Tematrio - Paris

Lyran verkar vara på väg till franska huvudstaden och det bestämmer veckans tema. Böcker om Paris (och till viss del övriga Frankrike) tar upp en bokhylla här. Så egentligen omöjligt att välja. Här dock en tre rekommendationer med extra lästips:

 

1. Först det självklara valet: Émile Zolas Damernas paradis (Au bonheur des dames) (1883) - underbar roman om uppkomsten av Paris (och därmed världens) första varuhus. Zolas bästa i romanserien Rougon-Macquart. Förlagan till romanens varuhus sägs vara Le Bon Marché. Läs mer här.

 

F.ö. betydligt bättre än tv-serien som endast är löst baserad på romanen. Efteråt kan man med fördel läsa en annan Paris-roman från Rougon-Macquart: Hallarna (1873), och sedan leta upp Tore Johnsons Hallarna i Paris (1967).

2. Ernest Hemingway: En fest för livet (A Moveable feast) (1964). Hemingways memoarer om amerikanskt expat-liv i Paris på 1920-talet. Skvallrig och macho. Har skrivit mer om boken och att äta i Paris här.

 

Paris Was a Woman (1995) är både både film och bok om de amerikanska kvinnor som var i Paris samtidigt som Ernest. Paula McLains The Paris Wife (2011) skildrar samma period och personer men skönlitterärt. För den som inte kan få nog av berättelser skrivna av amerikaner i Paris, här en länk till parisisk chick-lit. Kanske inte helt aktuell längre för det skrivs ju sådana romaner stup i kvarten.

 

3. David Foenkinos Nathalie - En delikat historia (La délicatesse) (2009) läste jag på franska och tyckte: jätterolig. En fransk bagatell med svensk koppling. Filmversionen är okej, men Foenkinos humor och litterära referenser som bortblåsta. Läs mer här. 

 

Andra bra Parisbaserade verk av franska författare är t.ex. Simone de Beauvoirs Mandarinerna, som nyligen översatts av Åsa Moberg, Patrick Modianos De dunkla butikernas gata och nästan allt av Françoise Sagan.

Alfred Hayes - "The Girl on the Via Flaminia"

"When were we married?" He asked.
"A year ago," she said. "In Naples."
"Oh." He paused. He was being funny. "Was it a nice wedding?"
"I don't know," the girl said. "I wasn't there." (s. 31)

Andra världskrigets Rom, efter kapitulationen. Huvudstaden är fylld av uttråkade soldater från Storbritannien, Frankrike, Polen, Etiopien och USA. I skydd av mörkret utbyter de tjänster med hungriga och desperata kvinnor. Amerikanen Robert söker något annat, hemtrevligare. Husan hos familjen Pulcini arrangerar ett alternativ till gatan, ett rum i huset och en italiensk kvinna, Lisa, som ska utge sig för att vara hans hustru. Men varken Robert eller Lisa förmår leva upp till de förutbestämda rollerna. En roman av det lilla, intima slaget, där en tid och miljö skildras i förhållandet mellan två människor.

"In the old days, I wouldn't have thought of renting out a room. But now..." She poured the coffee. "This is the last of Nina's [American] captain."

"Good," Antonio said.

"Why? Good we had the coffee. You drink it."

"Reluctantly," Antonio said.

"Nevertheless, you drink it," Adele said. (s. 47)

The Girl on the Via Flaminia är Ernest Hemingway olyckligt gift med Jean Rhys. En kärlekshistoria utan kärlek och den första i en trilogi relationsromaner skrivna av brittisk/amerikanske Alfred Hayes, som också var manusförfattare. I nyutgåva finns också In Love, som utspelar sig på 1940-talets Manhattan.

Hemingways födelsedag

Spectatia uppmärksammar Ernest Hemingways födelsedag. Det gör också jag, med följande citat:

"A serious writer is not to be confounded with a solemn writer. A serious writer may be a hawk or a buzzard or even a popinjay, but a solemn writer is always a bloody owl."

Ernest Hemingway, Death in the Afternoon (1932).

A Moveable Feast

"If you are lucky enough to have lived in Paris as a young [wo]man, then wherever you go for the rest of your life, it stays with you, for Paris is a moveable feast."

- Ernest Hemingway, A Moveable Feast (1964)

Det är nog sant det Hemingway skriver, men varje gång jag kommer tillbaka till Paris slås jag av hur festligt det är just där, inte minst på mat- och dryckesfronten. Ibland är det förstås oavsiktligt roligt. Min köksfranska är hyfsad, ändå gör jag galna felläsningar och beställer in mat som visar sig vara något helt annat än det jag tänkt mig. Sist råkade jag t.ex. beställa in kalvnjure (rognon de veau), som visserligen var både mild och god. Mr. B, som inte alls pratar franska, gör sällan samma misstag. Jag tror det beror på att han är förtjust i det jag generellt undviker (inälvsmat, grisfötter etc). Han har alltså lärt sig all franska på menyn den praktiska vägen.

Hursomhelst, godast under det här besöket var en petit salé vi åt på en bistro i 6e; dvs. långkokt fläsklägg och puylinser, och så mört att fläsket trillade isär bara man petade på det. En specialitet från Auvergne, tydligen. Blev så inspirerad att jag genast beställde Clotilde Dusouliers kokbok Chocolate & Zucchini, eftersom jag hittade ett petit salé-recept på hennes underbara blogg. När jag ändå var i beställningsfarten klickade jag också till mig hennes matguide till Paris. Den anlände igår och är en guldgruva. Inte bara för restaurangtipsen, utan också för adresserna till diverse mat- och köksredskapsaffärer.

Det går f.ö. att hitta fina, franska varor också i London, om man letar lite. Lionel Poilânes sega surdegsbröd säljes t.ex. på Waitrose och bakas dagligen på Elizabeth street (i det enda existerande Poilânebageriet utanför Paris). Jag har också hittat ljuvligt te från Mariage Frères i en inredningsbutik på Fulham road. Och macarons kan numera köpas och förtäras hemma eller i Ladurées kafé i Harrodsbyggnaden. Så visst, Hemingway hade rätt; man tar det alltid med sig. Även om det så klart inte var mat han pratade om.