstå att det är november. Idag, nästan 20 grader varmt ute.

tisdag, november 15, 2016

Bäst amerikanska romanen skriven av en kvinna

Oj vad tiden hinner gå mellan inläggen. Men det beror nog på att jag inte lustläser särskilt mycket just nu. Läser istället kursböcker inför kurser jag ger och tar. Mycket roligt men inte särskilt roligt att skriva om. Fast hoppa på en bästa-utmaning hinner jag eftersom det inte kräver någon extra läsning. Lyrans Noblesser efterlyser den bästa amerikanska romanen skriven av en nu levande kvinna. Den romanen är Toni Morrisons Beloved. För att läsa första kapitlet, klicka på titeln. Så vackert skrivet, så fruktansvärda skeenden. Och så spöklikt. Historien som bokstavligt talat går igen. Det är mästerligt.