höst- och vinterlängtan

Inte mycker läsning för eget bruk den här hösten. Inte mycket läsning överhuvudtaget, faktiskt. Istället resor över Atlanten och utmattat serietittande på kvällarna. Men nu ska det bli bättre ordning.  Ser fram emot kyliga dagar med te och en bok. Snöflingor som faller utanför fönstret. Först en liten tillbakablick på sommarens altan bara. Ser egentligen lika dan ut som förra året så kanske inte så intressant, ens för mig.

 Det växte bra i år. Men tobakplantorna hade jag kunnat vara utan. De växte sig flera meter höga och med dem kom skadedjuren. Andra skadedjur på altanen i år: småsniglar - i massor. Gjorde en rejäl rensning i september, men några gömmer sig säkert kvar i krukor och fat. Får se upp med dem nästa vår, misstänker jag. Färre blommande växter i år, men de som faktiskt blommade var desto vackrare. Här klarröd krasse och vita liljor.

Nu är sommaren i alla fall definitivt över. Jag tar in ormbunkarna den här veckan. Täcker kaprifolen och klipper ner hortensiorna.

Gulnat gräs och den sista höstsolen.

Tekopp Johnson Bros "Autumn's Delight," te Fortnum & Masons Countess Grey.

 Väntar på hett vatten. 

 Enda platsen för koppen på mitt nattduksbord. Under fatet en bok skriven av en kollega till min NY-väninna Wendy: Maureen McLanes My Poets. En bok att öppna på måfå för ett kapitel här och ett där. Ljuvlig läsning.

altanen i juni, del 2

Sommarvardagsrummet har öppnats upp. Vi har blivit med parasoll, men mot de tropiska regnstormarna i NY står inget parasoll emot. Risken är att parasollet flyger iväg och tar bordet med sig. Men mot solens UV-strålar fungerar det fint.

 På bordet ligger ungdomsböcker jag gett mig själv i läxa. Madeleine L'Engles A Wrinkle in Time och Melina Marchettas Jellico Road.

Vi har flera sittplatser på altanen - bra när man blir rastlös och när man har många på besök. 

Det tråkigaste förarbetet innan "rummet" kan öppnas för året är att städa. Det roligaste är att se vad som överlevt vintern. Här salvia, liljor och nyplanterad lavendel. De har växt sedan bilden togs, se bilden ovan denna.

Skynda, skynda att slå ut. Men skynda långsamt.

Nattjasmin, citronella och krasse. Choklad- och pepparmyntan har nu överlevt två vintrar. Härdiga.

Så här grönt är det just nu, i början av juni. I förgrunden små tobaksplantor och fler myntor. 

Mest ser jag fram emot det gräs jag planterat i minsta krukan på bilden. 

  En ung blåskrika har hittat till altanen. Den dricker ur ett krukfat med regnvatten och jagar insekter bland växterna. Ibland bajsar den på möblerna men det går ju att ta bort. 

altanen i början av juni, del 1

En regnig majdag planterade jag både rosor och blåbär. Blåbärsbusken bestod mest av oansenliga vita blommor på kala grenar.

Emot rosen hade den inte en chans. Så heter den senare också "Easy to Please". En doftros, dessutom.

Säg den lycka som varar evigt. Rosen blommade ut under min frånvaro och jag beskar den sedan skoningslöst.

På blåbärsbusken, däremot, växer sig början till amerikanska blåbär stora och söta. 

Säg dock den ros som ger upp. Ny skott har skjutit upp med rekordfart och får de bara tillräckligt med sol kanske det snart tittar fram nya knoppar också.

läser just nu

Ena dagen är det 11 grader och snålblåst, andra är det 30 grader varmt och vindstilla. Vi har blivit med parasoll i vår och nu kan man nästan bo på altanen. Kryddväxter i kruka på bordet. Så civiliserat, liksom. I litteraturen däremot, råder anarki: feministisk skräck, korrumptionsskrönor och rolig romance slamomläses. Får berätta mer senare, idag är det för varmt, snart skymmer det.

vårstädning på altanen

Årstiden tickar långsamt på mot våren. Temperaturen stiger sakta och nätterna är inte längre krispiga av frost. Så ska våren komma, långsamt och milt. Tillbaka i New York. Växterna på altanen kläs av och jag kan äntligen avgöra vilka plantor som klarat fyra snöstormar och några av de kallaste veckorna på östkusten på flera år.  

Kaprifolen har klarat sig över förväntan. Den har växt sig grön under frostskyddet och är redan full i knoppar. Fler än jag kan räkna.

 Den asiatiska liljan har också överlevt. Lökarna har nog mått bra av kylan och bristen på regn. Hoppas att de innehåller tillräckligt mycket näring för att blomma igen.

Så till de stora krukorna. Två av fyra hortensior spirar, de härdiga och stora varianterna. De två andra är stendöda. Nu börjar det kanske roligaste av allt, att leta nya plantor. Jasminplantor har redan beställts på nätet. Imorgon ett besök på plantmarknaden nere vid Union Square för att se vad de har där.

 Slutligen: stolar, bord och soffan är avtäckta och spolade. Efter det en kort tepaus. Resten får stå tills imorgon.

 Tekopp Mason's "Fruit Basket Green", te Mariages Frères Ruschka.

I bakgrunden mynta, salvia och jordgubbsplanta. De och buxbomen verkar klara det mesta.

Lucka 15

"New York in December"

av Marie Viljeon

The skies of these winter days are crystalline and blue and if there is a snow-fall every ugliness of the city is softened for some suspended hours beneath it. We contemplate the stark architecture of trees. Beneath their bare branches the city exhales plumes of steam from orange air vents. Fallen brown leaves still crunch underfoot and all growth seems withheld without doubt, but in Chinatown and Cobble Hill, pale pink blossoms confuse passersby who think that The End has come: the vernal cherries are in bloom. ... 

Despite the lack of change in the little garden, it is precisely this long, chilly, suspended rest that gives meaning to the other side of the year and that makes possible, come spring, to contemplate planting tomatoes, yet again. Winter forgives us the crime of endlessly repeating ourselves. We wait.

That is what winter is. And without the wait, and without the emptiness, and without the browning and drying and blowing away, the cold, the frozen pots, the bareness, the shriveled herb leaves, the sticks of fig and rose, without the white pillows of snow, the spare horizon, spring would be nothing. How unbearable, a constant awakening, a continuous rising up, like remaining awake at a party that won’t end. We need sleep. We need to be empty.

It is the only possible preparation for the excess to come.  

Ur 66 Square Feet: A Delicious Life, s. 209, 213)

The Conservatory Garden i Central Park

Jag har aldrig besökt the Conservatory Garden tidigare. Beskrivningen har lockat men inte platsen på 104-5 gatan. Det är väldigt långt från mig. Men igår sken solen och temperaturen var ca 25 grader så jag snörde på mig promenadskor och traskade iväg. Helst hade jag gått i Central Park hela vägen, men parken är konstruerad så att vägar och promenadstråk slingrar sig från öst till väst och tillbaka. Man kan alltså gå i timmar utan att knappt komma längre norrut alls. Har man inte bråttom kan det iofs vara rätt trevligt. Man kan t.ex. läsa några av de många skyltar som pryder bänkarna i parken.

Man kan också njuta av sensommarblommade växter i parken.

När man kommit tillräckligt norrut kan man också blicka ut över reservoaren mot San Remobyggnadens tvillingtorn.

Nu gjorde jag det ett tag, men lika ofta klev jag ut på 5e avenyn för att inte hamna på helt fel sida av parken. Efter två timmar stod jag så framför Vanderbiltgrindarna som leder in till trädgården.

Konservatorieträdgården består av tre trädgårdar, varav den italienska i mitten är den mest formella.

Himla pampig. Den högra trädgården är fransk och nästan lika formell.

 Fina portaler för klängväxter och skulpturen Three Dancing Maidens i mitten av parken.

 Mycket välarrangerade rabatter i den franska delen, men ingen direkt skugga någonstans.

 Dock växter som matchade omslaget till en av böckerna jag köpt vid Strands minifilial i Central Parks sydöstra hörn. Ira Levins debutroman om en psykopatisk pojkvän i collegemiljö lät lagom mysig, så den fick följa med på promenaden.

... som efter den franska trädgården gick mot den engelska och överlägset vackraste. 

Tjocka jättehumlor trivdes minst lika bra som jag i den här delen av parken.

 Och i mitten av fontänen en staty inspirerad av Frances Hodgson Burnetts hemliga trädgård. Kan det bli finare? Dessutom så lämplig referens, eftersom trädgården var närmast folktom.

Blå näckrosor och ikastade mynt som hamnat på bladen.

Alltså, jag har ingen aning om vad hälften av de växter jag såg heter, men de nedan är Echinacea. Tror jag. Jag bara satte mig ner och njöt av färg och doft.

...när jag inte bläddrade i den här skatten, en bok om imaginära kartor över New York. En slags companion piece till Rebecca Solnits Nonstop Metropolis: A New York City Atlas, som jag redan har i bokhyllan.

 Och precis när jag skulle gå lyckades jag fånga på bild en av de otaliga monarkfjärilar som fladdrade runt omkring mig, en underbar upplevelse. Missa inte ett besök här om ni gillar trädgårdar och befinner er i New York.

 Efter att ha promenerat i över tre timmar, orkade jag inte gå mer. Istället tog jag bussen hem. Ännu ett litet New York-tips så här på slutet. Ta bussen istället för tunnelbanan när orken tryter. Tunnelbanekortet gäller också på bussarna. De senare går både nerför avenyerna och crosstown. Se bara till att ta rätt buss, dvs åt rätt håll och inte en expressbuss. Såvida du inte har bråttom och bussen stannar precis där du vill hoppa av, förstås.