Jag låg i sängen hela morgonen och avslutade Bohumil Hrabals kortroman Closely Watched Trains (1966), som jag f.ö. har för mig hette Closely Observed Trains i en tidigare översättning, men sak samma. Nu kan jag hur som helst leta upp den tjekiska filmversionen från 1967. Jag har inte velat göra det tidigare eftersom jag inte läst boken.
Förra veckan tecknade jag en prenumeration på den digitala versionen av NYT så imorse kunde jag obehindrat klicka mig igenom tidningens alla sektioner utan att behöva oroa mig för hur många artiklar jag kan läsa gratis. Tidigare köpte jag pappersversionen bara på söndagar och inte ens då särskilt ofta. Bilden ovan är från förra sommaren och det var nog sist jag köpte söndagsupplagan, faktiskt.
När NYT var gratis på nätet läste jag kultursidorna nästan dagligen och det är mest för de sidorna jag nu prenumererar. Och jag har redan ramlat över en riktig skatt, eller ett slukhål om man så vill: det återkommande inslaget "By the Book" där författare får svara på vilka böcker de läser, tycker om, har på sitt nattduksbords, vilken bok som fått dem att gråta eller bli arg nyligen och vilka författare de tycker är överskattade. Bland annat.
I morse har jag alltså läst boktips från författare som George Saunders, vars nya bok Lincoln in the Lardo står på min att-läsa-lista, Paul Aster, Zadie Smith, Margaret Atwood, Ali Smith, Roxane Gay, Amos Oz, Tana French, Megan Abbott, Herta Müller, Mary Roach och Colm Toibin, men också från personer som kanske inte i första hand skulle beskrivas som författare (fast är det), såsom Chelsea Clinton, Anna Kendrick, Gwyneth Paltrow, Megyn Kelly och Marina Abramovic. För att nämna några.
Det är fluffläsning som stjäl tid och egentligen borde jag läsa något annat, eller ännu hellre skriva allt som väntar på att bli skrivet. Istället sjunker jag allt djupare ner i tidningen och låtsas att det inte är grått och kallt ute, och att jag snart måste ut i det där gråa och kalla för att köpa mer kaffe, som tagit slut.
