tisdag, juni 28, 2011

Stephen Vizinczey - "In Praise of Older Women"

"This book is dedicated to older women and addressed to young men - and the connection between the two is my proposition." (s. 6) Så börjar professor András Vajdas fiktiva memoirer, In Praise of Older Women. Redan som barn i Budapest fascineras han av och trivs i vuxna kvinnors sällskap, särskilt då mammas väninnor. En attraktiv, äldre granne tar hans oskuld i tonåren, som tjugoåring inleder han affärer med äldre, oftast gifta kvinnor och romanen igenom söker han att övertyga den presumptiva manlige unge läsaren om fördelarna med sådan förhållanden.

Vardas skriver så kärleksfullt om de kvinnor han möter att man nästan glömmer att han främsta mål är just sex, inte en relation. Det är först mot slutet av berättelsen, då det står klart att han är oförmögen att inleda ett varaktigt förhållande med en kvinna, som detta blir riktigt tydligt. Romanen publicerades första gången 1965, mitt under den sexuella revolutionen, och jag kommer på mig med att undra om tomheten i huvudpersonens senare liv är Vizenczeys subtila kritik av samtidens fixering vid sex på bekostnad av känslor. Tydligt är att han anser att en viss typ av sexuella relationer är unika för Europa. I de sista kapitlen har Vardas flyttat till Canada, där han sorgset noterar att vuxna kvinnor beter sig som tonårsflickor och män är mer intresserade av alkohol än av sex.

Själv förlåter jag dock både sexfixeringen och det något nedslagna slutet i en roman som också innehåller följande rader: "Although I hope that this memoir will be instructive, I have to confess that it won't help you to make women more attracted to you than you are to them. If deep down you hate them, if you dream of humiliating them, if you enjoy ordering them around, then you are likely to be paid back in kind. They will want and love you just as much as you want and love them - and praise be to their generosity." (s. 12) Fler sådana här sexmanualer till unga män, tack.

Film 2011

Fetstilade titlar rekommenderas:

The Sleeping Tiger (1954)
True Grit (2010)
Pin Up Girl (1944)
Il Postino (1994)
Sex and the City 2 (2010)
Shining Through (1992)
Un Flic (1972)
The Edge of Heaven (2007)

måndag, juni 27, 2011

Film: "The Sleeping Tiger" (1954)

Vi har alla en inom oss, enligt psykologen i The Sleeping Tiger (1954). En sovande tiger, alltså. Joseph Loseys bidrag till det psykologiska dramat påminner en hel del om Hitchcocks Spellbound (1945). Talterapi är universallösningen i bägge filmerna: sätt ord på de personliga problemen så försvinner de vips. Det är just de plötsliga svängningarna i huvudpersonernas karaktärer som bidrar till berättelsernas låga trovärdighet. Men vad gör det när en av dessa spelas av en som vanligt lysande Dirk Bogarde. I Loseys film är han en kriminell ung man som upptas i en psykologs (?) familjegemnskap och inleder ett förhållande med psykologens hustru. Som så ofta i Loseys filmer lyfter Bogarde en klichéartad roll till något mycket mer intressant. Det är i blickarna allting händer. Och vems tiger är det egentligen som hotar att vakna? Den som händelsevis är allergisk mot dåtidens hysteriska kvinnobilder kanske ska hoppa över den här filmen. Men det vore synd. Se hela filmen här:

söndag, juni 26, 2011

från ett Budapest till ett annat

Prague är så mycket värre än jag trodde möjligt. Romanen är så dålig att ögonen tåras och sidorna rullar ihop sig av skam. Värst är karaktärerna, så ointressanta och samtidigt helt uppfyllda av sig själva och sin egen betydelse. Faktiskt är de till förvillelse lika en viss typ av unga, välmående och välutbildade amerikaner jag själv som ung och säkert inte särskilt intressant träffat på resor runtom i Europa, tillbringat en urtråkig halvtimme med och sedan nogsamt undvikit resten av vistelsen. Så varför läsa om dem? Nej, just det. Fast den tanken tycks inte ha slagit Arthur Phillips. Han dyker rakt ner i sina skapelsers ytliga mentaliteter och slår huvudet i botten. Han tycks på fullaste allvar mena att det är personernas ironiska hållning som gör dem till värdiga romanfigurer. För karaktärerna inser ju att de lever en kliché och när man inser det har man ju sett igenom tillvaron, samtidigt som man är fast i den. Och hallå, då kanske man t.o.m. är lite tragisk och mycket mer romanfigur än så kan man väl inte bli? Efter femtio sidor måste jag sluta läsa, eftersom jag kommer på mig med att upprepade gånger skrika åt texten. Och åt författaren. Det här är en roman värdig att hata. Vilken fröjd att istället återvända till en annan Budapest-skildring (för ja, Prague utspelas i Budapest - åh ironin, ironin!), Stephen Vizinczeys In Praise of Older Women, som jag var tvungen att avbryta sist jag var hemma. Återkommer ang. den för jag är trött på att skriva om dålig litteratur.

fredag, juni 24, 2011

onsdag, juni 22, 2011

frukostläsning

1989-1990, ung amerikansk man i Budapest. Det är europeiskt och därför intellektuellt rätt att vara där. Fast egentligen önskar han sig till café i Prag, därav titeln. För det är ju i Prag man egentligen ska vara när kommunismen smälter som gammal smutsig snö. Att killen lever en kliché är han så klart högst medveten om. Förväntningarna är låga, irritationsnivån redan hög. Men det är faktiskt den här romanens tur nu. Som den har väntat på att bli läst.

söndag, juni 19, 2011

Sommartid och friska tag

Nu skall städas och rustas upp i hjärnskrymslerna. I övermorgon börjar både sommaren och återupplivandet av de här sidorna. Hoppas vi syns då!