Visar inlägg med etikett Jean Rhys. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jean Rhys. Visa alla inlägg

fredag, september 23, 2016

La Pluie (Miller Harris) och "Rain" (1921)

 Miller Harris är ett brittiskt parfymhus som skapat några av mina favoritdofter. La Pluie är bland de första av deras dofter som jag förälskade mig i och kanske den jag tycker bäst om. Och det är lite konstigt för normalt gillar jag inte blommiga dofter, men La Pluie lyckas vara både varm och blommig utan att för den skull bli söt. Och däri ligger nog hemligheten. Doften börjar blygsamt med mandarin och lavender i hop med någon slags fuktig grönska, som sedan övergår i en oemotståndlig bukett av ylang ylang och jasmin, för att sedan klinga av i varm vanilj (bourbon) och en aning vetiver. Det här är en parfym som ligger nära, dvs efter ett tag tycker man sig bara lukta väldoftande hud. Fast bättre.
La Pluies fuktiga och varma blommighet gör att jag skulle kunna fortsätta på Jane Eyre-spåret och para ihop parfymen med Jean Rhys Wide Sargasso Sea, men istället väljer jag, lite obvious med tanke på titeln, W. Somerset Maughams novell "Rain" (länken går till novellen) som utspelar sig i Polynesien. Missionären Alfred Davidson och hans hustru stannar till på ön Pago Pago eftersom kolera brutit ut på deras båt. Där tvingas de dela hotell med Sadie Thompson, som försörjer sig på att sälja sex. Mellan Davidson och Thompson utbryter en moralisk maktkamp med tragiskt slut. "Rain" har f.ö. filmatiserats flera gånger, först med Gloria Swanson (1928), sedan med Joan Crawford (1932) och 1953 med Rita Hayworth i huvudrollen som Sadie. Här länk till Joan Crawfords version. Nedan affisch till Swansons film, som fick namnet Sadie Thompson
La Pluie fångar både sensualismen och fukten på ön. Sadie är förförisk och Davidson kamp alltmer desperat, alltmedan regnet fortsätter att falla: ". . . the rain fell with a cruel persistence. You felt that the heavens must at last be empty of water, but still it poured down, straight and heavy, with a maddening iteration, on the iron roof. Everything was damp and clammy. There was mildew on the wall and on the boots that stood on the floor. Through the sleepless nights the mosquitoes droned their angry chant." Ta bort möglet och lägg till tropiska vita blommor i natten så har ni La Pluie.

torsdag, januari 07, 2010

Alfred Hayes - "The Girl on the Via Flaminia"

"When were we married?" He asked.
"A year ago," she said. "In Naples."
"Oh." He paused. He was being funny. "Was it a nice wedding?"
"I don't know," the girl said. "I wasn't there."
(s. 31)

Andra världskrigets Rom, efter kapitulationen. Huvudstaden är fylld av uttråkade soldater från Storbritannien, Frankrike, Polen, Etiopien och USA. I skydd av mörkret utbyter de tjänster med hungriga och desperata kvinnor. Amerikanen Robert söker något annat, hemtrevligare. Husan hos familjen Pulcini arrangerar ett alternativ till gatan, ett rum i huset och en italiensk kvinna, Lisa, som ska utge sig för att vara hans hustru. Men varken Robert eller Lisa förmår leva upp till de förutbestämda rollerna. En roman av det lilla, intima slaget, där en tid och miljö skildras i förhållandet mellan två människor.

"In the old days, I wouldn't have thought of renting out a room. But now..." She poured the coffee. "This is the last of Nina's [American] captain."
"Good," Antonio said.
"Why? Good we had the coffee. You drink it."
"Reluctantly," Antonio said.
"Nevertheless, you drink it," Adele said. (s. 47)

The Girl on the Via Flaminia är Ernest Hemingway olyckligt gift med Jean Rhys. En kärlekshistoria utan kärlek och den första i en trilogi relationsromaner skrivna av brittisk/amerikanske Alfred Hayes, som också var manusförfattare. I nyutgåva finns också In Love, som utspelar sig på 1940-talets Manhattan.