höst- och vinterlängtan

Inte mycker läsning för eget bruk den här hösten. Inte mycket läsning överhuvudtaget, faktiskt. Istället resor över Atlanten och utmattat serietittande på kvällarna. Men nu ska det bli bättre ordning.  Ser fram emot kyliga dagar med te och en bok. Snöflingor som faller utanför fönstret. Först en liten tillbakablick på sommarens altan bara. Ser egentligen lika dan ut som förra året så kanske inte så intressant, ens för mig.

 Det växte bra i år. Men tobakplantorna hade jag kunnat vara utan. De växte sig flera meter höga och med dem kom skadedjuren. Andra skadedjur på altanen i år: småsniglar - i massor. Gjorde en rejäl rensning i september, men några gömmer sig säkert kvar i krukor och fat. Får se upp med dem nästa vår, misstänker jag. Färre blommande växter i år, men de som faktiskt blommade var desto vackrare. Här klarröd krasse och vita liljor.

Nu är sommaren i alla fall definitivt över. Jag tar in ormbunkarna den här veckan. Täcker kaprifolen och klipper ner hortensiorna.

Gulnat gräs och den sista höstsolen.

Tekopp Johnson Bros "Autumn's Delight," te Fortnum & Masons Countess Grey.

 Väntar på hett vatten. 

 Enda platsen för koppen på mitt nattduksbord. Under fatet en bok skriven av en kollega till min NY-väninna Wendy: Maureen McLanes My Poets. En bok att öppna på måfå för ett kapitel här och ett där. Ljuvlig läsning.

aurora borealis

Luleå, oktober 2018. Bilderna tagna med med halvdan kamera i mobiltelefon.

sommarläsning - om städer II

Nästa bok i min stadsläsning är Jonathan F. P. Roses The Well-tempered City (2016) 

När Rose inte skriver böcker sysslar han med s.k. urban planning, för att i samråd med olika organisationer förbättra stadsmiljön i existerande och nya städer. 

 På tal om stadsliv skördar jag nu blåbär på altanen. En handfull ner i den grekiska yoghurt med ringlad honung som jag äter varje morgon sedan Greklandsvistelsen. 

 Igår hittade jag också den största geting jag någonsin sett. Den låg död på altanen men jag vågade mig först inte fram utan tog en bild med zoom istället, därav den lite dåliga bildkvalitén. Den är ca 2,5-3 cm lång och efter lite googlande kom jag fram till att det måste röra sig om en s.k. cicada killer och att den så gott som aldrig sticker människor. Cikador, däremot, gör bäst i att hålla sig undan.

Natur och stad i bästa och värsta (?)  kombination.

sommarläsning - om städer

Tillbaka i New York efter några veckors resande i juni, bl.a. till London, där vi bodde på ett billigt Holiday Inn några dagar och på köpet fick finaste utsikten över South Kensington. Det här är mina gamla kvarter. Dr Johnson sade att när man är trött på London så är man trött på livet. Och det händer verkligen saker i huvudet när jag är här. Tror att det har att göra med det svindlande historiska perspektiv som möter vart man än vänder blicken.

I bakgrunden Canary Wharf, the Eye och the Shard. Värmebölja när vi var där, så varmt, fuktigt - och mulet, såklart.

Jag älskar stora städer och jag älskar verkligen London. Mitt sommarprojekt i läsväg är lämpligt nog att läsa om städer, både skönlitterär och fackmässig litteratur. Först ut just en Londonskildring, eller vad man nu ska kalla det:

Johnsons bok utspelar sig i ett riktigt snuskigt 1800-talsLondon, där avskrädeshögarna växer i takt med en explosionsartad stadsinvandring. Han beskriver hur dåtidens vetenskapsmän, politiker och samhällsplanerare misstog faran med all skit (de var rädda för lukten) och hur misstaget resulterade i en koleraepidemi. Referenser till och citat från Dickens, Engels m.fl. levandegör tidsperioden. Spännande också att läsa om Londons återvinningssystem, som var högst effektivt men helt oorganiserat från centralt håll. 

För den som inte orkar läsa (vet f.ö. inte om boken finns översatt till svenska) så har Johnson gjort ett Ted-talk som går att se här:

altanen i juni, del 2

Sommarvardagsrummet har öppnats upp. Vi har blivit med parasoll, men mot de tropiska regnstormarna i NY står inget parasoll emot. Risken är att parasollet flyger iväg och tar bordet med sig. Men mot solens UV-strålar fungerar det fint.

 På bordet ligger ungdomsböcker jag gett mig själv i läxa. Madeleine L'Engles A Wrinkle in Time och Melina Marchettas Jellico Road.

Vi har flera sittplatser på altanen - bra när man blir rastlös och när man har många på besök. 

Det tråkigaste förarbetet innan "rummet" kan öppnas för året är att städa. Det roligaste är att se vad som överlevt vintern. Här salvia, liljor och nyplanterad lavendel. De har växt sedan bilden togs, se bilden ovan denna.

Skynda, skynda att slå ut. Men skynda långsamt.

Nattjasmin, citronella och krasse. Choklad- och pepparmyntan har nu överlevt två vintrar. Härdiga.

Så här grönt är det just nu, i början av juni. I förgrunden små tobaksplantor och fler myntor. 

Mest ser jag fram emot det gräs jag planterat i minsta krukan på bilden. 

  En ung blåskrika har hittat till altanen. Den dricker ur ett krukfat med regnvatten och jagar insekter bland växterna. Ibland bajsar den på möblerna men det går ju att ta bort. 

altanen i början av juni, del 1

En regnig majdag planterade jag både rosor och blåbär. Blåbärsbusken bestod mest av oansenliga vita blommor på kala grenar.

Emot rosen hade den inte en chans. Så heter den senare också "Easy to Please". En doftros, dessutom.

Säg den lycka som varar evigt. Rosen blommade ut under min frånvaro och jag beskar den sedan skoningslöst.

På blåbärsbusken, däremot, växer sig början till amerikanska blåbär stora och söta. 

Säg dock den ros som ger upp. Ny skott har skjutit upp med rekordfart och får de bara tillräckligt med sol kanske det snart tittar fram nya knoppar också.

vår i New York, del 2

Hittade en mängd bilder från en promenad från förra veckan, då molnen hängde låga och hotade med regn efter halva dagen. Temat var blommande träd.

 

 New York är som vackrast på våren.

Vår i West Village

Mer vår i West Village

6e avenyn går i rosa

brownstonetrappor på rad

husvägg i Gramercy Park

detalj

Molnen sänker sig över Empire State Building. På Park Avenue har träden nästan blommat ut.

läser just nu

Ena dagen är det 11 grader och snålblåst, andra är det 30 grader varmt och vindstilla. Vi har blivit med parasoll i vår och nu kan man nästan bo på altanen. Kryddväxter i kruka på bordet. Så civiliserat, liksom. I litteraturen däremot, råder anarki: feministisk skräck, korrumptionsskrönor och rolig romance slamomläses. Får berätta mer senare, idag är det för varmt, snart skymmer det.

Zadie Smith: On Beauty (2005)

Det här var en roman som fullkomligt nockade mig. Så bra. Smith har löst baserat sin bok från 2005 på E.M. Forsters roman Howard's End (1910), men hon har tydligen också funnit inspiration i Elaine Scarrys essä On Beauty and Being Just (2001). Om jag förstått den rätt, så är Scarrys tes den att skönhet gör oss alla fascinerade. Den fungerar därmed utjämnande och leder alltså till något slags rättvisetillstånd, eftersom vår kollektiva fascination inför skönhet tvingar oss att tillfälligt glömma oss själva. Hm, vet inte vad jag tror om det. Utan att ha läst Scarrys essä lutar jag åt att Smith inte så mycket söker att bekräfta den förras tes i sin roman utan istället att pröva den.  Och kanske funnit att tesen brister? Hursomhelst. 

Lästes ut på regionaltåget mellan NYC och New Carrollton, MD i helgen, med regnet smattrande utanför fönstret. 

Det har av olika skäl tagit veckor att läsa ut Smiths On Beauty och därmed har det funnits gott om tid att involveras i de rivaliserande akademiska familjerna i romanen. Medlemmarna i brittisk-amerikanska familjen Belsey är liberala ateister, i rak motsats till den mer renodlat brittiska familjen Kipps, som definierar sig själva som både kristna och konservativa. Som bäddat för konflikter alltså. Inte blir det bättre av att både Howard Belseys och Monty Kipps forskning fokuserar på Rembrandts storhet eller brist på densamma. I den kampen verkar Monty redan ha avgått med segern, eftersom han har hunnit publicera sin bok först. När den vanligtvis Londonbaserade Monty inbjuds som gästprofessor på Howards universitet ser dock den senare en chans till revansch. Oundvikligen involveras också de vuxna barnen i familjerna i konflikten. Det är bara Kiki Belsey och Carlene Kipps, fruarna till de två akademikerna, som alls tycks kunna överkomma rivaliteten och göra ett aktivt försök att verkligen lära känna varandra. On Beauty avhandlar unga personers tafatta och ofta patetiska väg mot att hitta sig själva, mäns och kvinnors åldrande, otrohet och de sätt på vilka detta hanteras av berörda parter. Och så just skönhet, så klart. Slutresultatet är så himla fint: roligt, tragiskt och rörande. 

vårstädning på altanen

Årstiden tickar långsamt på mot våren. Temperaturen stiger sakta och nätterna är inte längre krispiga av frost. Så ska våren komma, långsamt och milt. Tillbaka i New York. Växterna på altanen kläs av och jag kan äntligen avgöra vilka plantor som klarat fyra snöstormar och några av de kallaste veckorna på östkusten på flera år.  

Kaprifolen har klarat sig över förväntan. Den har växt sig grön under frostskyddet och är redan full i knoppar. Fler än jag kan räkna.

 Den asiatiska liljan har också överlevt. Lökarna har nog mått bra av kylan och bristen på regn. Hoppas att de innehåller tillräckligt mycket näring för att blomma igen.

Så till de stora krukorna. Två av fyra hortensior spirar, de härdiga och stora varianterna. De två andra är stendöda. Nu börjar det kanske roligaste av allt, att leta nya plantor. Jasminplantor har redan beställts på nätet. Imorgon ett besök på plantmarknaden nere vid Union Square för att se vad de har där.

 Slutligen: stolar, bord och soffan är avtäckta och spolade. Efter det en kort tepaus. Resten får stå tills imorgon.

 Tekopp Mason's "Fruit Basket Green", te Mariages Frères Ruschka.

I bakgrunden mynta, salvia och jordgubbsplanta. De och buxbomen verkar klara det mesta.

påskläsning

Jämförelsevis tyst utanför fönstret. Manhattan har tagit påsklov. Så också jag.  Planen idag består av långläsning i sängen och en sen brunch. Jane Harpers The Dry (2017) har fått strålande recensioner och vunnit pris. Kiewarra, på australiska landsbygden. Torkan har varat i två år och situationen börjar bli desperat. En familj hittas mördad - är det Luke, mannen i familjen, som i förtvivlan tagit livet av dem allihopa, eller är det någon helt annan? Polismannen Falk och Luke var barndomsvänner, tills Falk lämnade Kiewarra i vanära efter att ha blivit inblandad i mordet på en tonårsflicka. Tillbaka för begravningen övertalas han att titta närmare på de ekonomiska omständigheterna kring Lukes familj. Tillsammans med lokala polismannen Raco hittar de spår som tyder på att någon annan än Luke måste ha hållit skjutvapnet. Ja, ungefär så här långt har jag hittills kommit och än så länge inte ett felsteg av Harper. Hennes roman förmedlar också en fenomenal känsla av plats. Torkan, den hänsynslösa solen, giftspindlar och flugor. Har den här romanen inte filmatiserats inom ett par år så lovar jag att äta upp min hatt. Om jag hade haft någon. Hursomhelst perfekt roman att tillbringa dagen med.