
Nej, Taivassalo uppfyller inte mina säkert alldeles för högt ställda förväntningar. Istället läser jag en kvinnlig utvecklingsroman
med tunn intrig. Finlandssvenskan och vissa ögonblick av litterär magi räcker inte. Under hela läsningen tänker jag dessutom på Lynne McFalls
The One True Story of the World (en liknande berättelse) och undrar om - och i så fall på vilket sätt - den romanen nog var bättre ändå. Har för mig att den var det, men jag kan minnas fel. Likartad intrig och huvudperson har ialla fall de två berättelserna. Mycket mer har jag faktiskt inte att säga om
Fem knivar hade Andrej Krapl, trots dess blinkade barskyltar, uppstoppade djur, Gud, fyllor och flykt. Älskar vissa scener, vissa beskrivningar, men inte reservationslöst. Kanske hade jag fått ut mer om jag läst romanen när jag själv var ca 19 år gammal.