Titlepage.tv

Babelabstinens eller L'Apostrophenostalgi? Räddning: Titlepage.tv där högaktuella författare talar (sina) böcker. T.ex. Keith Geissen och Ceridwen Dovey i episod två. Efter episod tre ville jag köpa allt som diskuterats. Istället: det blev Mary Roachs tidigare Stiff. I episod fyra talar poeten Edward Hirsch vackert om skrivande och sin nya diktsamling. Tips: hans bok om att läsa poesi. Och nu ligger episod fem ute, med icke-amerikanskfödda deltagare, bl.a. Simon Winchester, författare till tidigare The Professor and the Madman. Samtliga avsnitt är fortfarande tillgängliga. Ibland blir det mer monolog än samtal (undantag: härliga diskussionerna i episod tre) men vad gör det när ämnet är intressant?

They Have New York on Their Minds

Tre debutanter väcker just nu ett visst uppseende bland amerikanska kritiker. De är unga (nåja, en är 37), de är män, de är priviligerade och de tar sig själva och sina åsikter på största allvar. De har startat tidskrifter* där de profilerat sig i kontrast till tidigare unga, priviligerade... ja, ni vet. Och nu har de skrivit böcker om unga, priviligerade och litterära män. Jag menar, vad finns här inte att tycka om? Självklart förtjänar de uppmärksamheten eftersom de utgör en sådan bortglömd, undanskuffad och motarbetad skara (ha!): Harvardutbildade, manliga intellektuella i New York. Det är nästan en kritikers plikt att puffa för de här männens verk, vilket - kudos till honom - författaren till den här intervjun gör. Den ger verkligen inte mersmak, fast det är intressant att också unga män ibland recenseras i grupp. Slå ett slag för den goda smaken, det esoteriska och det mycket självupptagna: läs Keith Gessens All the Sad Young Literary Men (bara titeln!), Nathaniel Richs The Mayor's Tongue samt Ed Parks Personal Days. Den sistnämnda är visst en komedi...
*) n+1, The Believer.