Visar inlägg med etikett Simone de Beauvoir. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Simone de Beauvoir. Visa alla inlägg

måndag, maj 30, 2016

Tematrio - Paris

Lyran verkar vara på väg till franska huvudstaden och det bestämmer veckans tema. Böcker om Paris (och till viss del övriga Frankrike) tar upp en bokhylla här. Så egentligen omöjligt att välja. Här dock en tre rekommendationer med extra lästips:
 
1. Först det självklara valet: Émile Zolas Damernas paradis (Au bonheur des dames) (1883) - underbar roman om uppkomsten av Paris (och därmed världens) första varuhus. Zolas bästa i romanserien Rougon-Macquart. Förlagan till romanens varuhus sägs vara Le Bon Marché. Läs mer här.
 
F.ö. betydligt bättre än tv-serien som endast är löst baserad på romanen. Efteråt kan man med fördel läsa en annan Paris-roman från Rougon-Macquart: Hallarna (1873), och sedan leta upp Tore Johnsons Hallarna i Paris (1967).

2. Ernest Hemingway: En fest för livet (A Moveable feast) (1964). Hemingways memoarer om amerikanskt expat-liv i Paris på 1920-talet. Skvallrig och macho. Har skrivit mer om boken och att äta i Paris här.
 
Paris Was a Woman (1995) är både både film och bok om de amerikanska kvinnor som var i Paris samtidigt som Ernest. Paula McLains The Paris Wife (2011) skildrar samma period och personer men skönlitterärt. För den som inte kan få nog av berättelser skrivna av amerikaner i Paris, här en länk till parisisk chick-lit. Kanske inte helt aktuell längre för det skrivs ju sådana romaner stup i kvarten.
 
3. David Foenkinos Nathalie - En delikat historia (La délicatesse) (2009) läste jag på franska och tyckte: jätterolig. En fransk bagatell med svensk koppling. Filmversionen är okej, men Foenkinos humor och litterära referenser som bortblåsta. Läs mer här
 
Andra bra Parisbaserade verk av franska författare är t.ex. Simone de Beauvoirs Mandarinerna, som nyligen översatts av Åsa Moberg, Patrick Modianos De dunkla butikernas gata och nästan allt av Françoise Sagan.

onsdag, maj 13, 2009

Madeleine Bourdouxhe - "A Nail, A Rose"

Belgiska författaren Madeleine Bourdouxhes drömska noveller skrevs i två omgångar, de första under perioden 1944-1948, de senare på 198o-talet, och skildrar vardagliga, tystlåtna kvinnor som omgivningen inte ser eller förstår. Begränsade av de sociala omständigheterna, de senare ofta uttryckta i vaga hot om personligt och institutionellt våld, längtar kvinnorna desperat efter något som kan fylla tomheten. Osynligt kämpar de mot ett mentalt och känslomässigt förtvinande. Frihetsfantasierna kretsar kring kärlek, vänskap, våld och erotik och skildras på trolsk, närmast surrealistisk prosa:

"From the heart of the town she expected there to rise the alarm of the sirens, she expected an anguish to be born that would rise up in sea-swells from the darkened town and unfurl over the fields, the countryside, the world. And she expected there to rise up at the same time a wave of mould that would swell and spread all over the world and into her heart."

I novellen "A Nail, A Rose" har en kvinna övergivits av mannen hon älskar. När hon en mörk kväll attackeras av en främmande man stoppar hennes oväntade reaktion överfallet - och mellan offer och förövare uppstår ett band. I novellen "Anna" flyr huvudpersonen sin hatade kroppslighet på dansgolvet och det gör den äkta mannen svartsjuk. Översättaren Faith Evans spekulerar i huruvida huvudpersonernas främlingskap, risktagande och gränsöverträdelser är sprungna ur Bourdouxhes egna erfarenheter under andra världskriget. Oavsett: jag tycker att hennes kvinnliga karaktärer är uppfriskande heroiska i alla sina begränsningar och påminner om Beauvoirs och Némirovksys romaner, men också om Anaïs Nin. Novellerna har översatts till svenska. Rekommenderas.

lördag, april 26, 2008

Lästrio: Jaget och den andre

Kanske beror det på mediaintresset för Noréndagböckerna. Jag antar hur som helst En annan sidas trioutmaning, själv/biografier, via Bokbabbel. Dock med reservation, eftersom det rör sig om två genrer där skillnaderna stavas sanningsanspråk och läsarattityder. Gällande det senare: jag läser självbiografier för att lära känna mig bättre. Biografier för skvallerpotentialen och tiden. Därför blir det två listor. Men ändå, vad svårt att begränsa titlarna till tre!

Självbiografier:

1. Birgitta Stenberg: Kärlek i Europa. Modern svensk klassiker om Europaresor innan interrailkort och språkstudier. Om att hitta en identitet utanför snäva köns- och författarroller, med skickliga metanarrativa inslag. Den klart bästa i tetralogin (fast egentligen fem, med Alla Vilda). Mustig, rolig och ibland tragisk bladvändare.

2. Simone de Beauvoir: En familjeflickas memoarer. Igen, den första i en serie om fyra självbiografier. En Bildungsroman i strikt bemärkelse där Beauvoir skildrar sin väg genom det franska utbildningssystemet, uppbrottet från hemmets katolska medelklassmoral och mötet med Sartre. Kan också läsas som del av existentiellt livsprojekt. Mer spännande än det låter.

3. Jean-Jacques Rousseau: Bekännelser. Han är världslitteraturens mest självupptagna geni (på papper) och oavsiktligt tragikomisk. Olyckligt förälskad i varenda societetskvinna han möter och med åren alltmer paranoid. Men, det är också ett känsligt självporträtt av en tänkande man som aldrig kände sig i takt med tiden.

Biografier:

1. Andrew Wilson: Beautiful Shadow: A Life of Patricia Highsmith. Det tål att repeteras: en nattsvart personlighet skildras och resultatet är lika spännande som hennes egna böcker.

2. Robert Caro: The Power Broker: Robert Moses and the Fall of New York. Episk biografi över stadsarkitekten Moses, utformaren av det moderna New York. Minst lika rafflande som Gudfadern men på rätt sida (oftast) om lagen.

3. Phyllis Rose: Parallel Lives: Five Victorian Marriages. Gruppbiografi över äktenskap mellan kända viktorianska män och kvinnor. Ger oöverträffade insikter i tidens sexualmoral och äktenskapsproblem. Ex. John Ruskins traumatiska upptäckt av fruns könshår.

(Bubblare: Alex Haley: The Autobiography of Malcolm X. Pga spökskriveri egentligen biografi, men strunt i det. Suverän skildring av medborgarrättsrörelsen och att vara svart man i 1960-talets USA. Samt Antonia Fraser: Marie Antoinette. Mycket bättre än filmversionen. Glamour, politiskt intrigerande och revolution. Här finns allt.)