nya böcker i hyllan

Vilken väderdramatik mars bjudit på. Jag kan knappt förstå att det såg ut som på bilden ovan för bara två veckor sedan. Men nu går det åt rätt håll. Igår städade jag altanen i väntan på den riktiga våren, beställde hem nya krukor och växter (och lyckades paja vattenslangen, så det blir en tripp till Home Depot i eftermiddag). Sedan ska jag försöka stryka ett lager träolja på utomhusmöblerna. De börjar se rätt dassiga ut efter två år utan någon som helst omvårdnad än ett regnskydd över vintern.  Om det inte regnar (igen) ska jag försöka hinna med att tvätta fönster också. Efter det får gärna värmen komma!

I väntan på den har jag bunkrat upp med en hel hög nya romaner, diktsamlingar och pjäser. Känner riktig läsinspiration just nu, så lite synd att den studieperiod som just börjat är den mest intensiva. Mycket undervisning och resor, till skillnad från den period som just tagit slut. Nå, kan jag bara hålla mig vaken på resorna kan nog en hel del läsning hinnas med då också. Så här ser högen med nyheter i min bokhylla ut. Lite gammalt, lite nytt osv:

Och de här, som jag upptäckte efter att jag tagit bilden ovan:

Anne Wiazemsky - "Jeune fille"

Nej, jag har inte alldeles vandrat bort mig i populärlitterära tveksamheter (dvs. Twilight). I Jeune fille beskriver Anne Wiazemsky sin medverkan i Robert Bressons film Au hasard Balthazar. I boken längtar en ung Anne efter något annat än sin skyddade, fransk-katolska medelklasstillvaro. Hon fångar, utan att alls förstå hur, Bressons blick och erbjuds att spela huvudrollen i hans nästa film. Väl på inspelningsplatsen inser hon att hans intresse för henne övergår det rent professionella.

Bresson är gammal nog att vara Annes morfar, själv har hon knappt kommit ur puberteten och fransmännens Lolita-komplex är ju väl känt. Kvinnliga franska författare har dessutom en otroligt irriterande tendens att skriva om masochistiska, självutplånande och plågade kvinnoroller som något slags (o)vedertagligt faktum. Inför varje ny sida undrar jag oroligt om jag ska behöva läsa ännu en sådan här berättelse (att jag nyss läst Meyer underlättar inte).

Men Anne, knappt arton år gammal, står faktiskt emot Bressons gubbsjuka. Hon låter sig inte heller manipuleras känslomässigt, trots att Bresson både hotar, smickar och straffar henne om vartannat under hela inspelningstiden. Flera gånger tittar jag upp från boken och känner sådan ömhet, vill krama om karaktären och stötta. Och allt kretsar faktiskt inte kring honom. Anne är ung, nyfiken på sex och att utforska sina känslor men väljer att exprimentera med en man i hennes egen ålder. Vem han är spelar ingen roll, för Jeune fille är ju hennes bildningsberättelse, om hur hon växer och förändras under filmarbetets och sommarens gång.

Fast visst är det här också en bok om Bresson och en filminspelning. Den påminner därför lite om romanen Regissören. I Jeune fille är Bresson både filmiskt geni och en omogen, självcentrerad äldre man med rädsla för döden. Att Anne lyckas kanalisera deras interaktion, att Bresson låter den informera hennes rollprestation till det bättre, är kanske ett bevis på både hennes och hans talang. Läsvärd, men ger mig ingen som helt lust att se filmen.