Eftersom det fortfarande var rätt svalt i luften (+25 grader C) sjöd the bayou av liv trots att vi var där ganska sent på eftermiddagen:
Vi lämnade Baton Rouge längs en väg kantad av oljerraffinaderier. Effekten av skymningsljuset och den högra koncentrationen tunga industrier påminde oss om ett futuristiskt månlandskap. Vi sänkte rutorna och kände doften av olja. Det ångrade vi lite senare när vi läste att området kallas "Cancer Alley" på grund av dess höga cancerfrekvens.
Inget har egentligen gjorts åt föroreningarna i området, eftersom Louisiana har USAs näst högsta frekvens av cancer generellt, alltså också på andra platser i delstaten. Louisiana rankas för övrigt högt på nästan alla listor över delstaters problem:
- Well-being index score: 64.9
- Life expectancy: 75.7 years (4th lowest)
- Percent obese: 32.7% (4th highest)
- Median household income: $42,944 (8th lowest)
- Percent with high school diploma: 83.0% (4th lowest)
Det är dystra siffror till vilka nu hela högre utbildningssystement i Louisiana riskerar att läggas. Väl anlända i New Orleans hade vi inte tid till mycket annat än att delta i olika konferenssammanhang. Just universitetens framtid i Louisiana var för övrigt ett hett debatterat ämne på konferensen. 300 miljoner dollar måste sparas inom högre utbildning, vilket i praktiken innebär att en stor del av all högre utbildning i Louisiana kan komma att läggas ner.
Det här är alltför trist information att avsluta min roadtripredogörelse med. Jag väljer istället att rekommendera ett besök i New Orleans, inte minst för stadens fantastiska matkultur. Det trista konfersenhotellet låg i anslutning till de franska kvarteren som bland människohorder och turistfällor också erbjöd tillfällen att äta beignets, pralines, crawfish étouffée, jambalaya och gumbo.
